Dominans som träningsmetod saknar vetenskapligt stöd

Etologerna Elke Hartmann, SLU, Janne Winter Christensen, Aarhus universitet, och Paul McGreevy vid universitetet i Sydney, vill att vi ska ompröva det traditionella sättet att träna och hantera hästar. Att vi stannar upp och tänker efter vilket beteende vi vill belöna hos hästen och att vi konsekvent genomför detta på ett tydligt sätt.

Vetenskaplig fakta saknas

Med nästan 100 vetenskapliga artiklar som grund konstaterar de att den tradition och de åsikter som brukar anföras vid hästträning inte vilar på vetenskapliga fakta. Ofta hänvisas till att så som hästar uppträder mot varandra, ska vi människor också bygga vår relation till hästen. Men det finns inget som tyder på att hästar uppfattar människan som en del av sitt sociala system.

Dessutom har hästhjorden ett komplext mönster av samarbete och undvikande av konflikt, och sällan en enda ledare. Den positionen kan innehas av olika hästar, beroende på omständigheterna. Därmed faller teorin att dominans och ledarskap är det som ger bäst resultat i vår träning av hästarna.

Människan ingen flockledare

Inom framför allt national horsemanship brukar ledarskap vara centralt, men hästar följer endast tränaren instängd i en roundpen, inte i hagen eller när den går tillsammans med andra hästar. Det hästen gör i en roundpen är att reagera på negativ förstärkning, inte att erkänna människan som flockledare. För cirka 20 år sedan började synen på hundträning att ändras radikalt, från åsikten att hundar uppförde sig illa för att de strävade efter en högre rang, till att oönskat beteende snarare är en konsekvens av oavsiktlig belöning av detta beteende. Nu är det hästvärldens tur att tänka i samma banor.

Denna artikel är hämtad från tidningen Ridsports pappersutgåva där den publicerades första gången den 30 mars 2017.