Världsettan Werth och Weihegold regerar i Omaha

Världscupfinalen börjar med Grand Prix och som i alla mästerskap plockas två extra domarpositioner in. Totalt sju domare, fem på sina ordinarie positioner och två på kortändan vid A, alla med uppgift att sortera agnarna från vetet. De är dessutom kompletterande med en JSP – Judges Supervisor Panel funktion som övervakar poängsättningen. Finalen i Omaha, beskrivet som Heartland USA, lockar mycket publik, redan på arenavisningen fanns det gott om betalande publik.

CenturyLink arenan tar en bra bit över 10000 besökare och verkar falla dressyrhästarna i smaken. De kommer in från en helt öppen framridning belägen mitt i ett mässområde. Omaha jobbar för att etablera sig som en ny tävlingsmetropol i USA och med finalen tar dem ett stort kliv närmare det målet.

Världscup betyder ryttare från flera världsdelar och i år har representanter för fler nationer än tidigare tagit chansen. Argentiska ryttarinnan Maria Florencia Manfredi på otroligt pampige och stilige Bandurria Kacero har inte så mycket med placeringarna att göra men aldrig har väl uttrycket ”så glad för att vara här” passat bättre. Maria sken som en sol, diggade hela vägen ut och klappade om sin häst.

Edward Gal och Glock’s Voice hade kvalificerad coachning av både Nicole Werner och partnern Hans-Peter Minderhoud, regerande mästare men bänkad på grund av skadad Flirty. De började lite tveksamt i sitt program men plockade poäng i galopparbetet och på hög precision, totalt 74,486 procent.

För ryska Hanna Karasiova och Arlekino blev det en lång resa för en enda start. Efter inledande piaffproblem hamnade de på procent runt 50, jobbade upp sig men lyckades inte reparera till mer än 58,886 procent och då blir det ingen kür. Dit kommer alla med över 60 procent, en gräns som justerades neråt för några år sedan för att just det här inte skulle hända.

Carl Hester och hans Nip Tuck alias Barney gjorde precis det han kommit till USA för att göra – levererade och frälste publiken. En väl avvägd ritt där han inte brände för mycket krut på ökad trav utan hämtade hem fina procent på mäktig piaff-passage och härliga serier, totalt 76,671 procent och temporär ledning.

Sista före pausen var Madeleine Witte-Vrees med nygodkände hingsten Cennin. De är ett ekipage som klättrat uppåt i resultaten i vinter och med stor sannolikhet återfinns i Hollands landslag på EM i augusti. I dagens ritt glänste Vivaldi-Donnerhall-sonen i piaff och passage men orken att bära sin hals fullt ut finns ännu inte riktigt, han är bara tio år än.

Först ut efter pausen var hemmaryttaren Kasey Perry-Glass på DWB-hästen Gørklintgaards Dublet, ett ekipager från USA:s OS-lag i Rio. Unga Kasey tillhör tillsammans med Laura Graves de verkliga framtidshoppen för hemmanationen. De visar mjuk och harmonisk ridning utan att det riktigt gnistrar till. Kasey var lycklig efter sin ritt men mulnade lite efter procenten publicerats på 73,9 totalt.

Länge var Steffen Peters USAs verkliga lagankare med hästar som Ravel och Legolas. Själv har han beskrivit denna finalens häst Rosamunde som sin bästa till dags dato. Hon har en lite svår överlinje då hennes fysiska konstruktion helt enkelt inte tillåter nacken att vara högsta punkt. I kroppen är hon i övrigt en balettdansös med en otrolig förmåga att sitta i piaff och i piruetter med sänkt kruppa. Hon är så begåvad men bara 10 år gammal och Peters visade henne då och då vägen tydligare än man brukar se i en världscupfinal. Totalt, 72,257 procent men kvalitéerna kan bli mycket tydliga i lördagens kür.

