Columbus H mot sista vilan

I dag är en dag i sorg. Columbus H ska få somna in och gå vidare till hästhimlen. Han blev 18 år gammal. Jag kommer att sakna honom enormt. Han var min bästa vän i många år. Columbus, eller Kalle som han kallades, var alltid så snäll och pålitlig. Han älskade att få visa upp sig för den stora publiken. Han längtade alltid till att få springa in i lastbilen för att han visste att det var dags för tävling.

Kalle bar mig till mångat framgångar i mina första seniorår. Vi tävlade svår hoppning i nästan tio år. Han tog mig bland annat till OS i Hongkong, till segrar och placeringar i ett flertal derbyn både i Falsterbo och Hamburg och även till felfria ritter i nationshoppningar i hela Europa. Jag är glad och tacksam att jag fick dela den stora delen av hans liv men nu är det dags för honom att vandra vidare.

(Uppdaterat: ”Kalle” avlivas på grund av svår artros i en kota som ej är behandlingsbar. Beslutet är taget för att han ska slippa ha ont.)

Det är sluttävlat för i år. Polen-tävlingarna blev de sista för denna säsong och resan var guld värd för Lets Dance.

Jag fick det svaret och den erfarenheten jag sökte med resan. Jag fick även den tid och det fokus som krävs för att utveckla min nya stjärna.

Allt tar sin tid, det vet vi alla, men visst är det jobbigt att vänta. Det kan också vara alldeles underbart att leva i nuet och känna utmaningen i varje framsteg och tillbakasteg, som krävs för lyfta sig till högre höjder och snabbare tider. Nu ska han få smälta detta över jul och nyår. Sedan är det dags för nya utmaningar.

Alla hästar i stallet har sina egna mål och delmål. Det kan vara allt från styrka och kondition till foderbyte.

Här hemma har vi varit ute och galopperat på mjuka grusvägar.

Bee wonderful åkte iväg förra veckan på en månads vattenträning. Hon har haft lite vila en månad och nu vill jag ha henne ännu starkare i kroppen inför nästa säsong. Efter det väntar bland annat dressyrträning ett par veckor innan det är dags för tävling. Målet är att hon ska bli mer elastisk och mjuk i sin kropp och därtill en hel del nya muskler som ska få henne att hoppa högre, snabbare och längre. 🙂

Jag ser redan fram emot nästa säsong, för jag har hittat små delmål. Då känns inte tävlingsuppehållet lika långt.

Apropå tävlingsuppehåll så kan jag tänka mig att Luleåbor har långa uppehåll mellan tävlingarna. Mycket på grund av kylan men också de långa sträckorna till tävlingsplatserna.

I helgen var jag och hälsade på Chausette polos ägare, Ann Ledin, som bor i Luleå. Herrans vad långt upp det är… Har aldrig varit så långt upp förut. Hon hade bokat in mig på två dagars träning för att drilla och inspirera ryttarna i norr. Det var även inspirerande för mig. Det ger energi när ryttarna verkligen törstar efter kunskap och verkligen vill lära sig. Stor eloge till dem. Det var kul. Jag måste dock säga att jag är avundsjuk på deras uppvärmda ridhus…

Med uppvärmt ridhus i Luleå så ser man hur kallt det är utomhus.

I dag ska jag bland annat träffa en personlig tränare för att se om jag kan få några tips om hur jag kan bli starkare i min sits genom att träna på gymmet. Sedan blir det luciafirande på dagis.

Må gott, snart är det jul. 🙂

/Linda