Första hjälpenkurs

Jag trodde jag nu hade skrämt livet ur min mamma och väntade mig ett argt telefonsamtal. Till mitt försvar så hade jag faktiskt sagt att vi skulle ha en första hjälpenkurs på två kvällar. Det arga telefonsamtalet uteblev tack och lov då minnet hade hunnit ifatt henne.

Hur som helst så var det här lilla facebookdramat i grund och botten bara ett litet instick ifrån vad som ”verkligen” hände nedanför trappan till loungen i ridhuset. Mina skådespelartalanger blev satta på prov då jag skulle spela mig själv, med brutet ben. Öppen fraktur och benpipan står rätt ut. De andra var indelade i tre gruppen som då skulle agera utifrån vad som blev utlärt dagen innan.

Jag har själv tagit första hjälpenkurser flera gånger förr och har också något certifikat liggandes i nån låda hemma, men när det var intresseanmälan så såg jag inte någon anledning till att inte gå. Det är ju livsviktigt och något som alltid ska uppdateras!

När fick du en genomgång sist? Minns du hur man gör?

Det viktigaste är såklart att göra någonting istället för ingenting om något händer, men med en första hjälpenkurs så får man också kunskap i hur man ska förhindra och undvika att en olycka blir värre. Vi fick aktivt använda första hjälpen i tänkbara situationer som skulle kunna uppstå på just våran arbetsplats.

Signe hade kört in elbilen i betongväggen och blödde kraftigt från huvudet, Mik hade ramlat av en häst och låg inne i ridhuset med smärta i rygg och nacke, jag hade ramlat ner för trappan och brutit benet och en annan låg halvt medvetslös inne i boxen hos en arg häst. Verksamhets FH-kit sågs också över i samband med att vi använde dem i de olika situationerna. Vi ska skaffa fler, med lite bättre innehåll och markera tydligare vart det finns någonstans.

Det finns så många små grejer som kan göra så stor skillnad när tiden är knapp i en pressad situation. Det var kul och alla fick nog med sig ett eller annat nytt att tänka på.