Judy Reynolds och hennes Vancouver K med stallnamn J.P var bland de flitigaste för att nå OS i Rio, samma sak för att komma till Omaha. Vid förra årets final i Göteborg så förklarade Judy att J.P tog lång tid att utbilda men att nu är han som bäst när han får tävla mycket. I dagens ritt visade de vilken hög nivå de har nått till jämfört med i finalen för ett år sedan. En härlig piaff och passage samt fint sidvärtsarbete är deras signum, totalt 74,443 procent.

Australien representeras av Kristy Oatley som är kusin till Lyndal Oatley, gift med Patrik Kittel, hon har sin bas i Tyskland. Den mäktige Du Soleil och Kristy Oatley är en av de mest lovande ekipagen. Ibland har det blivit problem med skritt men inte idag. Du Soleil har en fantastisk uppförsbacke i sina rörelser och travarbetet glänser. I galoppen fastnar han lite och det riktiga flytet uteblir. Totalt, 71,80 procent och det är personbästa för dem. 

Längsta resan har Wendi Williamson och Dejavu MH gjort då de kommer ända från New Zealand. Nu har de gjort resan via Storbritannien och Carl Hesters gård som uppvärmning men detta är deras elddop när det gäller stora tävlingar. Dejavu hade ganska svårt att acceptera miljön och tyvärr försvann en del kvalitéer i spänning. 
Uppdatering 31/3 10:21 
Wendi Williamson och hennes häst diskvalificerades efter sin ritt då FEI-stewarden, vid den efterföljande bett- och nosgrimmekontrollen, fann blodspår i munnen på Dejavu. De får därmed inte starta i lördagens final.

Ryska Inessa Merkulova och hennes Mister X är rutinerade finalister vid det här laget. De har gjort bättre och bättre resultat och Mister X är nog en av få hästar som många skulle vilja rida och ha hemma i stallet. Alltid lugn, samarbetsvillig, avspänd och sötast av alla med lös pannlugg och piafferar som en dröm. För många decennier sedan sas det att ryska ekipage piafferade så bra tack vare mycket snöträning, det är knappast Inessas trick. Passsage och piaff är verkliga styrkor medan det laterala arbetet ser stelt och orörligt ut. Mister X förekom henne lite under den sista linjen men Inessa avslutar med sina klassiska slängkyssar till publiken. Totalt 72,104 procent.

Temperaturen i Centurylink steg ett par grader när det var dags för de två sista ekipagen. Laura Graves och Verdades med stallnamnet Diddy beskrevs av Ken Braddick, från Dressage-News, som i sitt livs form. Och ja, att döma av en webb-tv sändning så ser det faktiskt ut som om ekipaget förflyttat positionerna sedan OS. Travarbetet är kraftfullt, regelbundet i en snudd på perfekt form i alla övergångar från piaff och passage. Skritten är ren och med bra övertramp, Skillnaden mellan Las Vegas för två år sedan och ”Diddy” i dag är remarkabel, begåvad var han redan då, nu är avspänningen på plats och de glänser i arenan. Ledningen är klar och tydlig, arenan kokar och publiken står i sina stolar, Laura själv ler så brett som bara amerikanska tandkorrigerade leenden kan och det skriver jag med största värme. En härlig uppvisning, 79,80 procent.  

Laura Graves med sin Verdades alias Diddy

Så var det då dags för godkände hingsten Total Hopes mamma att starta i sin första världscupfinal tillsammans med Die Werth. Weihegold OLD och Isabell Werth är världsettor tillsammans, kan någon rubba hennes dominans? Stoet Weihegold har de där underbara antennöronen, avspända, vippande för att fånga Isabells konstanta viskande med sin häst. Den första piaffen är bra, den andra likaså. Det blir ett litet misstag i tvåorna, ettorna går bra om än inte med den största gesten än. Inga andra misstag uppstår, sista piaffen blir lite öppen i formen men med härligt diagonalt arbete och en perfekt sista halt avslutar ritten. Die Werth tar emot publikens hyllningar – finalen på lördag komemr att vara fantastisk underhållning, totalt 82,271 procent.

Isabell Werth tillsammans med Weihegold OLD

Finalen rids på lördag kl 21. 

Resultat

Foto: Haide Westring