”Det svenska bruksprovet är bättre för hingstarna”

Hella Kuntz är ny sportrepresentant i dressyr i Avelsvärderingsnämnden och ersätter Bo Jenå, som nu är huvuddomare i gångarter. Hella var uppskattad testryttare vid det svenska bruksprovet ett flertal gånger i början på 2000-talet.
– Jag är spänd på att få se hur de svenska dressyrhästarna har utvecklats de senaste sju-åtta åren, säger hon.

Vad tycker du om det svenska systemet för att ta fram avelshingstar jämfört med det tyska?
– Det svenska provet är bättre för de unga hingstarna än det tyska systemet. Där kommer väldigt många hingstar inte ut på bete alls som 2-åringar utan börjar tränas redan under sommaren för att hinna bli färdiga till höstens visningar. Tyvärr är det nog svårt att ha det svenska systemet i Tyskland, eftersom vi har så många förbund och många hingstar på varje ställe.

Hur anser du att man bör lägga upp träningen för de unga hingstarna för att de ska kunna bedömas på ett optimalt sätt?
– Det är nödvändigt att träna grundgångarterna. Man måste se till att hästarna är avslappnade och arbetar över ryggen så att de bygger rätt muskler utan spänningar.
– Själv tränar jag aldrig ökningar hemma utan bara lösgjordhet och styrka. Ökningarna kommer automatiskt när hästen peppas av publik och en arena som den inte känner sedan tidigare. Sitter du och tränar ökning efter ökning hemma förkortar du hästens hållbarhet väsentligt, samtidigt som du bygger in spänningar i muskulaturen. Det kommer att försvåra möjligheterna för hästen att senare lära sig piaff och passage.

Vad kommer du framför allt att fokusera på under bruksprovet?
– Det är framför allt grundgångarterna som jag kommer att bedöma – och hingstarnas förmåga till lösgjordhet. Att de arbetar över ryggen i alla tre gångarter utan inbyggda spänningar.

Vad tittar du på när det gäller de enskilda gångarterna?
– Skritten måste vara ren och fyrtaktig, genom kroppen med aktiva bakben. Om skritten är väldigt stor blir den lätt långsam och svår att samla utan att den går över till pass. Traven måste vara taktmässig med bra bakbensaktivitet och samtidigt ha ett stort register och vara reglerbar. Galoppen ska helst vara luftig, bärig och i uppförsbacke på en dressyrhäst. Galoppen på en hopphäst ser ofta helt annorlunda ut, men det överlämnar jag till hoppspecialisterna att bedöma.

Det är framför allt grundgångarterna som jag kommer att bedöma – och hingstarnas förmåga till lösgjordhet.

Något annat du vill lyfta fram med det svenska bruksprovet?
– Det är väldigt bra att vi arbetar tillsammans med testryttarna. Då kan vi verkligen påverka testet så att vi får se det vi vill ha fram.

Hur mycket nerv behöver en dressyrhäst?
– Varje uppfödare måste själv bestämma vilken typ av häst man vill föda upp, men själv söker jag efter väldigt arbetsvilliga hästar utan inbyggda spänningar. Det finns uppfödare som vill föda upp hästar som kan lite av varje och därför är det viktigt att hingstens gångarter beskrivs på ett tydligt sätt, så att uppfödarna kan bilda sig en egen uppfattning.

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 3/2019.