”För mig är det som att vi är menade att vara tillsammans”

Wilma Hellström och Cicci Bjn (SWB sto f-11 e CiCi Senjor Ask-Tornesch, uppf JM Sohlman HB, äg Wilma Hellström) har gjort hela resan tillsammans – från det att SWB-stoet köptes som lovande 5-åring till en plats i B-truppen och idag att stå med på långa listan till VM i Herning. På fredagen rider de ännu en Nations Cup för Sverige. Efter La Baule (som dock inte ingår i årets liga), Sopot och Rotterdam blir det fjärde gången i år som Wilma och Cicci rider för Sverige i hoppningens mest prestigefyllda liga.

Att Cicci är en speciell häst för Hollandbaserade Wilma råder det ingen tvekan om.
– För mig är det helt otroligt att få chansen att göra den här resan tillsammans med henne. Hon är min bästa vän. Jag har alltid trott på henne, hon är otroligt intelligent, säger Wilma.

Wilma tror på ödet

Det var Wilmas mamma Ann ”Knattan” Hellström som lyckades övertala nu framlidna vännen och uppfödaren Marjut Sohlman Carlström att sälja skimmelstoet.
– Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag fick åka till Marcus Westergren för att provrida och det var isande kallt ute, 25 minusgrader, har Wilma sagt i en tidigare intervju.

Rädslan från början var främst att bli av med Cicci, som väckte wow-känslor hos många.
– Hon var väldigt lovande som unghäst. Vi köpte henne för att vi ville behålla henne, men det var svårt för oss att säga att vi skulle göra det. Det var många som drog i henne, berättar Wilma.
– Men sedan blev hon av med ögat och då har man ingen som frågar längre.

Om det är någonting med henne, då är det någonting med mig. Så känns det.

Olyckan hände i samma veva som Cicci var nära en försäljning, och idag kanske en enögd häst inte hade fått köpare att backa på samma sätt som det gjorde då.
– Nu är det mycket mer vanligt, men när det hände för fyra år sedan var det inte så många hästar som gick utan ett öga. Speciellt inte unga hästar. Men för mig var det fantastiskt som fick behålla henne.

– För mig är det som att vi är menade att vara tillsammans.

Den som följer Wilma på Instagram kan se alla kärleksfulla inlägg som hon delar med Cicci, och hon skiner med hela ansiktet när hon pratar om sin hjärtehäst. Det märks att känslorna är starka.
– Om det är någonting med henne, då är det någonting med mig. Så känns det, säger Wilma och lägger handen mot hjärtat.

Mycket karaktär

Cicci tycker inte det är så roligt att trimma hemma, men tävla är kul. Även i det senare fallet vet det smarta stoet skillnaden.
– Hon skiljer på om det är en viktig tävling eller vanlig tävling. Hon vet precis.

Jobbet hemma går mycket ut på att rida i skogen.
– Vi har tyvärr inte så mycket backar i Holland och Belgien. Jag har iallafall hittat en liten backe där det är tio steg upp och tio steg ner, så där rider jag upp och ner. Annars försöker vi variera mycket, hon tycker det är tråkigt att bara gå på banan. Rida på gräset, rida på något fält, rida i skogen, berättar Wilma.

Det räcker i princip att jag tänker någonting så är hon med mig.

Från utsidan verkar Cicci väldigt reglerbar och är nästan som en liten studsboll på banan.
– Hon lyssnar så mycket. Det räcker i princip att jag tänker någonting så är hon med mig. Vi är så synkade och känner varandra utan och innan. Det är nästan så jag blir rörd när jag tänker på allt hon gör för mig, säger Wilma.

Cicci var dock inte helt lätt från början.
– Hon har mycket karaktär, speciellt om hon inte vill någonting. Ibland kan man ser hur hon plötsligt stannar mitt på framhoppningen, sedan kastar hon sig hejdlöst åt höger eller vänster. Hon har lite sådana där saker för sig, och så börjar hjärtat slå fort.
– Om man sätter för mycket press på henne, då säger hon tack och hej. Så man får göra det på hennes vis. Ibland känner jag mig som en ponnyryttare som far runt på långa tyglar, skrattar Wilma.

– Vi har hittat vår väg.

Fått chansen att växla upp

Att rida i landslaget och stå med på långa VM-listan – vad betyder det?
– Det är fantastiskt. Jag är så oändligt tacksam att jag har fått möjligheten att göra de här tävlingarna, förra året och i år. Förbundet har verkligen hjälpt till och stöttat, för att både hästen och jag ska få en chans att växla upp en nivå till. Sedan är jag inte alls lika erfaren som resten av gänget, men man måste ju börja någonstans.

Jag är så oändligt tacksam att jag har fått möjligheten att göra de här tävlingarna.

Genom ligan har Wilma och Cicci dock inte alls visat någon av den bristande erfarenhet som Wilma påtalar. Resultaten har varit bland Sveriges bästa hela vägen.
– Hon har alltid varit väldigt jämn, ända sedan hon var sex år. Vi får hoppas att vi fortsätter hålla ihop det, säger Wilma.

Någon större press över att rida i laget på hemmaplan känner hon inte.
– Det ändrar inte så mycket, utan jag kör mitt eget race med henne. Men det är klart att det ska bli superkul, speciellt med all support från hela familjen som är här. Det tror jag att hon känner också, hon var väldigt mallig nu när alla klappade händerna, säger Wilma om uppvärmningen i torsdagens 1,45-klass.