Amanda Andersson: ”Kan vinna på att nischa sig”

Amanda Andersson är främst fälttävlansryttare, men tävlar även hoppning och dressyr:

– Det är väldigt oroande att antalet starter går neråt, och att tävlandet med hästar också ifrågasätts av många. Vi måste bevisa för omvärlden att vi verkligen sätter hästarna i första rummet. De är djur som vi älskar och inga tävlingsmaskiner. De behöver tid, rätt utbildning och inte minst återhämtning för att bara få vara hästar.

– När jag kommer till en tävling är det viktigaste för mig att hästen får en bra och pedagogisk upplevelse, och då handlar det inte alltid om det optimala underlaget eller de snyggaste hindren. För unga hästar kan det vara minst lika viktigt att det finns gott om plats på framhoppningen och en bana som är klokt byggd.

– När jag vill hoppa högre blir hindren och underlaget viktigare och med större tävlingar kommer också annan exponering om tävlingen livestreamas, vilket är till stor fördel för oss yrkesverksamma. Men är snabbt tillgängliga videos något man alltid önskar dela med omvärlden?

– Jag åker gärna till mindre tävlingar, för de är ofta gemytliga och har väldigt engagerade funktionärer. Jag tror att en del arrangörer kan vinna på att nischa sig mot en viss typ av ekipage. Alla kan inte ha stora och flashiga anläggningar. För mig är det viktigt att ha fått ett så bra bemötande att jag åker hem gladare än när jag kom, oavsett hur det gick.

– Flera grenar skulle kunna införa en ryttarrepresentant, som vi har i fälttävlan, en person som samlar in synpunkter och lämnar över till arrangören. Det är ett bra sätt att ge återkoppling, och lättare än om jag ska gå till banbyggaren på en hopptävling med åsikter om banan. Det blir så personligt.

– Det är jätteviktigt att tävlingarna blir tillgängliga för så många som möjligt. För min del hade jag inte fastnat i sporten på samma sätt om jag inte fått tävla. Samtidigt är det lite speciellt att yrkesverksamma och hobbyryttare tävlar på samma villkor. I dressyren kan du ofta se redan i startlistan vilka som ska ta placeringar, och kanske vi skulle våga dela upp mellan proffs och hobbyryttare. Men det handlar också om vad som ska bedömas i dressyren, är det de stora gångarterna eller är det god ridning? Det är bra att den diskussionen är i gång.