VM-kusken: ”Det går att jämföra med fälttävlan”

I dag kör tre svenskar dressyr i VM för parhästar. I går körde ännu en svensk – med bra resultat. Just nu ligger hon åtta av 46 startande, medan ytterligare 46 startar i dag.
– Jag är rätt nöjd, det var lite småmissar i programmet. Den ena hästen stod inte still i halten och kändes överlag lite matt, berättar kusken Amanda Krogstad.

Med sig till VM i Haras du Pin har Amanda tre frieserhästar, en groom, en hästskötare och så selar och annan utrustning. För att få med sig allt krävs en stor lastbil.
– Men vi är ett litet ekipage jämfört med många här nere, de har en stor lastbil och ett släp.

Grenarna består av dressyr, maraton och precision, och utmaningarna med att det är tre grenar kan liknas vid en annan hästsportgren.
– Det går att jämföra med fälttävlan. Du ska gå från dressyrmomentet där det är stilfullt och propert till maraton där det krävs styrka och smidighet, tillbaka till att hästen ska vara lydig efter man kört ett maraton, berättar Amanda.

Första gången på VM

Det är hennes första VM.
– Jag var kvalad till förra VM men då tyckte inte landslagsledningen att jag var redo att åka. Det är kul att jag visat att jag platsar och förtjänar att få åka.

Körkarriären började på Sundby ridskola som drevs av Mats Mellberg.
– Jag tyckte det var superkul och senare gick jag naturbruksgymnasium där man fick köra på skoltid. Jag lyckades få stipendium för att åka till Claire Wigmore i England, och sedan åkte jag tillbaka två somrar i rad.

Amanda tävlade uppsutten dressyr upp till Msv B, men gick sedan över helt till kuskrollen.
– Körningen är bara så mycket roligare. Samspelet är ett helt annat, vi har inte vikthjälper att använda utan får använda rösten i stället. Mina hästar kan sina namn när jag kör, säger jag ”Melle” så vet han att det är honom jag pratar med.

Barndomsdröm

Att det skulle bli just frieserhästar kommer sig ur en barndomsdröm.
– Jag tycket om den modellen av häst och de är väldigt smarta och trevliga att hålla på med. Från början avlades för körning men nu avlas de för dressyr också, fast för att bli godkänd hingst måste de gå i vagn. Körningen är väldigt stor i Holland.

I dag kör alltså tre svenskar dressyr, i lag Eva Ottoson och Camilla Ahlberg och så Emma Olsson som kör individuellt. Efter alla grenar räknas de två bästa resultaten.
– Så jag hoppas att lagets resultat ska bli bättre än de individuella, säger Amanda.

På lördag är det dags för maraton, åtta stora hinder varav två har vatten. Maraton har en min- och maxtid, men inne i hinderområdena gäller det att köra så fort som möjligt.
På söndag är det dags för precision, då det gäller att ta sig igenom en bana utan att välta ner de bollar som ligger på toppen av koner.

Förkläde obligatoriskt

Körningen är traditionstyngd, berättar Amandas hästskötare Annika ”Ankan” Skoog.
– I dressyren ska man klä upp sig så att det passar ekipaget och vagnen. Det börjar komma in modernare kavajer men många har mer traditionella kläder. Man måste ha förkläde, också det handlar om tradition, man hade det för att skydda sina kläder eftersom det kommer hår och saliv när man kör, säger Ankan.

Det går diskussioner inom körvärlden om hur strikt man ska vara.
– Man får köra maratonvagn i dressyr rätt högt upp i klasserna, och jag förstår att man inte har krav på dressyrvagn i lägre klasser, då skulle vi inte få några nya kuskar. Men på högre nivå ska det vara fint, så är det ju i uppsutten dressyr också.

Hjälmkravet som kommit i riden dressyr har dock inte nått de högre klasserna i körningens dressyr.
– I maraton måste man ha hjälm, men i dressyr går det att ha en fin hatt i stället. I Sverige är det alltid hjälmkrav, och jag har hjälm även på VM, säger Amanda.

Vagn för 180 000

Apropå utrustning så slår kostnaderna de som ryttare har.
– Jag köpte en begagnad dressyrsele för 25 000 kronor förra året, och en ny dressyrvagn för 180 000, berättar Amanda.
Hon lägger all tid och pengar på hästarna.
– Allt kostar skjortan. Jag åker inte på semester.
Kanske är det därför karriären gått så fort – från den allra första tävlingen i enbet 2015 till VM 2023.

För hästskötaren Ankan är det roligt att vara med på VM – men också ganska slitigt.
– Jag är inte den som brukar titta på stora arrangemang och det är roligt att se baksidan. Men jag hinner inte titta så mycket på tävlingarna, det är fullt upp med att ta hand om tre hästar, det ska knoppas, mockas och matas. Allt sådant som gör att det ser skinande fint ut.