Europamästaren: ”Hästen har fler beundrare än jag”

En mer odramatisk final på EM i hoppning är svårt att tänka sig. Det blev inga stora förändringar i resultatlistan jämfört med i fredags, när det ena ekipaget efter det andra satte nollan under söndagens final i spanska A Coruña.

Det är inte mig de tittar på utan hästen, när vi kommer in på banan.

Detta innebar dock en högst rättvis och välförtjänt seger för Tysklands Richard Vogel, som varit i ledning sedan första dagens ledare Daniel Coyle valde att stryka sig.

– Jag vet inte om det är jag eller United som gör detta, eller om det är vi tillsammans, säger guldmedaljören och lyfter direkt fram sin häst United Touch S (Westf f -13 e Untouched–Lux Z, uppf/äg Julius-Peter Sinnack).

– Första dagen var han nästan för energisk, särskilt på framhoppningen. Efter de här dagarna har han tagit ganska många språng, och han har hela tiden varit fokuserad och varit med mig.

Att rida United Touch är inte likt någon annan häst han ridit.
– Nu har vi varit partners några år och jag börjar vänja mig vid känslan. Han är spektakulär, men det sitter också i hans mentalitet. I början var hans enorma galopp och scope både en styrka och en svaghet, men nu kan han länga och korta sig efter behov, och lägga kraft på sina bakben, och samtidigt lyssna till mig.

Richard Vogel erkänner utan omsvep att hästen har en betydligt större beundrarskara än han själv.

– Det är inte mig de tittar på utan hästen, när vi kommer in på banan. Hela tiden kommer det också människor in i stallet och frågar om de får ta en bild. På hästen. Det är förstås väldigt härligt att hästen har så många som följer honom och är fascinerade av honom.

Marginalerna var på ekipagets sida, som touchade i några bommar i slutet av den sista banan.
– I dag hade vi tur på sista linjen. Det var utmanande rundor överlag och hästen gjorde allt rätt.
– Hela mitt team är värd en guldmedalj, säger Richard och berättar att hans svenska hästskötare Felicia Wallin nu ska ut och rida i skogen med United. Som de alltid gör efter en tävlingshelg.

”Hon är som en liten ponny”

Silvermedaljören Scott Brash från Storbritannien berättar att han kan lita på sin häst Hello Folie, i alla fall inne på banan.
– Hon har en sån kraft och för mig handlar det bara om att hålla henne i balans framför hindren. Hon vet att hon är bra, men hon är som en liten ponny, ganska krävande och lite lat. Ibland försöker hon fuska sig undan jobbet och då får vi ta ett snack och komma till en kompromiss.

Mästerskapet började skakigt för Scott, som tappade tyglarna under ritten.

– Jag är glad att jag kunde hålla i tyglarna i dag. Efter första dagens drama kändes det bra att komma tillbaka. Nu vet jag att min häst är topphäst. Det här är de största banorna hon hoppat, och hon har vuxit upp de här dagarna.

Dubbla medaljer för Thomas

Bronset gick till 27-åriga Gilles Thomas från Belgien och Ermitage Kalone. Det blev ekipagets andra medalj efter lagguldet i fredags – och detta var hans första mästerskap som senior.
– Först och främst hoppades jag på lagmedalj, och efter lagtävlingen kändes hästen så bra att jag hoppades på ännu en medalj. Att ta medalj i mästerskap är något jag alltid drömt om.

Liksom de andra vill Gilles Thomas lyfta fram sin häst.
– Han lyssnar så bra. Jag har ridit honom i fem år nu och vi känner varann utan och innan. I dag kanske han var lite trött men när han kom in i arenan och hörde jublet blev han pigg,

Någon segergest blev det inte i dag, som över sista hindret i lagfinalen.
– Nej det gör jag inte om. Det var lite chansartat, men han hoppar räcken så bra att jag vågade göra det.

Hoppade bättre än förväntat

Spänningsmomenten i finalrundorna var få, och det var tvärtemot vad banbyggaren Santiago Varela hade räknat med.

– Det kanske kunde vara fler fyrafelare, men nu blev det så här och om någon har klagomål så får de komma med det. Men alla gjorde sitt jobb, säger ”Santi” på presskonferensen. Efteråt fångar Ridsport honom för att få ett lite utförligare svar.

För allvarligt talat, hur spännande är det när tre av de fyra som toppade i fredags blir de som tar hem medaljerna?
– Vi tänkte att det skulle vara utmanande i dag, och visst kunde vi haft mera luriga distanser, men vi har ett regelverk att förhålla oss till som sätter tempot och antal hinder, svarar han.

Santi konstaterar att ekipagen hoppade bättre än vad både han och ryttarna hade förväntat sig.
– Richard Vogel sa till mig innan han startade att han inte visste hur han skulle lösa sista distansen. Och sen löste han det. Det är som det är, vi har ryttare på hög nivå och de gör ett fantastiskt fint jobb.

– Jag gjorde mitt bästa och hästarna hoppade bra. De var spektakulära, liksom ryttarna. I dag touchade Scott två bommar och de låg kvar – och sådant är bortom min kontroll, säger Santiago Varela.

Ridsports samlade rapportering om EM i hoppning 2025