Bytte gren efter olyckan – nu är Eva Lindström på väg mot VM

Eva från Skellefteå är en ”hästkvinna” ut i fingerspetsarna, hon har ridit sedan barnsben. På ridskola, på egna ponnyer och hästar.
– Brorsan fick en moped, jag fick en ponny, en new forest och intresset för just den rasen är fortfarande stort.

Eva utbildade sig till ridlärare, hästlivet rullade på. Och så slog olyckan till i början på 90-talet. En sparkskada från en unghäst blev en katastrof.
– Jag fick lära mig att gå och tala ännu en gång och det blev en lång rehabilitering.

1998 var Eva redo att ha häst igen, hon kunde inte leva utan dem. Men nu handlade det inte om ridning utan om körning.
– Jag hade ju provat på att köra innan men det var ju mest att köra in hö och halm på ridskolan.
– Första hästen efter olyckan var inkörd av fyrspannskusken Fredrik Persson och det var så Fredrik kom in i mitt liv som tränare.

Köpte Ammis osedd

Redan 2001 körde Eva sitt första SM, det var på Gotland. Hon har lånat häst från gode vännen Rolf Hedqvist, hon har kört en av Fredrik Perssons förlöpare, Hanno, hon körde sin egen Nestor i flera år. Men så plötsligt blev hon hästlös. Tips om bra körhästar strömmade in, bland annat om en helvit valack av rasen kladruber, Favory Amaranta.
– Andra brukar kolla nya hästar noga, säger Eva men jag köpte den här osett. ”Ammis” var körd av en dansk kusk och kom till mig via kusken Karin Bratten Hill.

Att det var ett lyckokast märks tydligt när man ser de här två tillsammans. Det finns starka band mellan dem. Tränare och tillfälliga besökare tolereras men för Ammis är det Eva som gäller. Hela tiden.

När Eva inte är i Skåne och tränar för Fredrik Persson är det Rolf Hedqvist som hjälper henne.
– Det är bara nio mil till Villvattnet där Rolf bor.

Kör sin häst med en hand

Eva är fortfarande partiellt förlamad, hon kör sin häst med en hand och tar lite längre tid på sig för att komma ur och i vagnen. Men alla kunskaper, rutiner och alla erfarenheter finns där. Hon är instruktör, aktiv i distriktsarbetet, dressyrdomare och kördomare.

Och nu alltså på väg till VM. Det kostar pengar, ganska mycket pengar.
– En domarkollega tipsade mig om det här med crowfunding, att man i alla fall ska försöka.
Det var så ”Amaranta på väg till VM” startades.
– Visst kommer det in bidrag, visst får jag hjälp, säger Eva Lindström, men det är också höga kostnader. Vi ska ju ta oss 150 mil enkel resa.
– Jag hoppas helt enkelt på mer ekonomisk hjälp.

Just nu handlar det alltså om för-VM, att bekanta sig med banorna, att kolla in motståndet, låta domarna titta extra på ekipaget och att göra en bra resultat redan nu.
– Det är jag och Michaela Holmberg som åker och sedan kommer Rolf Hedqvist med som groom också.
Ammis har inga problem med resor. Eva lastar honom själv eller rättare sagt han lastar nästan sig själv.
– Han är en fantastisk häst, ställer upp på mina villkor hela tiden. Ibland får han vara barnridningshäst och får också variera med riden dressyr och hoppning.
– Och terränghinder tycker han är jätteroligt. Det är en glad, harmonisk och nyfiken häst!

Gillar inte blåst

När Ridsport träffar Eva och Ammis på träningsbanan hemma hos Fredrik Persson utanför Flyinge ser hästen inte direkt glad ut.
– Han gillar inte blåsten i Skåne riktigt, förklarar Eva.
Och vem gör det?