Skratt och tårar hos topptrion

Storbritanniens Charlotte Dujardin var så lycklig efter andra segern på två dagar under EM i danska Herning. Men mest glad var hon för att hon undkommit sin tränare Carl Hesters vrede levande efter felridningen i Grand Prix Special.
– Ja, jag var räddare för hans vrede än för att felridningen kanske skulle kosta mig segern, sa hon och skrattar.

 Hon vet egentligen inte vad  som hände.
– Först mötte jag Patrik (Kittel) efter hans ritt och han berättade att han hade ridit fel. Sedan mötte jag Helen (Langehanenberg) och då sa hon att hon också hade ridit fel väg. Så det enda jag tänkte när jag red in på banan var att jag inte får rida fel väg, sa hon. 

Tysklands Helene Langehanenberg, som var tvåa i klassen, har ingen förklaring till sitt missöde med en felridning:
– Det är mänskligt. Men det ska inte hända på en sådan här tävling. Jag är lite arg på mig själv, sa hon.

Adelinde Cornelissen, Holland, hade dock en klockren förklaring till varför hon red fel under ritten som slutade med en tredje plats i klassen:
– När de andra hade gjort det tycker jag att det var mest sportsligt att göra det jag också.
Men när frågan om Parzivals operation av hjärtat och återkomsten till tävlingsbanorna kom upp byttes de glada skratten mot tårar.
– Jag är så glad att jag kan vara här med honom, hann ryttarinnan säga innan rösten inte bar längre. 

Även Charlotte Dujardin blev känslosam och rörd. Hennes tävlingskamrat Valegro skulle säljas efter sina dubbla OS-guld i London och det var länge ovisst om det skulle bli något nytt  mästerskap för ekipaget.
– Det var tufft att inte veta hur det skulle bli efter OS, sa Charlotte Dujardin.

Alla tre ser fram mot küren på söndag. Då är ju problemet med felridningar i allafall borta.
– Då får vi rida som vi vill. Skönt! sa Adelinde Cornelissen.  

Läs mer om EM i felridning här.