(Uppdaterad söndag) Adelinde Cornelissen, den holländska världstvåan i dressyr, har hållit clinic i två dagar som avslutades inför en dressyrintresserad publik på Djursholms Ridklubb på lördagen.
Clinic med världstvåan

Korrekta grunder med fungerande ”gas” och ”broms”, eller vad Adelinde kallar fartkontroll var ett centralt tema. Adelinde, som i Göteborg om tre veckor ska försöka ta sin tredje raka världscuptitel, framhöll också vikten av att ryttaren fystränar vid sidan om ridningen, för att underlätta för hästen med bättre egen balans och kroppskontroll.
Uppdatering
Världscupmästaren hade inte bara lockat dressyrryttare till lördagens clinic utan enligt en handuppräckning bland publiken också en handfull hoppryttare och en stor andel ”hobbyryttare”. Bland profilerna på plats var tränaren KG Svensson.
– Vad har ni för mål med ridningen ? Fråga er det. Man måste ha ett mål och man måste ha en plan i flera steg för hur man ska nå dit, annars kommer man ingenstans. Man ska ha en klar bild i huvudet av vad man vill uppnå, då är det lättare att komma dit, sade Adelinde i sin inledning.
Hennes eget nästa mål är individuellt guld vid OS 2016 efter silvermedaljen i London. Ett delmål är att ta sin tredje raka världscuptitel om några veckor i Göteborg.
Dubbla världscupmästaren coachade ett spektrum av ekipage från Storstockholms-området, från 14-åriga ponnyryttare till regerande svenska mästaren och ridhuschefen på Djursholm Eva Ulf.
– När jag har kurser så hoppas jag kunna dela med mig av vad jag kan och kanske ge inspiration, och då vill jag gärna arbeta med ekipage som flera i publiken kan identifiera sig med, och så är det inte om alla redan rider Grand Prix. Man ska tänka på att träning inte bara är teknik utan också den mentala biten. I Södertälje igår var det med en ryttare som till och med var nervös att alls rida inför publik. Då kunde vi ta oss igenom det, och hon märkte att det gick ju riktigt bra. I Holland fokuserar tränare mycket på den tekniska delen men det finns så mycket mer att arbeta med, som det mentala, kommenterade Adelinde.
Clinicen var upplagd som cirka 45 minuter långa träningar med tre ekipage per grupp, där Adelinde bad varje ryttare specificera ett problem de ville ha hjälp med just nu.
Ett fokus för dagen var grundträning, och särskilt ”gas” och ”broms”, eller vad Adelinde kallade ”fartträning”. Det var ett eko av vad som påpekas av andra toppnamn inom både dressyr och hoppning. Ett annat huvudtema var hästens överlinje, och att arbeta med att ställa och böja hästen.
– Fartkontroll är det absolut viktigaste i ridning. Fungerar inte gas och broms rätt så kommer man ingen vart. Vilken häst som jag än sitter upp på, om det är en treåring eller Parzival, så testar jag att det fungerar. Det tillsammans med att hästen är i balans och rak, sade Adelinde. Ryttaren ska inte glömma sin egen träning, påpekade också Adelinde på lördagen, både vid en presskonferens innan och i början av clinicen.
– Det är nyttigt för åskådarna att se hur långt man kan komma med att göra grunderna rätt, tillade holländskan.
I den näst högsta gruppen hade Adelinde specifikt inkluderat Louise Sätterman med Alex, som till härstamningen är en holländsk vagnshäst av hackneytyp och som hon tränat redan tidigare. Ekipaget gjorde i slutet av dagen galoppombyten byten ner till vartannat och varje.
– Jag ville visa er att har man en körhäst som inte alls är avlad för dressyr eller för att ens galoppera, så kan man ändå komma långt med rätt träning, sade Adelinde.
Som andra kända tränare påpekade Adelinde att svarar hästen på en förhållning eller skänkelhjälp så är belöningen att hjälpen upphör, genom en eftergift respektive att man tar bort skänkelhjälpen. Men man ska samtidigt vara konsekvent med att hästen först ska ha svarat på den ursprungliga hjälpen. För att träna gas ska man inte nöja sig med att hästen svarar framåt i två steg, och sedan saktar av till ursprungstempot, utan den ska behålla ökningen tills den får en ny förhållning.
– Lägger du till skänkeln ska han svara, och var konsekvent, uppmanade Adelinde.
– I temat framåt finns det flera olika tempon, så variera tempot i ökningar istället för att fastna i ett visst mönster, då blir det tråkigt.
– Hästen ska tänka framåt, och svarar den inte framåt måste man ge mer skänkel. Det är bättre att det blir galopp än ingen reaktion alls. Men när den svarat så sitt inte och kläm, utan då ska skänkelhjälpen bort. Tänker hästen framåt blir det också bättre byten, och gör den inte det får man problem när man börjar med piaff och passage, sade Adelinde.
– Har man spänning i en häst är enda sättet att komma ur det att rida framåt ! Det kanske går lite för fort en stund, men man kan sakta av när han börjar slappna av.
På några av ekipagen på högre nivå arbetade Adelinde med överlinje och form.
