Krönika
22 november 15:32

”Nu är det du och jag, Albin” – vid 74 års ålder är jag äntligen en tolvåring med en alldeles egen häst

GästkrönikanEfter år av slängtrav, envis vänster galopp och 50-minuterslektioner på ridskolan har den enögde trotjänaren Albin gått i pension, med en 74-årig hästälskare som plötsligt känner sig som tolv igen. I en varm och eftertänksam krönika om femtusen år av tillit mellan människa och häst dras paralleller från VM-arenorna i Aachen till en alldeles vanlig hage i Sörmland, där det viktigaste inte handlar om medaljer utan om att alltid försöka göra sitt bästa.

”Nu är det du och jag, Albin” – vid 74 års ålder är jag äntligen en tolvåring med en alldeles egen häst
Foto: Istock

Jag står i en hage vid ett stall i Sörmland och ger den enögde hästen Albin ett äpple.

Som tack för alla gånger som jag har fått sitta på hans rygg under lektion, har jag lovat att ta hand om honom i hans nya liv som pensionär, efter många år som ridskolehäst.

”Nu är det du och jag, Albin”, säger jag. Och i denna stund är jag inte längre 74 år, utan en hästälskande tolvåring, som läser Jillböckerna och så innerligt längtar efter en häst. 

En alldeles egen häst.

Under våra många lektioner tillsammans har jag försökt berätta för Albin vad det är jag har önskat mig av vårt samarbete. Ibland har kommunikationen gått bra, i vänster galopp har den gått uselt.

”Men snälla Albin”, har jag sagt, ”fall i galopp, för min skull. Slängtrav är förfärligt”.

Och så har vi tagit om. Och tagit om. Och tagit om. Och varje gång har Albin försökt att räkna ut vad det är jag har velat att han ska göra.

”Nu räcker det för i dag”, har han meddelat när 50 minuter har gått, och han har velat ta en paus på mittlinjen.

Och det var vid ett sådant tillfälle, efter lektionen, och när jag hade suttit av, som våra blickar möttes. Det vill säga, jag tittade in i hans enda öga.

Och plötsligt kändes det som om vi fick en djupare kontakt, som om jag såg in i hans själ och förstod hans ögas budskap.

”Jag vill så gärna vara er ryttare till lags, jag vill så gärna göra rätt! ”

Kanske existerade detta ögonblick aldrig, kanske fanns det bara en människas fantasi som en övertolkning av ett djurs signaler.

Men ändå: jag bär det som en skatt inombords.

För essensen i ryttarens och hästens långa relation, sedan människan började rida på hästen för 5 000 år sedan, är väl just denna: att hästen alltid försöker göra sitt bästa.

I ingen annan sport handlar idrottsprestationen om samarbetet mellan en människa och ett djur. 

Nu är VM-hästarna tillbaka i sina stallar sedan länge efter den stora utflykten till tävlingarna i Aachen i Tyskland.

Hur det än blev med ridsportens ständiga jakt på framgång och medaljer gjorde hästarna sitt yttersta på arenan, och ställde lojalt upp på alla påfund och utmaningar som tävlingarna utsatte dem för; i sol som i regn, i ljus som i mörker.

Ridskolehästen Albin?  Han verkar nöjd med sitt prestationslösa pensionärsliv och har fått shettisen Lelle som kompis.

Fotnot: Susanne Hobohm är hästägare och amatörryttare.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2026.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

Senaste publicerat
Hingstar Online

Godkända hingstar i flera kategorier med bilder och fakta

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym