Vildponnyn Snoopy blev Junis nya tävlingskamrat

Juni von Bahr började på svensk ridskola som femåring. Hennes föräldrar var inte själva ryttare, men hon hade en ridande moster. Juni fastnade direkt för hästarna och ridningen, och när familjen tog steget och flyttade till Gran Canaria ville mamma Jessica att hon skulle få fortsätta rida. Hon hittade en duktig tränare i trakten och tog kontakt med honom.

Tränaren Ari var en etablerad och erkänd hopptränare och Jessica var imponerad av det engagemang han lade i sina elever.
— För barnen var det en stor trygghet att han tränade dem mer eller mindre dagligen. Dessutom var det han som anmälde dem till tävling, körde dem dit i sin lastbil, gick banan med dem och hjälpte dem genom tävlingsdagen. Det gjorde det också möjligt att tävla på ett sätt som jag inte sett i Sverige, där jag upplevde att det krävdes mer av föräldrarna för att barnen skulle kunna tävla.

Junis intresse blev allt starkare och allra mest gillade hon ponnyn Snoopy. Honom hade Ari hittat när han var uppe och red i bergen för fyra år sedan. Han hade följt med hem till gården och Ari började utbilda honom.

Juni och Jessica köpte Snoopy och Juni och han utvecklades mycket väl tillsammans. De började tävla och hon tävlade upp till 90 cm på Snoopy, som i Sverige klassas som B-ponny. I Spanien fungerar det inte så, utan du tävlar på den höjd du önskar oavsett om du är barn eller vuxen eller hur hög din häst är.
Efter ett par år blev det beslutat att familjen skulle flytta hem till Sverige igen. De blev tvungna att ta ett beslut angående Snoopy. Skulle han bli kvar eller skulle han följa med till Sverige? Både Juni och Jessica hade blivit så förtjusta i den lilla ponnyn så de var inte riktigt beredda på att släppa taget om honom riktigt än. Han fick resa till Sverige, en resa som började med två dygn på båt och sedan fortsatte med lastbil genom Europa.

Väl i Sverige fick både han och hans mänskliga familj gradvis anpassa sig till det svenska systemet. Mamma Jessica berättar att det var lite av en kulturkrock och inte bara för den före detta vildponnyn från bergen på en ögrupp nära ekvatorn.
— För Snoopy var det ju massor som var nytt när han kom hit. Han hade aldrig stått i stall, varit i ett ridhus, haft skor, varit på uteritt, upplevt vårt klimat eller gått i hage. Vi fick ta allt gradvis, och det har fungerat riktigt bra.

För Juni och Jessica handlade det istället om att lära sig hur den svenska hästvärlden ser ut, hur man anmäler till tävling, hur allt här fungerar.
— Juni och Snoopy fick ju tävla mot ponnyer som är uppvuxna och tränade här, hon blev lite av en udda fågel, säger Jessica. Det var jobbigt i början, men hon har fått mycket positiv respons också, och det går ju bra för dem. Nu senast när Juni  och Snoopy vann blev hon intervjuad av speakern om den exotiska vildponnyn som blivit svensk tävlingsponny.

För Jessica är målsättningen att hålla fast vid allt som hon tycker är bra som de lärt sig på Gran Canaria, och kombinera och tillämpa det efter svenska förutsättningar där det går. En sak som hon bär med sig är känslan kring tävlingarna där.
— Det är viktigt att barnen uppför sig och att de följer regler och vett och etikett. Men samtidigt är tävlandet inte så allvarligt där, det är en helt annan anda på tävlingarna. Det känns som om själva tävlingsmomentet är lite för viktigt i Sverige – det är klart att vi ska tävla och vill vara duktiga, men samtidigt handlar det om att ha en trevlig dag med barn och ponnyer.