– Är hästen i balans ska man kunna placera huvud-hals där man vill. Hästen ska söka ryttarens hand, sade Adelinde. Hästen ska inte gå i en egen, statisk form, utan kunna stretcha överlinjen genom en mer djup-låg form, i korta intervall.
Hon hade flera ryttare att arbeta med ställning – bara bakom käken påpekade hon – och böjning. Som svar på en fråga från publiken utvecklade Adelinde hur hon omsätter det på olika hästar, och varnade för att få hästen att hamna på framdelen.
– Vare sig det är en ung eller äldre häst så har jag samma upplägg när jag börjar ett pass. Jag travar rakt fram, testar fartkontrollen, och börjar ställa och böja. Jag samlar hästen så att den har mer vikt på bakdelen, och låter den sedan stretcha, men är noggrann med att den är i balans. Börjar den ha vikten på framdelen har man stretchat för mycket, sade Adelinde.
Ryttaren ska inte glömma sin egen träning, påpekade Adelinde på lördagen, både vid en presskonferens innan och i början av clinicen.
– Som ryttare vill man gärna att hästen ska göra allt perfekt varje gång, men gör man verkligen det själv? Ger man samma signaler varje gång, och stör inte omedvetet, undrade hon också i ett inpass.
Ryttare är ofta perfektionister vad gäller att ta hand om sin häst, men glömmer helt sig själva, både vad gäller fysträning och mat konstaterade hon.
Efter EM häromåret ställde hon sig frågan hur hon kunde arbeta mer med sig själv, och inledde ett intensivt program för fysisk och mental träning. Hon är förbluffad över vilken positiv effekt det haft på hennes egen ridning. Hennes fysträning var i höstas en punkt vid Global Dressage Forum i Holland, där hon bland annat demonstrerade en enorm bålstyrka.
– Jag vill göra folk uppmärksamma på vikten av egen fysträning, både inom och utom sporten. Folk som inte kan häst säger ofta att ”det är ju hästen som gör hela jobbet” men en bra häst måste ha en bra ryttare och som ryttare måste man vara lika vältränad som hästen. Om jag begär saker av hästen så ska jag själv inte vara den svagaste länken. Jag ska inte tappa orken mitt i ett program. Det är också viktigt för vår sports image, att vi inte röker och dricker öl och sedan sitter upp på en häst, vi måste vara idrottsmän fullt ut, sade Adelinde.
Fokus för hennes program är:
– bålstyrka
– optimal balans och kroppskontroll
– rätt andning
Andningen påverkar i sig balansen, har hon upptäckt. Hon reser en gång i veckan till en coach, som tränat gymnaster på hög nivå, för ett två timmar långt program med balett, boxning, bom (balansövningar 125 cm över marken) och studsmatta. Hon har tränat även förr och gillar bland annat löpning, men detta program är mer intensivt och specifikt.
– Jag märker att ska jag stå på bommen på ett ben och tappar balansen lite så trillar jag av. Gör man samma sak på hästen så trillar man inte av, men istället är det hästen som måste kompensera det och då stör man hästens egen jämvikt. Det går inte att öva till häst, utan man måste hitta sätt att träna det själv. Jag har börjat låta mina egna elever träna med balansbollar, som de ska sitta på. Har de då svårt med balansen så börjar de vifta med armarna. Händer det till häst så drar man hästen i munnen, och det gillar den inte, förklarade Adelinde.
Den mentala träningen gör hon integrerat med fysträningen. Hennes mentala tränare står bredvid och analyserar hur hon reagerar på olika krav och situationer, och hur hon bäst hanterar det.
– Jag tyckte att jag var mentalt stark redan innan, och det var jag, men han har hjälpt mig att hantera situationer som OS ännu bättre. Det är många som tycker att jag borde vunnit freestylen och tycker det är konstigt att jag inte är mer upprörd, men jag tänker att jag gjorde allt jag kunde i förberedelserna, och då kan man inte göra mer eller sätta sig upp mot domarna. Man ska fokusera på det man kan påverka, inte det man inte kan påverka, sade Adelinde.
– Boxningen förstår folk inte vad det har med ridningen att göra, men det handlar också om andning, koordination och teknik, och mental träning. Jag har märkt att andningen kommer in där med; om jag blir nervös och börjar andas mer ytligt så får jag sämre balans, och blir nerslagen. Vad man än gör ska man ha en djup andning och ha tyngdpunkten långt ner. Boxningen är nyttigt mentalt också. Första gångerna som jag fick en smäll så tyckte jag ”hjälp !”, men så märkte jag att det inte var så farligt, och det gjorde mig starkare.
– Tränar man själv rejält så förstår man också bättre vad som händer i kroppen och vad träning av hästen innebär. Vad jag ser mycket inom dressyr är att ryttare kan köra på i en halvtimme knappt utan paus. Men tränar man själv märker man att det är bättre att inte ha samma belastning hela tiden, utan göra flera kortare pass med pauser emellan, att låta hästen varva ner och vila lite varje gång. En muskel tränas inte när den är fixerad, utan genom att man belastar och slappnar av, ungefär som vid tyngdlyftning, sade Adelinde.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.












Följ Ridsport på