Ett år utan verkning var inte djurplågeri

När en veterinär kom till gården och undersökte de två hästarna på länsstyrelsens uppdrag kunde veterinären konstatera att hovarna inte hade verkats på minst ett år, kanske betydligt längre tid. På den ena hästen hade hovarna gått av av sig själva, men på den andra hästen hade tre av de fyra hovarna vuxit iväg uppåt och därmed inte nötts ner.

Hästägarens förklaring till att hon inte skött hästarnas hovar, var att hon var deprimerad och hade tappat greppet om livet. När veterinären hade inspekterat hästarna valde hästägaren att ta bort dem.

Åklagaren menade att hästägaren i första hand skulle dömas för djurplågeri, men Uppsala tingsrätt gick på veterinärens uttalande att hon inte trodde att hästen med de långa hovarna hade några kraftigare smärtor.

”Han kunde röra sig, han hade hull och hade inte tappat musklerna. Han kunde förvisso inte gå normalt, vilket kan ses som ett lidande, men han gick villigt, om än med höga benlyft, saknade följdsjukdomar ovanför hovarna, såg inte ledsen ut och behövde inte tvingas till att röra sig” sade veterinären enligt domen i Uppsala tingsrätt.

Veterinären tillade samtidigt att det inte är omöjligt att hästen upplevde någon form av smärta.

Tingsrätten dömde hästägaren till 50 dagsböter för brott mot djurskyddslagen, vilket är mildare än att dömas för djurplågeri.