”Det var mer jobb än man kan föreställa sig”

Hallå där Ann Lundberg, som nyligen blev utsedd till Årets ridsportare i Östergötland.

Hur blir man Årets ridsportare i Östergötland?
– Jag tror att jag fick utmärkelsen för att jag var drivande när Skogslottens Ryttarförening arrangerade SM i hoppning i fjol. Jag jobbade ganska mycket med det. Sedan är jag också ute mycket som överdomare i hoppning.

Hur var det att planera ett SM i pandemitider?
– Det var många sömnlösa nätter, när vi inte visste om vi skulle kunna köra eller inte, och om vi skulle få tillstånd att ha publik, och hur mycket av föreningens pengar vi skulle våga riskera.

Gick det ihop sig?
– Ja, och det gick med vinst också.

Skulle du göra om det?
− Jag tror inte det, men man ska aldrig säga aldrig, och nu efteråt har vi många fina minnen. Men det var mer jobb än man kan föreställa sig.

Vad är skälet till ditt engagemang i ridsporten?
– Jag gick på ridskola som barn, och sedan köpte vi ponny och häst till dottern som tävlade upp till svår klass i hoppning. Jag tyckte att jag kunde göra något mer, och utbildade mig till hoppdomare och sedan överdomare.

Men du har inte tävlat själv?
– Nej, det är jag för feg för.

Hurdan är du som överdomare?
– Min mentor sa att TR är en rekommendation, ingen yxa, och det bär jag med mig. Självklart måste vi ingripa om en ryttare piskar sin häst, men annars begås de flesta felen av oförstånd och då är det bättre att säga till än att skriva ut ett gult kort.

Du har varit ute som funktionär på tävling i över 40 år. Vart är vi på väg?
– Det blir fler och fler tävlande som rider yrkesmässigt, och de små arrangörerna får allt svårare att hävda sig mot de stora arrangemangen. Det är synd, för det leder till att vi tappar de ideella som arrangerar tävling.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 8/2022.