Träna hästen att säga nej – och få ett ja som räcker längre

Ponnyn med astma står helt lös och låter sig medicineras i först den ena, sedan den andra näsborren. Detta upprepas flera gånger och behandlingen sker både i en utebox och ute i hagen. Detta tack vare samarbetsträning, en metod som har utvecklats på zoo under närmare 40 år.

Från zoo till stall – träning som bygger på samarbete

Vid ett av World Horse Welfares webbinarier under våren föreläste beteendeforskare Barbara Dreyer, som bland annat har erfarenhet av arbete på zoologiska parker.

– Behöver man behandla ett sår på en stor noshörning eller avmaska en zebra utan att ha någon utrustning på djuret eller söva det först, krävs samarbete, berättade Barbara Dreyer.

Därför har djurskötare på zoo sedan 1980-talet utvecklat ett träningssystem för detta, ett samspel där djuret har möjlighet att säga nej och dra sig undan. Det började med marina däggdjur som sjölejon och delfiner och har med tiden utökats till att omfatta en rad andra djur som björnar, vilda kattdjur och noshörningar.

Klickerträning: så fungerar metoden i praktiken

Metoden bygger på positiv förstärkning genom klickerträning. Efter att djuret lärt sig att det distinkta klicket innebär en bit favoritgodis, kan det användas att belöna det beteende som skötaren vill uppnå.

När klickern är befäst, får djuret lära sig att fokusera på en target, ett speciellt objekt. Det kan vara en flugsmälla, en tennisboll fastsatt på en pinne eller vad som helst som är praktiskt användbart till just det djuret.

Targetträning för hästar – steg för steg

När djuret sträcker fram nosen mot sin target, blir den belönad med klickern. Så snart förhållandet till en target är fast etablerat kan detta föremål locka djuret att röra sig i önskad riktning, istället för att drivas. Eller stå helt stilla, om det är det som behövs.

– Det tar lång tid, särskilt med vilda djur som kan vara livsfarliga om de hamnar i en situation som de uppfattar som obehaglig. Hela träningsproceduren måste delas in i många små steg och allt måste vara väl genomtänkt, berättade Barbara Dreyer.

Behandling utan grimma – ponny med astma som exempel

Allt det här kan överföras till hästar. Ponnyn med astma som beskrevs i ingressen är Barbara Dreyers egen. Hon visade en film på hur stoet stod i en utebox av engelsk modell med huvudet utanför halvdörren och lät sig behandlas med medicinpuffar i ena näsborren, medan Barbara höll för den andra för bäst effekt.

Stoet hade ingen grimma på sig och alla möjligheter att bara vända sig om och gå iväg. Men tack vare tidigare klickerträning och att Barbara var noga med att backa undan vid justeringar, behölls stoets intresse och koncentration.

Samarbete vid hovslagarbesök och lastning

Under sommaren kunde Barbara ge inhalationerna i hagen, då stod stoet helt lös mitt i hagen.

– Samarbetsträning kan göra stor nytta inom hästvärlden: vid behandlingar, hovslagarens besök, klippning och lastning, berättade Barbara Dreyer. En häst som är koncentrerad på sin target går frivilligt upp i transporten och står stilla vid undersökningar – utan tvångsmetoder eller ryck i grimskaft.

Varför hästen ska ha rätt att säga nej

– Räkna med att det tar tid att lägga grunderna, men sedan underlättar det enormt. Börja med dagliga rutiner utan stress – ett stressat djur lär sig inget. Och var beredd på att det kommer dagar då hästen inte är med på noterna. Det är helt okej, hästen har rätt att säga nej.

Barbara Dreyer poängterar att det är viktigt att arbeta med den häst man har framför sig – inte som den var igår eller som man önskar att den vore.

– Ju mer du ger hästen möjlighet att säga nej, desto mer sällan kommer den att göra det.

Denna text är en förlängd version av en notis på forskningssidan i Ridsport nr 5/2025.