Denise Ljungkvist: ”Jag drömmer om OS”

Det har knappast varit någon rak väg framåt, men Denise Ljungkvist hoppas att den leder hela vägen till OS.

Vägen gav i somras i alla fall seger i Falsterbos trestjärniga Grand Prix.

Det var när mamma Pia ville köpa häst som Denise Ljungkvist hittade Soega (e Sandakan-Amiral), då två år, hos uppfödaren Anette Richard.

– Hon sprang helt vilt i hagen, men jag tyckte att hon travade fint så jag sa ”den ska vi ha”, berättar Denise Ljungkvist.

Tog över efter mamma

Själv köpte hon en oinriden hopphäst, Erb Lavall (e Akribori-Stanford), för att fortsätta sin karriär som hopp- och fälttävlansryttare.

Men Erb Lavall kändes inte riktigt rätt, så när hon efter gymnasiet började jobba hos Per Runesson och Rose Mathisen på Gränsbo Stuteri insåg hon efter ett tag, att det nog var dressyr hon skulle satsa på. Hon tog över då 5-åriga Soega.

– Hon passade bättre för mig än för mamma.

Med Soega tog Denise Ljungkvist över en riktig utmaning. Soega visade sig vara precis så speciell som hon anat när hon först såg henne som unghäst där i hagen.

Med Gränsbofolkets uppmuntran i ryggen tog sig Denise Ljungkvist och Soega dock igenom de stora unghästuppgifterna, med bland annat en fjärdeplats i Breeders som 6-åring och en åttondeplats i finalen i Falsterbo som 7-åring.

– Hon visade kvalitet, gjorde alla rörelserna, men hon var spänd och ibland hittade hon på egna rörelser.

2015, när Soega var åtta år, slutade Denise Ljungkvist på Gränsbo och började träna för Kerstin André.

Hittade lugnet

– Kerstin hjälpte mig att hitta Soegas lugn och att trycka på de rätta knapparna. Jag tävlade inte så mycket då. Vi hade börjat med piaff och passage och Soega var lite överambitiös och stressad, så vi ville först hitta lugnet i de svåra grejerna.

– Allt var ju nytt för mig också.

Många intresserade köpare

Med framgångarna under unghäståren växte köparintresset för stoet. Men Denise Ljungkvist var hela tiden bestämd – Soega skulle inte säljas, hästen var alldeles för speciell.

Hon förklarar:

– Soega har en extrem personlighet och hon är mycket bestämd med vad hon vill och visar tydligt vad det är som gäller. Den ena dagen får jag knappt titta på henne, nästa dag sitter hon nästan i knäet.

– Vill hon piaffera gör hon det av sig själv, andra dagar vill hon knappt trava.

Inte ens när det är tävling vet Denise Ljungkvist vad som väntar när hon sitter upp. Kanske är det en sådan dag att Soega inte vill röra sig alls.

Soega har en extrem personlighet och hon är mycket bestämd med vad hon vill och visar tydligt vad det är som gäller.

– Numera kan jag lösa det. Jag har hittat ett system. Är hon ovillig på framridningen lägger jag bara ner henne i form och joggar, sedan går jag in på banan och rider programmet.

Uppenbarligen fungerar det.

– Hon har så lätt för sig, är mjuk och fin att rida. Det går inte att jämföra henne med någon annan häst.

Började som hoppryttare

När Denise Ljungkvist började rida som liten var det full fart som gällde.

Hon hade både B-, C- och D-ponnyer som tävlades framför allt i hoppning. Bara elva år gammal började hon också att rida mammas stora häst Mastiff (e Magritte).

– Jag var lång redan då och Mastiff var så rolig att rida och snäll när jag red honom. Jag tävlade honom i både hoppning och fälttävlan.

Dörren in i dressyrsporten öppnades när hon fick låna Primus av sin dåvarande dressyrtränare Laila Mellberg.

– Primus hade gått Lätt A-klasser och var väldigt lätt att rida. Jag hade kvar honom tills jag började gymnasiet och jag fick lära mig jättemycket.

Siktar högt

Nu är Denise Ljungkvistpå väg upp i den verkliga eliten med sin Soega.

Lövsta Future Challenge gick över förväntan, hon tog NM-guld både individuellt och i lag 2017 som U25; i fjol blev det U25-EM och GP-debut i Linköping, med 69 procent och en andraplats.

I år gjorde ekipaget internationell debut i Aalborg (trea i Specialen på 69 procent). De deltog i NM, som blev en besvikelse på grund av sjukdom men ändå gav ett lagguld. Och sedan, säsongens höjdpunkt (hittills) – segern i trestjärniga Grand Prix i Falsterbo.

– Nu jobbar vi vidare. Jag vann GP:n och küren som U25 i Falsterbo men som senior krävs mer. Jag måste jag höja kvaliteten ett snäpp till. Jag vill ännu högre och det finns mycket kvar att hämta i Soega, något jag kan få fram när hon blir mer avspänd på tävling.

Drömmen?
– OS. Det är väl en dröm för alla.