Följ stipendiaten Linns blogg

Mitt namn är Linn Lindeberg och jag har precis fyllt 13 år. Som person så är jag ganska envis, en riktig tävlingsmänniska och omtänksam. Jag bor då i Umeå som ligger i Norrland och det är väldigt kallt här just nu. Skolan som jag går på heter Prolympia, det är en sportskola och det innebär att man kan välja sin sport och då får man sluta lite tidigare för att rida och ta hand om sina hästar.

Jag har två ponnysar, en b-ponny som heter Apache. Han kallas för Appe och är en korsningsponny från Holland, han är en väldigt busig, pigg och alltid glad ponny.
På honom har jag ridit fyra SM och det har gått jättebra. Jag har även vunnit ridsportkval med Appe. Men det är tyvärr så att han är nu till salu för att jag har blivit för stor så det är lite tråkigt men nån gång så måste man ju.

Sen har jag ju min c-ponny som heter Grace, hon är en svensk ridponny med fullblod, arab och russ i sig. En pigg och framåt ponny. Hon är fortfarande ganska ny för mig så det var perfekt att jag fick det här stipendiet så jag verkligen kan lära känna henne och få lite hjälp med några problem som vi har. Med henne har jag bara ridigt någon LA för hon är ju som sagt ganska ny för mig än.

Stallet som mina ponnysar står i är inte vårt eget utan vi står på en förening som heter Umeå Ryttarförening, det är en väldig fin anläggning, den är ganska stor också med 40 ridskolehästar och 60 privathästar. När vi var på Jump Club förra helgen på vår första träning så fanns det ju bara ett kallt ridhus där men som var väldigt fint, här hemma så har vi ett varmt ridhus och det är faktiskt väldig lyxigt.

Jag tränar för Johanna Forsman och Frida Rännar i hoppningen och i dressyren så är det Ida Töyre som tränar mig, och de är superduktiga. Jag brukar även rida för Emma Emanuelsson när hon kommer upp till oss några gånger per år.

Första besöket på Jump Club var jättekul men lite nervöst, det var verkligen jättelärorikt och spännande – jag längtar verkligen till nästa gång.
Det vi fick göra var så klart hoppa, men de två första dagarna var det mest markarbete som travhoppning, cavaletti, och jättemycket dressyr och lydnad. Den tredje dagen var det lite mer bana med lite högre hinnder och det tyckte Grace var jättekul och jag med.

Träningshelgen kunde nästan inte ha gått bättre, mina problem kom fram lite sista dagen och det var ju samtidigt bra för då fick jag mycket och bra hjälp. De tips jag bland annat fick med mig hem av Sylve och Lotta var att rida mer med benen och träna mer på övergångar, så det blir min läxa tills nästa gång jag åker ner igen i februari!

Hälsningar Linn