Fingertoppskänsla skapar den perfekta hästgruppen

I inackorderingsstall är vistelse i hage en viktig punkt och orsak till många diskussioner. Många hästägare är tveksamma till att släppa ihop sin häst med andra på grund av risken för sparkskador. Ridsport har undersökt hur några erfarna stallägare hanterar situationen och tipsar om vad du bör tänka på.

På Drevinge gård i Saltsjöbaden har Marie Nydén och hennes man Classe drivit inackorderingsstall, kurser och träningar sedan 1970-talet. För tillfället finns det 16 hästar och ponnyer på gården.
– Här går inga hästar ensamma i hagarna, det är bara om de skulle vara sjuka, berättar Marie Nydén. Det säger jag ifrån från början när någon vill ställa sin häst här och eftersom jag har kö på intressenter, kan jag tacka nej till de som absolut vill att deras häst ska gå ensam.

Störst risk för ensamma hästar i minihage

Hon anser att det är när hästarna står ensamma i en liten minihage som skaderisken är som störst.
– En frisk häst behöver röra på sig och även hjärnan behöver stimulans.

Hur gör ni då när det kommer en ny häst till stallet?
– Först och främst kollar vi så att nykomlingen är van att gå med andra hästar. Sedan brukar vi ha den i en liten hage bredvid de andra, så att vi ser hur den beter sig och att den får tid att landa i den nya miljön. Hur länge den går där beror på individen.

På gården finns en ranghög häst som bestämmer och den brukar tas ur hagen tills den nya hästen har släppts in och bekantat sig med alla andra. Sedan släpps den ranghöga in sist.
– Det blir sällan några problem, för då har de andra hälsat färdigt och det uppstår inga trängda situationer.
– Vi har benskydd och grimmor på hästarna de första dagarna som de går tillsammans.

Rejält med utrymme

Hagarna på Drevinge är stora så det finns rejält med utrymme för hästarna att kråma sig, slå med frambenen och hälsa på hästars vis. Marie Nydén har ett knep för att lätt kunna ingripa om det ändå händer något:
– Ja, vi har dubbla utgångar i hagen där vi släpper ihop hästarna. Vi kan enkelt ta ut dem i andra änden av hagen om det skulle vara nödvändigt.

Om det behövs får gruppen ändras så att hästarna trivs tillsammans.
– Vi justerar efter hur de fungerar ihop. Vi fick hit en nyinköpt ponny som skulle vara van att gå med andra, men den var elak och jagade de andra. Den flyttades och går i stället med en som är låg i rang och det fungerar hur bra som helst.

I de övriga hagarna går tre till fem hästar tillsammans i varje hage.
– Vi blandar ston och valacker om de fungerar tillsammans. Men det gäller att vara observant, det kan bli bråk på våren när stona börjar brunsta. Då brukar vi skilja dem åt en tid, annars kan valackerna bete sig som hingstar, även om de varit kompisar tidigare.

Behöver inte vara så riskabelt som många tror

I Laholm hos Jeannette och Frank Lilja på Åsjömad Semin & Avel bedrivs inackordering av fölston och unghästar. Det finns mellan 50 och 60 hästar på gården, avsedda för dressyr, hoppning, trav och galopp, som alla hålls i grupper och lever dygnet runt på lösdrift.
– Trots det stora antalet hästar har vi den gångna sommaren bara haft tre mindre sårskador och en hovböld. Så det behöver inte vara så riskabelt som många tror att låta hästarna gå tillsammans, berättar Jeannette Lilja.

Två viktiga aspekter för att undvika skador är att det finns tillräckligt med areal och att det är rätt hästar i varje grupp.
– Vi har stora arealer i våra hagar, så det brukar inte vara några problem att släppa in ett par nya individer i flocken. Det som är viktigt är att det inte finns hörn eller smala passager där de kan bli trängda.

Man kan få klura på vissa individer, var de passar bäst.

Jeannette Lilja

Men första steget för de avvanda fölen och de unghästar som inte är födda på gården är att stå i karantän i småhagar tillsammans med andra nykomlingar i minst tre veckor tills de släpps ihop med övriga i flocken. Hull och temperament avgör vilken hage och grupp som hästarna hamnar i.
– Vi tittar till hästarna flera gånger om dagen och lär känna deras personlighet och kan på så sätt släppa ihop grupper som passar. Man kan få klura på vissa individer, var de passar bäst, säger Jeannette Lilja och nämner ett exempel på hur flocken användes som uppfostrare:
– Vi hade en stökig fölunge som var hur jobbig som helst mot övriga föl medan han gick med sin mamma. Efter avvänjningen fick han gå ihop med ett år äldre unghingstar och efter tre dagar med dem var han snäll.

Fakta

Åsjömad

Jeannette Lilja är agronom och driver Åsjömad Semin & Avel tillsammans med sin man, veterinär Frank Lilja. ”Gräs, grupp och galopp” är ledord för verksamheten där fölston inackorderas och fölen får växa upp med tillgång till utbildning hela vägen till och med inridning.

5-årig valack fungerar som stabilisator

Och så har hon ett särskilt ”vapen” att ta till, en 5-årig varmblodsvalack som inte fungerar som ridhäst på grund av en skada i halskotpelaren. Han skulle avlivas men har i stället fått uppgiften att fungera som stabilisator i flocken.
– Ibland får vi hit ett hingstföl som har vuxit upp med sin mamma och inte har utvecklat något språk i grupp. Sådana individer kan vara rätt tuffa och tro att de äger världen. Då kliver valacken in och ordnar upp det hela. Han ser till att allt flyter lugnt i gruppen och jag brukar kalla honom ”min bästa arbetskamrat”.
– Tidigare tog vi emot hästar året runt, men nu har vi fasta datum: den 1 oktober är sista datum då de får komma inför stallperioden och den 1 april för bete på våren. Unghästar är som dagisbarn, de får smittsamma sjukdomar som går runt, berättar Jeannette Lilja. Det blir stökigt och jobbigt att ta hand om, ifall de kommer lite då och då.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2022.