Vill lyfta debatt om hästvälfärd och träningsmetoder

Sofie Viksten är djurskyddsinspektören som ville komma längre i sitt arbete än att bara mäta takhöjd och storleken på boxar. Nu kan hon titulera sig doktor i etologi, efter sin avhandling ”Improving horse welfare through assessment and feedback”. Hon har bland annat tagit fram ett protokoll med ett 50-tal punkter som mäter såväl hästen som dess miljö.
−Jag upplever att det finns en okunskap när det gäller att bedöma hästens beteende, och vad som är ett avvikande beteende. När vi ser ett beteende som tyder på att hästen inte mår bra har vi en tendens att köpa ett nytt kosttillskott eller bett som ska ta bort symtomen, i stället för att komma åt grundproblemet, säger Sofie Viksten.

Håller föreläsningar

Hennes checklista med de olika mätpunkterna finns tillgängliga för alla, men det handlar också om att kunna mäta på ett repeterbart och strukturerat sätt. Därför har Sofie Viksten det senaste året hållit föreläsningar runtom i Sverige, för att sprida kunskap om hästvälfärd och mätmetoder.
−Alla kan lära sig mäta. Det svåra är att mäta på samma sätt varje gång och sedan tolka resultaten.
−Mycket handlar om att arbeta förebyggande och vara uppmärksam på när hästen exempelvis ändrar sitt beteende. Sådant är svårt, eftersom man lätt blir hemmablind, och då hjälper det att ha ett protokoll att följa, säger Sofie som snart har sin första kurs i praktisk mätning, för hästägare och dem som driver eller arbetar på en hästanläggning.
Kursen arrangeras av Västmanlands Ridsportförbund den 25 oktober.

Konkret nytta

Sofie Vikstens avhandling är ett praktexempel på hur forskning kan bli till konkret nytta. Svensk Travsport har tagit in delar av protokollet i sitt arbete inom Travarhälsan, och Svenska Ridsportförbundet har också tankar på att ta in nya punkter i protokollen för besöksgrupperna som kontrollerar förbundets ridskolor.
Men Sofie Viksten vill komma ännu längre.

−Det förs många debatter om effekter av träning. Vi accepterar träningsmetoder som stressar hästar och ger sämre hästvälfärd, och det rättfärdigas med att ”alla gör så”. Jag skulle önska att vi kunde vara lite mer prestigelösa och föra ett resonemang om olika träningsmetoder, utan att hänga ut varandra.
Sofie Viksten lovar att hon kommer att höras i diskussionen om hästvälfärd även framöver.
−Jag kommer att vara besvärlig och sticka ut hakan. Ska vi slå oss för bröstet och säga att vi har en god hästvälfärd måste vi också leva upp till det i praktiken.