Margareta tävlar paradressyr – med synskadad häst

Rainha da Vida (sto f -21 e okänd-okänd, uppf Britt-Elise Wagner Ekman, äg Margareta Sjödin) har aldrig haft en normal syn, något som Sydsvenskan var först med att skriva om.

Hon föddes efter att hennes mamma räddats från Portugal och transporterats till Sverige. Ingen visste då att stoet var dräktigt. Två veterinärer i Portugal hade undersökt henne utan att upptäcka dräktigheten, och även i Sverige missades den.

Tre veckor efter att stoet kommit till Sverige stod plötsligt ett föl i hagen.

– De hade helt missat dräktigheten. Man vet inte vem pappan är eller om han hade några problem, säger Margareta Sjödin till Ridsport.

När Rainha var ungefär en månad gammal stod det klart att hennes ögon inte fungerade som de skulle.

Linserna var grumliga och ägaren till Rainha, tillika läkare, började själv söka efter svar. Hon läste forskningsrapporter och försökte hitta veterinärer med rätt kompetens.

Till slut fick Rainha genomgå en ovanlig operation där linserna togs bort.

– Det är svårt att hitta någon veterinär som kan göra det här. Man behöver speciell utrustning och det är inte många som har gjort den här typen av operation på häst i Sverige.

En liten del av linsen blev kvar i det ena ögat. Rainha har också fortsatt något förhöjt tryck i det högra ögat och behöver regelbundna kontroller.

I dag följs hennes ögon bland annat genom tryckmätningar och undersökningar för att se om inflammationen förändras.

– Vi vet inte riktigt hur mycket hon ser. Det är svårt att avgöra.

”För henne är det här normalt”

Det märks samtidigt inte särskilt tydligt på Rainha att hon har en synnedsättning.

Margareta beskriver henne som framåt, snäll och nyfiken. Hon är inte särskilt försiktig i vardagen och verkar inte vara rädd för saker som hon inte ser.

– Hon har ju inte sett något annat i hela sitt liv. För hennes del är det här normalt.

Vid en tävling nyligen fick Margareta däremot uppleva hur synnedsättningen kan påverka hästen. Någon på läktaren gick plötsligt iväg och Rainha kastade sig.

– Det var första gången jag verkligen kände ”oj, hoppsan”. Annars är hon inte rädd eller något.

Trots det vill Margareta fortsätta utveckla henne.

De har redan vunnit lokala tävlingar tillsammans och varit placerade.

– Det går helt enkelt. 

Började som en häst som ingen ville ha

Rainha kom till Margareta när hon var ett år.

Då hade Margareta redan importerat två andra hästar från samma ställe i Portugal – två hästar i mycket dåligt skick.

– De var magra. Det var fruktansvärt.

Hästarna hade stora parasitproblem och bland annat bandmask. I Portugal hade de dessutom behandlats med fel preparat.

En av hästarna har fått problem med artros som Margareta behandlar. Eftersom hästarna varit så illa däran som föl har deras utveckling också påverkats, bland annat vad gäller benen.

– När de svälter när de är små kan det bli problem med benen.

Margareta har bland annat behandlat en av hästarna med stamceller och hoppas på en fortsatt förbättring.

När Rainha senare dök upp fanns det inte heller något större intresse för henne.

– Ägaren lade ut henne och ingen var intresserad. Jag tänkte ”om jag kan ta henne så gör jag det”. Jag hade två andra, så då tog jag henne också.

I dag har Margareta fyra hästar hemma och en utlånad. Alla har på olika sätt en bakgrund som räddningshästar.

– Jag har inte normala hästar, säger hon och skrattar.

Själv blev hon pararyttare

Margareta har själv behövt hitta ett nytt sätt att rida efter en allvarlig ryggskada.

Efter att ha fått problem med ryggen visade det sig att hon hade ett diskbråck som hade skadat nerverna. Hon opererades och kunde så småningom börja gå och rida igen.

Men skadan innebär fortfarande att hon saknar känsel och har nedsatt styrka i vänsterbenet. Hon har också begränsad rörlighet och kan ha svårt att få till vissa hjälper.

– Jag kan inte riktigt korrigera och jag har lätt att böja mig i stället för att orka ta ner höften och få ner vänsterbenet.

Mentalt verkar hon däremot inte vilja låta skadan begränsa henne.

– Man kan rida som vanligt. Men det är inte skönt.

Rider i grad V

Margareta tävlar i grad V inom paradressyren, den högsta graden inom klassificeringssystemet.

Det innebär att hon rider de mest avancerade programmen inom paradressyren och konkurrerar på samma programnivå som bland annat Lena Malmström.

Resultaten ligger än så länge inte på samma nivå, men Margareta är nöjd med att kunna rida programmen tillsammans med en av sina andra hästar – Cortina (sto f -16 e okänd-okänd, uppf okänd, äg Margareta Sjödin) som är en blandning mellan ardenner och irish cob. 

– Senast fick jag kanske 60–62 procent, men jag är ändå nöjd att jag har kommit upp på de nivåerna med den här korsningen.

”Jag försöker hitta det som fungerar”

Margareta beskriver sin bästa häst som en av de portugisiska hästarna. Quark (valack f -20 e okänd-okänd, uppf okänd, äg Margareta Sjödin) har de bästa gångarterna och är lättast att lära nya saker.

Just nu behandlas han, men målet är att han ska kunna komma tillbaka.

För Rainha handlar det däremot om att hela tiden hitta vägar runt hennes förutsättningar. Hon har inte de mest spektakulära gångarterna och är något mer markbunden i sitt sätt att röra sig, men det har inte hindrat henne från att vinna och placera sig.

– Jag vill komma så långt man kan komma. Det gäller att rida så bra som möjligt med dem.