Från fälttävlan till paradressyr: ”Har skämts för att kroppen inte fungerar”

Familjen Svane har en egen gård mellan Västerås och Enköping, och det var Pams storebror, Aaron, som till en början höll på med fälttävlan, vilket Pam senare också fattade tycke för. Men år 2022 insåg hon att det inte gick mer, och hon beskrev ”the end of an era” i ett inlägg på Instagram:

”Jag har valt att ge upp. Jag har lagt terrängklockan, terränghjälmen och medical card med min blodgrupp ifylld på hyllan. Min kropp orkar inte längre, smärtan är för stor och glädjen som jag kände över att få gå ut på terrängen har ersatts av en smärta som jag inte längre kan ignorera.”

Smärtan satte stopp men öppnade en ny dörr

Det som spökat är hennes muskler, som snabbt blir trötta och orkeslösa. Att rida lätt eller använda benen överhuvudtaget går inte längre. Vänster underben är förlamat, och av tio fingrar har hon endast full funktion i två.

– Det är som reumatism fast i musklerna, och min kropp ger sig på både muskelvävnad och leder. Helt ärligt förstår jag inte riktigt själv. Det är mycket termer men det blir typ som ärrvävnad och inflammationer som gör att mina muskler bryts ner.

Pam tycker att sjukvården är bra på mycket, men snabba är de inte. Det har tagit lång tid att förstå vad felet på hennes muskler är, vilket har lett till väntan på diagnoser och intyg som krävts för graderingen i paradressyren. Första klassificeringen fick Pam i slutet av juni 2023, då blev hon graderad till paradressyr grad 5. Idag är hon graderad till grad 3.

Red för Alicia i Ypäjä

I april i år gjorde Pam och Raja (SWB sto f- 14 e Rock Forever II–Revan 3) sin internationella debut i finska Ypäjä, vilket ledde till tre segrar och en plats i A-landslaget. Men uppladdningen till tävlingen var minst sagt svår, då Pam möttes av beskedet att hennes nära vän, pararyttaren Alicia Ortstad, somnat in.

– Alicia var inte bara en vän från ATG, utan vi började lära känna varandra innan dess. När jag fick reda på att hon gått bort var jag såklart ledsen, och jag bestämde mig också för att jag fick vara det. Jag tillät mig själv att gråta, men jag gjorde det inte i stallet med Raja då jag inte ville göra henne spänd i onödan. Sen när det var dags att tävla så red jag i min kavaj och mitt schabrak med ATG-loggan på, och då kändes det som att jag red för både mig och för Alicia.

”Jag har skämts för min kropp”

På Instagram får man följa med i Pams vardag med hästarna, där hon också är väldigt öppen med att prata om prestationsångesten hon tacklas med. En stor hjälp har varit alla de fina människor hon har mött inom paradressyren.

– Tidigare har jag skämts för att min kropp inte fungerar som den ska. Jag ser andra 21-åringar som klarar av mycket mer än jag, medan jag inte ens kan rida lätt. Det har varit en stor sorg att jag inte är så bra i min kropp som jag vill vara, framför allt då jag tävlat hoppning och ingått i landslaget i fälttävlan tidigare. Det har varit en stor skillnad. Men alla jag har mött inom paradressyren har varit förstående och förlåtande, man får vara sin egen och alla passar in även om vi är olika.

Raja blev vändpunkten

Raja har varit Pams hjärtehäst sedan 31 januari 2024, och är en häst med mycket driv, något som behövs när Pam mestadels rider för sitsen.

– Jag har inte styrkan för att rida med benen utan måste rida för sitsen. Då gäller det att man har en häst som Raja med mycket framåtdriv.

Pam och Raja hänger mycket med varandra, och Pam beskriver hur mycket Raja betytt för henne kopplat till just prestationsångest. Oavsett resultat inne på banan har de alltid haft varandra. När hon går ut till hagen gnäggar Raja ljudligt.

– Det förtroendet vi har för varandra betyder mycket. Hon är min hjärtehäst och jag älskar henne över allt annat på denna planet. Hon är inte enkel och kan bli spooky, men hon litar på att jag inte får oss att göra något som vi inte är redo för, och jag litar på att hon inte tappar sin ryggsäck, säger Pam och skrattar.