Dressyrtränaren: ”Är väldigt ensamt”

För Anne-Carin Klinge Sporrong har ett liv med hästar alltid varit självklart. Hon växte upp med en farfar som födde upp remonthästar. De senaste 15 åren har hon jobbat heltid som tränare och efter många år med eget inackorderingsstall flyttade hon för två år sedan in med sina tre hästar på Arphus gård utanför Strängnäs.

Här trivs hon som fisken i vattnet och ångrar inte för en sekund sitt val att bli inackorderad.
– Det låter kanske som en kliché, men jag var så klar med att driva eget, det var mest jobbigt på slutet.
– Många sa till mig att jag kommer att få det jättesvårt när jag inte kan bestämma själv längre, men jag är nog snarare en  ganska snäll inackordering som mest är tacksam för allt de gör.

När Anne-Carin inte håller träningar tar hon på sig domaruppdrag och jobbar som ombud för Agria. Sedan en tid tillbaka är hon också ordförande i Dressyrtränarklubben, ett uppdrag hon tar på stort allvar.
– Jag satt med i styrelsen under det värsta coronaåret, så det hela  känns lite nytt. Jag hade gärna velat vara med ett normalt år innan jag tog på mig rollen som ordförande, men nu blev det inte så.

Har fått lära sig på vägen

Hon konstaterar att det trots allt finns många ”gamla rävar” i styrelsen och att hon helt enkelt får lära av dem på vägen.
– För mig är det här en viktig möjlighet att få komma iväg och träffa andra tränare och få inspiration. Tränaryrket är väldigt ensamt och det ligger mycket prestige i jobbet.

Fakta

Anne-Carin tipsar!

Våga fråga!

– Har du inte förstått vad det är din tränare försöker förklara måste du våga fråga. Svara inte ja på frågan om du kände skillnaden i hästen om du faktiskt inte gjorde det. Det är väldigt viktigt för mig att mina elever litar på mig och vågar fråga om precis allt. Men det är också viktigt att vara medveten om att jag inte alltid har rätt. Om vi börjat på en linje och jag märker att det inte fungerar för just den här eleven och hästen, måste jag vara beredd att ändra mig. 

Gångarter

– Jag vill hellre ha tre mjuka, jämna gångarter än något mer spektakulärt. De är lättare att utveckla. En stor, superspektakulär skritt är svår att samla, en för stor trav kräver en väldigt duktig ryttare och en för stor galopp gör det svårt att gå in i en piruett.

Tips

Köp inte en häst om du inte blir kär i den. Ni kommer att tillbringa många timmar tillsammans utanför tävlingsbanan, så se till att du verkligen tycker om den och att ni har kemi.

Hon värnar om en gemenskap tränare emellan och vill se att fler aktivt stöttar varandra. Hon efterfrågar också en öppenhet och ödmjukhet som hon tycker saknas i dressyren i dag.
– Jag tycker till exempel att som tränare kan man inte stoppa sina elever från att rida för andra tränare. Visst vill man ha kvar dem, men vi kan ju faktiskt samarbeta kring eleverna. Det gagnar både oss som får mer inspiration och eleverna.

I dag tycker hon det är alltför vanligt att tränare oroar sig för att bli granskade och bedömda, men säger att alla mår bra av att få ny input då och då.
– Jag tror inte man ska vara så rädd för det där. Det är nog sällan en annan tränare kommer in och säger att man gjort helt fel. Vi kan inte gå runt och tro att vi alltid har rätt, för det har vi ju inte.

Samtidigt tror hon att vi är på väg åt rätt håll.
– Men det finns fortfarande många som skulle må bra av att komma ifrån prestigetänket lite. Det är synd för det finns otroligt många duktiga tränare och hästmänniskor, vars kunskap jag önskar kunde bevaras genom att fler får lära sig av dem.

Fakta

Debuterar som författare

• Namn: Anne-Carin Klinge Sporrong.
• Född: 1969.
• Familj: Maken Robert och sonen Viktor.
• Bor: Utanför Strängnäs.
• Främsta meriter: Startat GP, har placeringar i svår dressyr.
• Aktuell som: Ordförande i Dressytränarklubben.
• Kuriosa: Anne-Carin kom nyligen ut med spänningsromanen ”Tids-väven”.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 20/2021.