Embryotransfer ska få fäste i Sjöbo

Det ska bli drag under galoscherna igen inledde Ingvar Fredricson och Annette Yng inför mer än 50 intressenter som slutit upp till biografen Flora i Sjöbo för att höra mer om embryotransfer. 

I ett stort samarbetsprojekt mellan HNS, SWB, SvRF och primus motorn i sammanhanget den ideella föreningen Hästen i Skåne ska embryotransfer-tekniken ges bättre möjlighet att stärka aveln. Det sker genom etableringen av ett nytt avel och utvecklingscentrum på Vrångabäcks Gård söder om Sjöbo där det finns snudd på idealiska marker för hästuppfödning, kuperat, sandjord och skyddande skog runt om. Där har arrendatorn och entreprenören Annette Johansson skapat en flock med mottagarston och förbereder för att kunna ta emot dräktiga ston för fölning. Under nästa år planeras veterinär verksamhet med spolning och inplantering av embryon vara i gång. Det är den praktiska delen av projektet och här ska ännu många pusselbitar falla på plats. 

Hästen i Skånes stora seminarium om embryotransfer avlsutades med lunch, mingel och husesyn på Vrångabäcks gård efter föredrag om teknik, historik och framtid för embryotransfer av flera talare. 

Hästen i Skåne med verksamhetsledare Annette Yng, ordförande Per Håkanson och flera medlemmar höll i arrangemanget. 
Yng beskrev föreningens verksamhet och deras arbete som en katalysator för att hjälpa till med kontakter och få igång aktiva samarbeten. Tillsammans med Ingvar Fredricson drivs projektet som en del i HNS och SWB:s satsning på embryotransfer. 
– Under 80-90-talet var Sverige ledande på reproduktionsteknik och gick före med seminhanteringen. Det var en guldålder och då hade vi verkligt drag under galoscherna, det är dags för det igen, menade Fredricson.

Ingvar Fredricson med framgångsrike uppfödaren Bengt Johansson som även är hingsthålalre med Bengt Nabab, bruksprovsvinnare 2015.

Flera av de verkliga pionjärerna i landet kring embyotransferteknik var på plats och föreläste såsom Kerstin Darenius, Ann och Anders Gånheim samt den som i år axlar det stora ansvaret för flest embryotransfers Görel Nyman. 

– Under de första åren kämpade vi emot mycket byråkrati och en stor portion motstånd från många håll inför ET, berättade Ingvar Fredricson. 

Ann och Anders Gånheim har fortsatt med ET under sin tid på Bollerup.
– Vi har delvis haft nedslående resultat för vi har arbetat med fel sorts donatorston, problemston som har svårt att bli dräktiga även på vanligt vis, förklarar Anders Gånheim.
– Teknikutvecklingen har dock gjort oerhörda framsteg sedan vi började. Den har gett bättre möjligheter såsom transport av nedkylda embryon, frysning av embryo är fortfarande inte helt enkelt. Det är däremot svårt att få till superovulation, flera ägglossningar per brunst.
– Vad är det då som stoppat ET från att ta fart i Sverige? Det som hindrat utvecklingen är brist på mottagarston, kapitalstarka intressenter, motstånd från tävlingsryttare och brist på veterinärkompetens.

Anders Gånheim påpekade hur viktigt det är att intresset för reproduktion väcks tidigt hos veterinärstudenterna. 

Anders Gånheim har gjort flest ET i landet tillsammans med hustrun Ann.

Kerstin Darenius gick närmare in på tekniken, hur går det till att få ett mottagarsto dräktigt med ett inplanterat embryo, steg för steg. 
– Det är relativt enkelt att spola ut embryo – inplantering kräver stor skicklighet och massor av erfarenhet, menar hon.
Darenius efterlyser bättre statistik över hingstarnas fertilitet.
– SWB borde ta fram siffror på dräktighet per brunst för varje hingst, det är bästa måttet på resultat.

Dagens system Språngrulla.se skapar bara merarbete för veterinär och stationer. En omarbetning så att det var ett understöd i veterinärernas arbete skulle kunna ge verkligt god information, verklig konsumentupplysning åt stoägarna och veterinärerna. 

Darenius kommenterade veterinärbristen inom reproduktion kort och kärnfullt.
– Veterinärstudenterna får för lite information om området under utbildningen, det är för dåliga arbetstider som seminveterinär och för låg lönsamhet jämfört med att arbeta med smådjur.

Kerstin Darenius och Ann Albihn gjorde den första lyckade ET-försöket i Sverige.

Görel Nyman tillhör teamet som arbetar åt Lövsta stuteri. Embryotransfer är något hon sysslat med under fem år, först med sina egna hästar som övningsobjekt.
– Det fick jag sluta med illa kvickt, det blev för bra resultat och alldeles för många hästar. 
– I år har vi bokat för 15 donatorston, fler hinner vi inte med eftersom det tar sådan tid att synkronisera med de få mottagarston vi har.

Hon ser avsaknaden av en större flock med mottagarston, runt cirka 30 stycken, som den största flaskhalsen. I år löser Lövsta delvis problemet med hjälp av Annette Johansson som förser dem med travarston i lämplig storlek.

– Efter dessa fem år så utvärderar jag och ser vad som behöver förändras, summerade Görel Nyman.

Elisabeth Olsson, utbildningsansvarig på SWB, redogjorde för hur förbundet ser på ET. Önskemålet är ett förbättrat avelsframsteg och att bättre ston sätts i avel överlag. Projektet som drivs kommer inte att ha några slutsatser att redovisa förrän tidigast i höst.

Elisabeth Ohlsson fick hantera många fler frågor än om just ET när så många uppfdare samlats på en gång.

Svenska Ridsportförbundet är intresserade av inhemsk avel som en del i hästförsörjningen till alla medlemmar och tävlande ryttare. Peter Ljungkrantz påpekade att de fina sprotframgångar som nu skördas på banorna grundlades av uppfödarna för snart 20 år sedan. 
Han välkomnade Lövsta Stuteris initiativ att premiera fina ston genom frikostiga rabatter.
– Vi behöver lyfta statusen på de fina stona överlag och där kan en handel med embryon hjälpa till. Auktioner på embryon är ett av de bästa sätten för uppfödare att få rejält betalt till minimal risk men då krävs ett verkligt bra avelssto, menade han. 

Peter Ljungkrantz pratade om vad framtiden bär.

I auditoriet fanns många uppfödare och viljan till diskussion och frågor var stor. en hel del handlade dock om de brinnande frågan: spermakvalité.
Det finns idag inget kvalitetssystem, som kund vet du inte riktigt vad du betalar för. 

En fråga för embryotransfer-utveckling är den veterinära kompetensen. Idag har Jordbruksverket inställningen:
”Skicka in vad du har gått för kurs så får vi se om det räcker för att få tillstånd”.
– Det är en ren skandal att det är så 2017, dundrade Ingvar Fredricson och många höll med.
– Det är inte lätt att locka någon att bli ET-specialist med de premisserna, ingen vet vad som krävs, ljöd ett omdöme.

Stuteriveterinärföreningen med Kerstin Darenius och Anders Gånheim har tagit på sig att utforma ett förslag till utbildningsplan att skicka till SJV. 

– Till nästa år sk jag ha alla delar på plats med veterinärkompetens, personal och infrastruktur för att vi ska kunna göra ET här på Vrångabäck, avslutade Annette Johansson inför ett entusiastiskt auditorium.

Annette Johansson presenterade under minglet på Vrångabäck som hon arrenderat i snart en månad.