”Vi vill inte att konstformen ska försvinna”

I en tid där hästvälfärden ständigt är aktuell, inte minst utanför ridsporten, blev det en del reaktioner när IDCR i en skrivelse till det internationella ridsportförbundet FEI motsatte sig att kandar och sporrar skulle vara frivilligt i framtiden.

En reaktion kom från veterinär Anette Graf, som bland annat sitter i styrelsen för Federation of European Equine Veterinary Associations, FEEV, som menar att reaktionen känns märklig, som att ryttare och tränare inte vill ändra traditioner.

IDCR:s vice ordförande Kyra Kyrklund, som inte har varit med och skrivit brevet men ställer sig bakom innehållet, fördjupar resonemanget.

Vilket är IDCR:s viktigaste argument för att bibehålla kravet på kandar och sporrar i internationell Grand Prix?
– Som jag ser jag det är dressyr något mittemellan sport och konst, och denna konstform vilar på gamla traditioner som vi vill bevara. En del av denna konstform är också att kunna rida på kandar och med sporrar. Det är en konst i sig att kunna rida med kandar, att kunna använda stång- och bridongtygeln för sig på ett korrekt sätt, och vi vill inte att den konstformen ska försvinna.
– Vi tycker också att ett sådant här beslut ska vila på vetenskaplighet. Vad vet vi om kopplingen hästvälfärd och kandar egentligen? Vad grundas ett sådant här beslut på? Det är så enkelt att vi i sporten bara springer på nya grejer. Nu kommer det här, vad kan komma härnäst? Plötsligt får vi kanske inte rida i frack längre.

Förslaget handlar ju inte om något förbud, utan en frivillighet. Hur kan det skada dressyrtraditionen?
– Om en del rider på träns och utan sporrar kan det bli så att de bedöms på ett annat sätt, att domarna och publiken tycker att de är skickligare än den som har kandar och sporrar.

Är det mindre skickligt att rida GP på träns än kandar?
– Ja, det tycker jag.

Men aveln och hästarna har ju utvecklats, det finns till exempel hästar som har svårt att ha två bett i munnen.
– Då ska den hästen kanske inte gå dressyr på högsta nivå.
– Vi tycker också att en stor del av skickligheten och konsten ligger i att kunna anpassa kandar och sporrar efter den aktuella hästen. Jag har själv haft en häst som förmodligen hade gått bättre på träns i de högsta klasserna, men jag fick anpassa mig och leta efter olika lösningar.

Ska vi inte ha några förändringar i dressyren?
– Jo, det ska vi och det har vi haft. Programmen och sättet att döma har ändrats mycket, till exempel. Men återigen – vi vill invänta vad vetenskapen säger om det här.

Ridsporten har ett stort tryck på sig utifrån när det gäller hästvälfärd. Kan du förstå förslaget och det som ligger bakom?
– Vi är väldigt medvetna om att sporten har ögonen på sig och vi är angelägna om att stoppa dålig hästhållning och ridning. Men detta är inte rätt sätt och det finns inget som säger att det blir bättre för hästarna med träns. Det kommer alltid finnas människor som inte tycker att vi ska hålla djur överhuvudtaget, men många av dem vet nog inte ens skillnaden på träns och kandar. Vår uppgift inom sporten är att informera mycket om vad vi gör.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 18/2022.