Amanda fick en fraktur – men VM-drömmen lever: ”Finns bara ett alternativ”

Det var på nyårsafton som olyckan inträffade i samband med att fälttävlansryttaren Amanda Andersson, 23, var ute på en löptur.

– Jag är en van löpare och är ofta ute och springer. Plötsligt trampade jag snett och det kändes väldigt konstigt när foten vek sig åt helt fel håll. Det kändes inte som en vanlig stukning, säger Amanda. 

Jag känner inte så mycket smärta överlag.

Hon tog kontakt med läkare och avvaktade några timmar, men när foten och vaden sedan svullnade upp rejält tog de beslutet att åka in till akuten. 

– Det visade sig att jag hade fått en stressfraktur i det ben i foten som bär upp hela vikten på vadbenet. Det är tydligen en väldigt ovanlig fraktur, men som kan förekomma hos elitidrottare. Det är antagligen något som pågått lite grann under ett års tid ungefär. Jag hade en liten känning i höstas när jag gick terrängbanan vid en tävling, men som hästtjej har jag bara kört på. Jag känner inte så mycket smärta överlag. 

Inser allvaret – vilar från ridning

Efter en magnetröntgen stod det även klart att tre ligament i foten också var skadade. Detta innebär en lång rehabiliteringstid för ryttaren som måste hålla sig ifrån ridningen helt och hållet. Även om hon vill rida så inser hon allvaret i situationen för att frakturen ska läka ordentligt. 

– Det är det som är jobbigast, att jag inte får rida alls. Frakturen sitter på ett så dumt ställe så om benet inte får vila helt och hållet så läker det inte. Jag får inte belasta det överhuvudtaget. När läkarna berättade det var det verkligen som att rycka mattan under fötterna på en. Jag tänkte bara, vad gör jag nu?

Fortsätter framåt mot dubbla VM

Amanda har dubbla mästerskap framför sig i år. Hon är inte bara en del av utmanartruppen inför VM i fälttävlan för seniorer i tyska Aachen, som avgörs i augusti. Dessutom satsar hon på VM för U25-ryttare i juli. Trots skadan vill hon inte ge upp. 

– Just nu är det viktigaste för mig att fokusera på min rehab. Enligt prognosen kommer jag inte kunna springa på ett år, men exakt hur det påverkar min ridning är inte helt klart ännu. Jag hoppas att jag snart kan vara tillbaka i sadeln.

– För mig finns bara ett alternativ och det är VM, men såklart är det en process att ta sig igenom. Vi ser över olika alternativ och fokuserar på att läkningen ska bli så bra som möjligt. Vägen till VM kommer att bli annorlunda och jag kommer få starta min tävlingssäsong senare än alla andra. 

– Eftersom jag har två VM inplanerade var det såklart väldigt olämpligt med en skada just nu, men läkarna sa att det bara var en tidsfråga innan det skulle hända. Så på ett sätt var det ju bra att vi hittade det och kunde ta tag i det nu och inte senare i år. 

Ryttare på boxvila

Det är utan tvekan den skada som påverkat Amanda mest under hela hennes karriär som fälttävlansryttare. Hon hoppar fram på kryckor eller sitter still i en kontorsstol som hon emellanåt rullar omkring med i stallet. 

– Jag är helt begränsad och kan inte gå på foten. Jag är vanligtvis väldigt aktiv, rider upp till åtta hästar på en dag och går till gymmet flera gånger i veckan. Nu är det som att sitta på boxvila. 

Tack vare vänner och familj hålls hästarna igång och stallet tas omhand. 

– Jag är tacksam för jag får jättebra hjälp. Men det kliar i fingrarna såklart efter att få rida igen. De första dagarna blev jag stressad av lugnet, men nu försöker jag utöver min rehab ta tag i sådant man inte hinner annars. Jag har till exempel åkt på semester några dagar, vilket är något som jag aldrig brukar göra. Jag försöker tänka att allt händer av en anledning och att jag ska försöka använda den här tiden på bästa sätt, säger Amanda.