Hästvettiga regler efterlyses

Så gott som alla punkter i både vårt nationella tävlingsreglemente och FEI:s internationella motsvarighet finns där i kraft av goda intentioner. Reglerna ska skapa ett jämlikt utgångsläge för alla ekipage, det ska vara sportsligt och i enlighet med klassisk ridlära. Gott så. Men vägen till helvetet är kantad med goda intentioner. Därför blir det ibland helt fel, fullständigt galet fel, speciellt när inte domare idkar lite självsvåldigt utövande av sitt ämbete.

Följande scenario utspelade sig i en internationell Intermediaire I-klass på Equitour för någon vecka sedan: Den australiensiske ryttaren Tristan Tucker startar med Jewels Sir Weibach, halvbror till Total Hope, och valacken är lite spänd. Under programmets sista ökade trav-diagonal gör Tucker det förbjudna – han tar tyglarna i en hand och klappar sin häst. Brottet var grovt, Tucker klappade två gånger på halsen och två gånger bakom sadeln. Domaren Gotthilf Riexinger följer FEI:s reglemente till punkt och pricka, artikel 418:3 lyder: ”Det är obligatoriskt att rida med båda händerna på FEI dressyrtävlingar”. Förseelsen leder till diskvalificering för Tucker, som konstaterar att han hade en glad häst, men några poäng blev det inte.

Naturligtvis är tanken med regeln god, korrekt ridning ska premieras. Men uteslutning – för att ha klappat en spänd och osäker häst – känns inte riktigt som 2017-mentalitet, snarare tysk järnålder. Hade då samma sak kunnat ske i Sverige under vårt TR? Givetvis. TR II Moment 252: Tygelhållning ska vara med två händer. Ridning på en hand är tillåten i Kür.

Faktum är att ingenstans i FEI:s eller SvRF:s reglemente finns en enda rad om att du får berömma eller uppmuntra din häst. Nu gör ryttare det ändå, en snabb klapp på halsen, ett viskat ”Braaa” och en del annat är ganska frekvent. Är det inte märkligt i dag, när hästvälfärd står så högt i kurs, att du som ryttare i dressyr de facto inte får ta tyglarna i en hand och klappa/stötta/uppmuntra? Inom hoppning och fälttävlan både får och kan ryttare göra det, det är väl ganska naturligt.

Tänk hur mycket lättare det skulle gå för unghästar om de fick mer stöttning via röst, klappar och annat som nu är totalförbjudet. Om inte reglementet kan anpassas till en hästvänligare värld – på flera punkter – så önskar jag och hästarna oss domare som ser mellan fingrarna på ömhetsbetygelser.

Här kan du se klippet där Tristan Tucker släpper tyglarna några sekunder och klappar sin häst:

Detta är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan. Texten publicerades första gången i Ridsports pappersutgåva nummer 12 år 2017.