DNA-studie visar att få hingstar haft stort genomslag

Det är SLU som berättar om studien i ett pressmeddelande.

I studien har forskarna följt hur hingstlinjer spridits över världen och visat vilken roll hingstar spelade i imperier, krig och avel.

Studien omfattar drygt 1 500 hingstar från 189 moderna hästraser världen över. Resultaten visar att runt 90 procent av alla undersökta hästar bär på Y-kromosomvarianter som tillhör den så kallade Crown-haplogruppen. Denna grupp med hästar uppstod för ungefär 1 500 år sedan.

Tre dominerande inflytanden

Forskarna har identifierat tre dominerande, sentida avelsinflytanden:
arabisk häst, engelskt fullblod och kallblod. Dessa grupper har ett begränsat antal Y-kromosomlinjer, vilket är ett tydligt genetiskt avtryck av intensiv linjeavel där ett fåtal framgångsrika hingstar har fått stort genomslag genom historien.

Utöver dessa moderna avelsströmmar identifieras två historiska spridningsvägar för orientaliska hingstar. Den ena gick via den Iberiska halvön under medeltiden och sedan vidare till resten av Europa och Amerika. Den andra utgick från västra Asien och kopplas till handelsvägar och det Osmanska riket. Tillsammans förklarar dessa spridningar ursprunget till nästan alla moderna fädernelinjer hos hästar.

Nordiska spår

Även nordiska och nordeuropeiska hästar bär tydliga spår av dessa historiska processer. Studien visar att flera kallblodslinjer i norra Europa har sitt ursprung i tidiga spanska hingstlinjer, som senare förstärkts genom regional avel. Hos ponnyraser på de brittiska öarna dominerar samma spanskrelaterade Y-kromosomlinjer, medan mer isolerade raser – som shetlandsponny – saknar detta inflytande.

Ett särskilt nordiskt exempel är gotlandsrussen. Där finns ett västasiatiskt fädernearv som sannolikt kan spåras till en enda hingst. Detta visar hur små populationer och stark inavel snabbt kan leda till att en enda linje dominerar, vilket i sin tur innebär att genetisk variation på fädernelinjen går förlorad. Den här kunskapen är central för dagens bevarandearbete, där målet inte bara är att bevara antalet individer, utan också rasens genetiska bredd och livskraft på lång sikt.

Ett nytt verktyg

Genom att koppla specifika Y-kromosomvarianter till historiska spridningsvägar kan forskarna använda dessa genetiska markörer för att förutsäga fäderneursprung även i raser med bristfälliga stamböcker. Det här blir ett kraftfullt verktyg för att förstå rasernas historia, identifiera tidigare okända avelsinslag och stödja strategier för att bevara genetisk mångfald.

Studien visar hur hästens genetiska historia är tätt sammanflätad med mänsklig kultur, migration och maktutövning.

Hela studien