Isabell Werth i spansk lära

De problemen var såpass påtagliga att Isabell Werth ställdes utanför det tyska landslaget inför OS 2012 därför att hon saknade en tillräckligt bra häst.

-Ernie var en svårare knut att lösa än jag trodde och Don Johnson var inte tillräckligt färdig. Nu till EM var det annorlunda även om vi inte hade vår bästa nivå under EM, konstaterade hon under sin demonstration.

För att visa tekniken som använts på Ernie och som framöver kommer att tillämpas på samtliga stallets unga hästar  hade Isabell med sin beridare Niklaas Feilzer med sig 6-årige Sorento (e Sandro Bedo-Florestan I) som ägs av Madeleine Winter Schulze.

– Vad vi söker hos en ung häst är tre riktigt bra gångarter sen startar vi förbättringsarbetet med elasticitet och flexibilitet Jag gillar att de är lite ”naughty”, lite vassa och på hugget. Jag gillar inte ordet submission det vill säga underkastelse. Kontroll passar bättre för det jag söker hitta med de unga hästarna, förklarar Isabell.

Sorento kommer in i ridhuset lite spänd. Han är oerfaren och har knappt tävlat men jobbar alltid bättre efter ett tag, galoppen gör det lättare för honom att komma igång. När hästen är varm och väl igång under ryttare är det dags för hjälp från marken.  José Antonia Garcia Mena börjar arbeta hästarna för piaff från skritten genom att söka en reaktion på en lätt petning med spöet på länden eller bakbenet, det beror på var hästen reagerar snabbast.

Sorento skrittar avslappnat och förtroendefullt, José går vid sidan av hästen, tappar med spöet lite grand. Efterhand som han jobbar med öppna och hästen reagerar riktigt bra på ett lätt litet pet, några steg på stället sedan klapp på halsen, lång tygel och slappna av. På den här unga hästen blir det mer embryopassage än piaff. Arbetet är mycket lätt för Sorento, varken tungt och svettigt utan snarare lätt och lekfullt och han förblir avspänd under arbetet.

Beatrice Buchwald med stoet Weihegold, 9 år  efter Don Schufro med Sando Hit som morfar och kvalificerad till NürnbergerBurgpokal, visade hur man jobbar med piruetter på den unga dressyrhästen (huvudbilden). Isabell poängterar att rytmen är det viktiga inte att det är världens minsta piruetter från början.
Under instruktionen markerar Isabell hela tiden att hon vill ha mer framåtdrivning genom att smacka i mikrofonen. Det är hela tiden mer framåt som gäller, hästen ska vilja framåt och söka kontakten. I travarbetet jobbar Isabell mycket med att flexa, ställa hästen till höger och vänster och sedan sträcka ut och länga halsen lite. Mantrat som upprepas är: bakifrån och fram till bettet.

– Jag söker kadens och kraftutveckling. Inte hela tiden men då och då under ridpasset, och hästen måste få sträcka lite på halsen. Det är lika viktigt som att flexa, säger Isabell.

José kommer in igen och jobbar med den 9-åriga hästen från marken. En känslig häst som reagerar lite för mycket trots försiktiga steg men till slut visar hon fullt förtroende och börjar bra med piaff och passage. Paus var ett viktigt ord, José begär  några få steg och sedan får hästen paus, det vill säga skritt framåt och lite längre tygel och en klapp på halsen.

José Antonio Garcia Mena har fått sin skolning i spanska Jerez de la Frontera och har arbetat med många olika spanska ryttare men även med den tidigare spanske landslagstränaren Bemelmans. Idag är han baserad i Tyskland och arbetar mycket i Isabells stall men rider även själv på Grand Prix-nivå. Han tävlade för Spanien i Herning på Norte Lovera och kom på 24:e plats totalt.