Yngre fadershingstar trendade på OS

Att välja en ung hingst kan löna sig, men det gäller att välja rätt ung hingst, säger SWB:s avelsledare Emma Thorén Hellsten.

Högst på världsrankningen inom hoppning år 2008, det år då många av dagens OS-hästar tillverkades, var Quidam de Revel och Darco. Men de hingstarna hade bara med varsin avkomma bland årets OS-hästar.

Chacco-Blue meste fadershingst

Meste fadershingst bland de drygt 70 hästarna som deltog i OS i hoppning var i stället Chacco-Blue, med fem avkommor, däribland Ben Mahers guldhäst Explosion W och sjätteplacerade Chanyon, tävlad av japanen Daisuke Fukushima.
− Chacco-Blue var långt ifrån listtoppen 2008, och det är inte det enda exemplet på att yngre hingstar kan visa sig vara rätt val, säger Emma Thorén Hellsten, som har gått igenom stammen på alla hopphästarna i OS.

Över hälften, 45 hästar, hade fäder som var max tio år när OS-hästarna blev till, och 30 av dessa hade fäder som var sex år eller yngre.
− Det talas mycket om att använda gamla beprövade hingstar med egna meriter och säker förvärvning, men det är inte det enda som gäller, konstaterar hon och understryker att just den här statistiken bygger på ett enda mästerskap, men att den i stort sett är representativ för hopptävling på högsta nivå.

Du tar en större risk när du betäcker med en yngre hingst.

Knäckfrågan är förstås att kunna avgöra vilka av de yngre hingstarna som blir de framtida stjärnorna, som Chacco-Blue.
− Betäcker du med en äldre hingst så vet du oftast vad du kan förvänta dig, och ska du sälja hästen som föl eller innan den blivit tre år så är det lättare med en meriterad pappa.
− Men nackdelen med att välja en äldre hingst är att aveln går framåt och att du kan missa avelsframsteg. Det är inte alls säkert att den äldre hingsten räknas till de bästa om 15 år, utan kan då vara omsprungen av yngre hingstar.
− Du tar en större risk när du betäcker med en yngre hingst, men det är en risk som kan löna sig.

Näst mest avkommor efter Kashmir

Efter Chacco-Blue var Kashmir van’t Schuttershof den hingst med flest avkommor i OS, däribland Indiana och All In. Han var elva respektive tretton år gammal när de avkommorna blev till.

Riktigt unga fadershingstar hittar vi hos bronsmedaljören Maikel van der Vleutens Beauville, vars pappa Bustique var tre år när Beauville skapades, och Jefferson, riden av Scott Brash, där pappan Cooper vd Heffink var fyra år vid tillblivelsen.
− För avelns del är det bästa om det blir en balans mellan de bästa äldre hingstarna och ungt nytt blod. Sedan gäller det att välja rätt bland de yngre, att välja dem som är lovande och som har en god stam, säger Emma.

Större djärvhet inom dressyren

Inom dressyren finns en större djärvhet vid valet av hingstar, det märks både i den svenska betäckningsstatistiken och om man tittar på OS-hästarna.

Bland de tio topplacerade dressyrhästarna på OS hade tre fäder som var tre år när hästarna blev till. Det gäller Jessica von Bredow-Werndls TSF Dalera, Cathrine Dufours Bohemian och Steffen Peters Suppenkasper.

Mönstret är detsamma inom SWB, visar betäckningssiffrorna för 2021. Äldre hingstar lockar inom hoppaveln, där listan toppas av Magic Park (f-07) med Emmerton (f-98) som tvåa och Crusader Ice (f-11) som trea.

På dressyrsidan toppar Janeiro Platinum (f-14) med Freetown (f-17) som tvåa och Zafferano (f-13) på tredje plats.
− Inom dressyren finns inte riktigt samma tanke att avla på tävlingsprestation som inom hoppning. Där blir hingstarna snackishingstar av andra skäl. Och det kan finnas all anledning att våga chansa på en ung individ utan egna tävlingsprestationer, om den visat goda egenskaper vid bruksprov och det finns goda prestationer på mödernet. Man ska också ha i minnet att det är lättare att skaffa tävlingsmeriter i hoppning än i dressyr, eftersom många fler ryttare tävlar i hoppning och antalet starter är mångdubbelt fler, säger Emma.

Ingen SWB-häst kom till start

Tillbaka till OS-hästarna, där en nedslående insikt var att inte en enda SWB-häst kom till start, utom i fälttävlans hoppning där Sara Algotsson-Ostholt startade Agneta Lembkes 10-åriga uppfödning Chicuelo e Click and Cash-Empire.
− Jag vet inte när det var så illa på SWB-fronten i ett OS sist, och jag tror inte att det är en värdemätare på svensk avel. Det handlar snarare om att vi har svårt att nå ut med våra hästar.
− Sverige ligger illa till rent logistiskt, och vi är nästan helt utan internationella dressyrtävlingar på hemmaplan där svenska hästar och ryttare kan få rankningspoäng och ta sig in på tävlingar på kontinenten, säger Emma Thorén Hellsten, som gärna skulle se fler internationella dressyrtävlingar i Sverige.

Jag vet inte när det var så illa på SWB-fronten i ett OS sist.

En ljuspunkt ur SWB-synvinkel är EM i hoppning och fälttävlan. I hoppningen kom Catch Me Not (e Cardento) trea med Peder Fredricsson och Albführens Maddox (e Cohiba) var med och bidrog till det schweiziska lagets guldmedalj.

Två SWB-hästar fanns med i bronslaget i fälttävlans-EM i Schweiz, Sara Algotsson Ostholts Chicuelo och Malin Josefssons Golden Midnight (e Goldmine xx).
– Vi kan också se hur SWB som stambok nu börjat klättra på de internationella rankningarna igen efter coronan, och det finns flera lovande SWB-hästar hos ryttare som tävlar internationellt. Framtiden ser ljusare ut nu.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 18/2021.