Where one journey ends, another begins

Min syn är väldigt avslappnad. Samarbeten varar sällan för evigt. Minst två parter ska ha samma mål och ambitioner, samt vara eniga i hur man kommer dit. Kittel och Kohl har ju haft ett väldigt fint samarbete i lång tid och bägge parter har ju vunnit på det.

Som hästägare kan jag förstå Kohl som gärna vill sköta och ha sina hästar hemma och som ryttare kan jag förstå Kittel som såklart vill kunna ge sitt egna stall och företag den tid och energi det behöver för att känna att man sköter det bra. En jäkla massa resande fram och tillbaka för att hålla två stall igång kräver en hel del uppoffringar och det var kanske var omöjligt.

Jag tycker ju att Patrik har gjort en superfint jobb med Donna och jag hade gärna sett dom sopa mattan i OS i Rio. Men nu blir det inte så och det är inget mer med det. Det finns en massa positiva aspekter i att samarbetet avslutades, annars hade de ju fortsatt så jag kan inte se det som negativt för någon.

Inte heller Donna. Hon är ju ”bara” en häst och så länge hon får mat, vatten och motion så finns det ju inget att klaga på – även om hon råkar vara en av världens absolut bästa i mina ögon. Det är dock kul för Ulla Salzgeber att få möjligheten till en sådan häst! Sezuan har ju 50/50 ägarskap mellan Kohl och Helgstrand så där är jag optimistisk.