Traudi Björling: ”Tänk hellre att du sitter lite framåtlutad”

För tränaren Traudi Björling är det skillnad mellan att svänga och att vända. 

Det är det värsta som finns. Det inverkar så hårt på hästens rygg och skapar så mycket problem.

– Det går att svänga en rak eller utåtställd häst. Men för att vända måste den trampa runt sitt inre bakben, och korta sin innersida och länga sin yttersida. Hästen måste alltså böja sig när den vänder, säger Traudi Björling.

De övningar som hon bjuder på i detta nummer handlar om att vända, något som kräver tajming och koordination hos ryttaren. 
– Att rida på en fyrkant handlar om diagonala hjälper. Övningarna gör hästens bogar lösgjorda och då sänker hästen halsen på rätt sätt, från manken. När du kan påverka bogarna blir hästen avspänd. 

Inte alla ryttare är med på att hästens bogar styrs med hjälp av ryttarens axlar, medan hästens höfter styrs av ryttarens höfter. 

– På ett böjt spår måste den inre axeln bak. Bogar och axlar ska vara parallella, säger Traudi Björling.

Hon menar att vi i Sverige talar för lite om varför ridning ska göras på det ena eller andra sättet. 
– Ryttaren är en kommunikatör, och måste förstå vilka kombinationer av hjälper som gör vad. Jag hade en elev som sa ”mina tränare har aldrig tagit upp vad jag ska göra, bara vad hästen ska göra”. 

Traudi Björling har dömt i Tyskland, och menar att ryttarens roll bedöms högre där. 
– Det hänger ihop med att man inte lagt så mycket tyngd på ryttaren i tränarutbildningarna i Sverige, så tränarna har inte haft verktygen. 

Testa tygelfattningar

En övning som hon brukar ge sina elever är att testa olika tygelfattningar för att få en mjuk kontakt med hästens mun. Den första handlar om att ta båda tyglarna i ytterhanden, alltså enhandsfattning.
– Kontakten ska vara lätt stretchad, jag gillar inte lösa tyglar om vi ska gymnastisera hästen. Många rider på yttertygeln hela tiden men det får man inte göra hos mig; då hamnar bettet snett i munnen. 

Nästa tygelfattning är omvänd och har börjat kallas mexikansk, men den är gammal och kallas fillisfattning i Tyskland. 
– Med omvänd tygelfattning blir det en otrolig skillnad, hästarna reagerar så positivt. Hur mycket du än rör händer eller armar hamnar bara en bråkdel av bettets rörelse och inverkan i hästens mun, jämfört med vanlig tygelfattning.  

När du rider med traditionell tygelfattning ska handen vara mjuk och oberoende från kroppen. 
– Det kräver rörliga handleder, armbågar och axlar. Jag brukar kalla det för kokta spagettiarmar.

Höften i centrum

Ett problemområde är ryttarens bäcken, som varken ska vara framåt- eller bakåtlutat. 
– Höften ska vara så mjuk att den klarar av hästens tredimensionella rörelser i ryggen. Höften är centrum och får inte vara låst. Du ska följa med i hästens rörelser, det är pardans vi håller på med. Vi måste lära oss att sitta följsamt innan vi kan börja inverka, säger Traudi Björling. 

Hon hör ofta tränare säga ”sätt dig tungt och luta dig bakåt”. 
– Det är det värsta som finns. Det inverkar så hårt på hästens rygg och skapar så mycket problem. Man tror att man hittat ett läge men det är fel. Vi vill ju få en häst som jobbar genom ryggen och kommer upp med manken. 

Ofta blir det följdproblem av en bakåtlutad sits, som att ryttaren tar balans i tyglarna eller backar hästen taktmässigt med handen. 
– Jag brukar kalla det rumpryck, samtidigt som man rycker med handen bakåt, och därför knäpper många hästar av och går i fel form.

– En oberoende hand får du genom att lossa armarna från kroppen och det går i princip inte med den sitsen. Tänk hellre att du sitter lite framåtlutad, säger Traudi Björling.

Sitt mitt över hästen

När det kommer till höfterna är det också viktigt att sitta mitt över hästen. 
– Många ryttare sitter snett, framför allt i höger varv. Då åker bäckenet utåt och ryttaren viker sig i högersidan. 

