Carl Hedin: ”Dressyren skulle gynnas 
av kortare program”

Att arrangera dressyrtävlingar tar lång tid och inkomsterna från anmälningarna täcker i vissa fall knappt kostnaderna. Därför skulle kortare program ge bättre ekonomi för arrangören, och öka attraktionskraften.

Lek med tanken att dressyrprogrammen hade varit ungefär tre minuter, grovt räknat hälften så långa som de är i dag. Då hade dubbelt så många ekipage kunnat starta, vilket i sin tur hade gett mer intäkter per timma som ridhuset används för tävling.

Det hade också blivit lättare att erbjuda mindre kvällstävlingar i ett kortare format, för att på så vis inkräkta mindre på ordinarie verksamhet för exempelvis ridskolor.

Fler starter ger också en mer levande tävlingsplats. Vi vet alla hur det är att åka på regional dressyrtävling – ett fåtal hästsläp på parkeringen och max fem ryttare på framridningen. Har man tur sitter det en person på läktaren, oftast en funktionär som väntar på protokollen.

Hästtävlingar erbjuds numera på allt från badstränder till framför Eiffeltornet.

Fler starter per timma skulle göra att tempot på svenska dressyrtävlingar ökade. Fler hästar skulle cirkulera och på så vis också fler människor i omlopp. Detta gynnar kaffeförsäljning, läktarfyllnad och inte minst stämningen.

Varje år imponeras jag över hur långt ridsportens armar sträcker sig. Hästtävlingar erbjuds numera på allt från badstränder till framför Eiffeltornet. Det är så klart viktigt att dressyren tar rygg på sin storebror hoppningen i detta avseende.

Därför måste vi arbeta för att erbjuda dressyr i ett kortare format med bättre tempo. Att dressyr är långsamt, ”som att se målarfärg torka” har vi alla hört till leda.

I en tid som snurrar otroligt fort är det viktigt att ridsporten vågar prova sig fram för att hitta nya grepp. Vi utsätts hela tiden för konkurrens från andra sporter som hungrigt slår sig in och stjäl både utövare och sponsorer. I år kommer skateboard in i OS och padeltennis har på rekordtid blivit en svensk folk-idrott. Vi måste hela tiden höja blicken och se vilka russin vi kan plocka ur deras kaka för att göra vår egen sport ännu lite bättre.

Att dressyr är långsamt, ”som att se målarfärg torka” har vi alla hört till leda.

Jag ser fram emot det nya programmet av Grand Prix som FEI släpper i år och tycker att det förkortade programmet som man har provat vid världscuptävlingarna i Olympia är ett steg i rätt riktning.

Nu hoppas jag att även att våra nationella program ska erbjudas i kortare format.

Detta är en krönika – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 1 2020.