”Jag har en bit kvar”

Vädret i Hästviken på Hammarö blir allt bättre. Seniorernas SM-final gick i solsken även om den kalla vinden fortsatte vina. Publiken strömmade till och ganska många trotsade vädret, det bidrog med stämning och applåder under hela klassen. Den sena strykningen gav Natalie Oldfors chansen att rida med Winnie B, en bra chans till träning.

Den starka vinden spelade lite spratt med ljudåtergivningen, ljudet vandrade över banan och det var nog svårt att känna sig i fas med musiken överallt. Tack vare vinden hade banan torkat upp en del och prepareringen mellan Junior och seniorklass gjorde stor nytta. 

Patrik Kittel och Watermill Scandic såg samlade ut på framridningen och programmet på banan håller så hög klass till Billy Idol musiken. Patrik själv var dock inte särskilt nöjd.
– Han började spänt redan på vägen ner från stallet, då är det svårt att få kontakt med honom på rätt sätt i ridningen. Vi snubblade i högerpiruetten, det var dyrt, Scandic blev rädd och kastade sig ur den. Sen är det klart att vi har mycket däremellan som är bra. Som tävlingsmänniska vill jag visa upp det bästa vi kan och det finns mer, Scandic är så fräsch, väldigt fin form egentligen, förklarade Patrik.
– Det är självklart roligt att vinna och ta hem en medalj till, min tredje. Jag har en del att jobba på innan jag kommer upp i vår legendar Ulla Håkanssons klass, jag tror hon har femton, säger Patrik.

Nästan samma melodi spelade hos Jennie Larsson trots att hon var nära sitt personbästa i kür från Strömsholm med 76,025 procent.
– Det var svårt att rida idag, Zircoon Spring Flower lät mig inte riktigt rida honom och vara med på ritten. Han har höjt sin lägstanivå otroligt mycket men det hade ju varit roligt att vara med. Men, jag ska titta på filmen för jag hade lite samma känsla i fredags, dålig ridkänsla men som på filmen såg ganska bra ut, kanske är det samma idag, sa Jennie och suckade lite.
– Jag är såklart glad för resultatet men jag vill så gärna visa upp det som vi gör på träning för det känns fantastiskt, i alla händelser, jag är nöjd, vi har höjt oss en nivå sedan förra året, förklarade Jennie.
Medaljen kommer nog att kännas mycket bättre ganska snart, riktiga tävlingsmänniskor har höga krav på sig själva.

Bronsmedaljören var i alla fall genuint glad och lycklig över att proppen kanske gått ur systemet nu. Kristian von Krusenstierna och Biggles 1015 satte personbästa och äntligen fick de till en nästan felfri ritt.
– Det var bra idag, Biggles var trött i kroppen, lite tungt på banan men han gick in som en riktig arbetskompis och ställde upp fullt ut. Vi slog vårt rekord och då vet jag att vi har så mycket mer att visa, Biggles är så fräsch nu, vi kan ännu bättre, kanske det kommer resultat nu också, konstaterar Kristian.
Han och Biggles fick fina grattispussar av sambon och sonen.

Förra året var Mads Hendeliowitz fyra med Jimmie Choo Seq, i år fick Weihenstephaner hoppa in och det gjorde han med den äran. 
– Vi går in och har roligt, han är så positiv och då är det enkelt, gammal man gör så gott han kan räcker ganska långt faktiskt, dt är jättekul, sa en nöjd Mads.

Rose Mathisen hade ett bra läge för medalj men det såg mörkt ut från start när Zuidenwind visade tecken på spänning. Det blev skyggande och dyrbara misstag, inte alls i klass med deras Grand Prix i fredags.
– Jag kände att han var spänd på framridningen, det blev för bra med juniorernas prisutdelning och sen kürmusiken.. När vi kom in så var det allt för svårt idag, så spänd och rädd sen fungerar inte det här kürprogrammet optimalt för honom. Det är egentligen Bocellis nya, börjar med galopp och det var inte optimalt idag för honom. Nu får vi åka hem och träna på musik, det blir ridning till musik framöver, sa Rose Mathisen.
Hon var trots allt nöjd med helgen genom fredagens Grand Prix och inte minst när hon kände hur hennes ögonsten slappnade av när han kom ifrån ljudet på banna och släppte ner manken.

Årets SM bjöd på åtta ekipage med ett totalsnitt över två klasser på över 70 procent, det är i sig en härlig upplevelse att se. Emilie Nyreröd på Miata, Ebba von Essen på Yantuge och Charlotte Haid Bondergaard med Triviant hade liksom Rose Matisen med Zuidnwind fina poäng och var inte alls oöverstigligt långt från toppen.

Precis under finns Anna Svanberg med Hermes och Caroline Darcourt med Paridon Magi. Det är ett bra läge då det i år går många Nations Cup, kanske vi får se svenska lag på fler ställen än Falsterbo. SM visade att det finns ett förråd av ekipage som inte skäms för sig internationellt.

Resultat
Klassresultat