Att tänka bålstabilitet kommer först när ryttaren lärt sig sitta följsamt. 
– Jag ser många ryttare som vill bli starkare i bålen men som felaktigt spänner hela kroppen. Jag har fått lära mig att det är en växelverkan mellan den djupaste muskeln i magen och den lägsta muskeln i ländryggen.

Fakta

Traudis 5 bästa övningar för lösgjordhet

1 ”Enbent” lättridning på böjt spår

– Många ryttare sitter snett, framför allt i höger varv. När ryttare sitter snett låter jag dem rida på volt, i lättridning, berättar Traudi Björling. 

Uppgiften för ryttaren är att tänka att hen är enbent, och trycka sig upp i lättridning enbart med hjälp av det inre benet. 

– Om du kommer upp och ner med hjälp av det benet betyder det att du sitter på hästens tyngdpunkt. 

Börja i vänster varv, där det mer sällan leder till problem för ryttarna. 

– Men i höger säger många att det känns som att de ska ramla av. 

Orsaken till skillnaden mellan varven är ryttarens och hästens medfödda oliksidighet. 

– Hästarna är ofta mjuka åt höger sida och starka i vänster bak. Det sammanfaller med ryttarna, till exempel med högerhänta ryttare. 

Rid ”enbent” en kort stund, sedan använder du båda benen, men det inre mer än det yttre.

2 Fyrkant för bättre vändningar

Rid på en fyrkant av valfri storlek. Innertygeln ska vara ledande, ytterskänkeln placerad bak. Växla till ytter tygel och innerskänkel och säg åt hästen att sluta vända och gå rakt fram.

Rid i skritt, och om du har en tränare eller ett extra öga till hands, be hen kolla att hästen kommer fram med sitt yttre framben och roterar i bogen. 

Om hästen är väldigt genomriden och för hjälperna kan du även rida övningen i trav och galopp.

I galopp, vrid hästen i två språng, sedan i vanlig böj. När du rider i galopp har hästen alltid en kortare innersida och en längre yttersida.

3 Slipad diamant i alla gångarter

Olika ryttare i olika stadier av livet kräver olika metaforer för den här övningen, berättar Traudi Björling, som brukar kalla den för en slipad diamant, en kantig volt, eller en stoppskylt med kanter. Huvud-saken är att övningen får in ridning med diagonala hjälper. Den tränar upp ryttarens koordination och lösgjordhet. 

Innertygeln ska vara ledande, ytterskänkeln placerad bak. Växla till ytter tygel och innerskänkel och säg åt hästen att sluta vända och gå rakt fram.

Övningen kan ridas i alla gångarter.

4 Klockan för tajming

Rid i skritt på en volt som inte går ända ut till väggarna. 

– Rid skänkelvikning på volten, jag brukar kalla det för en stor framdelsvändning. Det gäller att förstå hur man gör en skänkelvikning. Många tror att man gör den för skänkeln, men alla hjälper är inkopplade, du måste var snabb och förstå vad som påverkar vad. 

Yttertygeln fångar upp, inner-tygeln leder frambenen ifrån rörelse-riktningen  så att bringan pekar mot mitten av volten. Innerskänkeln säger att benen ska korsas. 

– Eventuellt måste du tänka ”låtsasrygga”, du måste vara snabb så att hästen inte tror att den ska gå in mot mitten av volten utan följa voltspåret. Var snabb med ledande innertygel, och om du är för tidig med innerskänkeln går hästen rakt fram. 

I skritt kan du göra tvärningen mycket tvär, som den ser ut på illustrationen, om det passar dig och hästen. 

5 Trav på fel sittben

Rid på volt i trav lättridning, och sitt på fel sittben. 

– I lättridning driver du när du sätter dig ner. Och om du sitter på det vanliga sittbenet kommer den drivningen när hoven går ner i marken. Drivningen ska komma när hästen lyfter bakbenet, i samband med att skänkeln flyttar hästen åt sidan. Det blir mer specifikt, säger Traudi Björling. 

Även öppna i lättridning menar hon ska göras på ”fel” sittben. 

– Det är en stor fördel att pricka in halvhalten när ytter bak går ner. Men en halvhalt är inte bara en förhållning, det är förhållning-drivning-eftergift, något många inte är medvetna om. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 3/2025.