Elisabet Hoff: ”Bara FEI:s kandarregel verkar huggen i sten”

Världscupen är i gång och allt är som det ska. Även om Helsingfors i år inte kommer efter Oslo i hoppningen och SVT inte längre sänder dressyren. Jag antar att tittarsiffrorna är för dåliga.

För det är så det funkar; utan tillräckligt intresse från tittare och läsare drar sig media ur. Att SVT visar så mycket ridsport är unikt. Men det är inget vi ska ta för givet.

Första omgången i Oslo var riktigt kul, om vi glömmer svenskarnas tunga dag. Arenan var ny, tajtare och trevligare. Publiken var där och banbyggaren hade fått till en klurig men fair bana. 

Startfältet sa en hel del om en sport i förändring. Medan stora delar av Europa-toppen hoppade runt i GCT i Marocko, tog en våg av unga, välridande ryttare för sig i Oslo. Den yngsta, Gaëtan Joliat, 20, gick till omhoppning och 26-åriga Sanne Thijssens vinnande omhoppning var uppkäftig så det räckte. Som en bonus visade Gerrit Nieberg upp sin skäck Ping Pong van de Lentamel. Där har vi en ny publikfavorit. 

Dressyrens världscuppremiär i Herning (tur att ClipMyHorse finns) var också uppfriskande. Två av fem svenskar på pallen och flera nya namn, de yngsta så unga som 21 och 22 år.

Säga vad man vill om den skoningslösa granskningen av dressyren, men den kan inte ha skadat. Ridningen är överlag mjukare och mer harmonisk. Bara FEI:s kandarregel verkar huggen i sten. Traditionalisterna hävdar att det är handen som är boven, inte kandaret. Öppna ögonen, säger jag. 

Bäst av alla i Herning red Cathrine Laudrup-Dufour. Supermjuka händer, hängande stångtygel och syntetbett. Ändå var Mount St John Freestyle en av hästarna med stundtals synbart gapande mun. 

En annan hösttradition är Breeders på Flyinge. Jag avundas inte arrangören. Det verkar vara rätt omöjligt att hitta ett koncept som gör alla nöjda.  

Även här har utvecklingen gått mot betydligt bättre ridning över lag. 

Paradoxalt nog är Breeders dragningskraft inte vad den varit. I år lockade inte ens testridningarna samma publik som tidigare. 

Vad det beror på vet jag inte. Men kan det vara så att klyftan mellan elit och bredd ökar?  

För när Tristan Tucker kommer till Flyinge med sin clinic en fredagkväll i oktober är det drag under galoscherna. Utsålt sedan veckor i förväg och bra åtgång på webb-biljetterna à 500 kronor. Suget efter alternativ och nytänkande tycks bara tillta. Det betyder något.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 15/2025.