Gästkrönikan: ”Filma med hänsyn, respekt och ansvar”

Första dagen i grundskolan fick vi lära oss tre ord och deras betydelse: hänsyn, respekt och ansvar.

På lektion sker min undervisning till både hästar, ryttare och publik. I dag upptäcker jag som ridlärare att jag inte får svara på någon fråga om jag vill bli filmad eller ej.

En nyexaminerad ridlärare upptäckte att hela hennes lektioner, med alla instruktioner, låg lättillgängligt på Youtube. ”Jag vet inte om jag känner mig trygg med det.” 

En nybörjare i konståkning ser knappast magnifik och graciös ut från första början. Barnens första travsteg är gulliga, men det är en lång och inte helt enkel process att bli ryttare. En lektion med spänd ryttare på spänd häst, trots att mitt mål med all undervisning är raka motsatsen. 

Det följer med effekter av filmande som ibland glöms bort.

Jag ser över min axel att hela läktaren består av föräldrar som filmar. De hävdar att eleverna lär sig något av att se fyrtio minuter spänd ridning. 

Samma elever som inte sitter kvar och kollar på lektioner med mer erfarna ryttare. Samma elever som inte dyker upp när ridskolan arrangerar clinics och kunskapstillfällen. 

Det följer med effekter av filmande som ibland glöms bort. För elever med skyddad identitet som vill kunna påverka var de råkar synas. Genom film som används till rena mobbingsituationer. Föräldrar som ber oss skapa ett förbud mot filmande på läktaren. Föräldrar som ber oss att absolut inte skapa ett förbud. Föräldrar (förebilder till ungdomarna) som trots förbud ändå filmar.

Att förbjuda filmande, sänder det ut ett budskap om att vi har något att dölja? 

På Hufvudsta Ridskola kan vi inte förbjuda filmande. Vi är ingen enslig liten ridskola längre bort från civilisationen. Vi ligger centralt med hundratals personer som passerar dagligen. 

Jag har mer än en gång fått be personer sluta filma mig när jag hämtar hästar ur hagen. 

”Jag filmar inte dig, jag filmar hästen”, blir svaret när mannen trycker upp sin mobilkamera riktad mot mitt ansikte. 

Jag fortsätter att fundera över vilken sorts lärandemiljö vi skapar för våra ungdomar och vilken sits det sätter oss i när varje steg i ryttarens utveckling ska dokumenteras på film.

Filmande som möjlighet, inte rättighet. Med kameran ständigt till hands behöver vi alla känna till betydelsen av hänsyn, respekt och ansvar.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 19/2023.