Gästkrönikör: Patrik Kittel

Hej alla! Patrik Kittel här!

Ni som inte har läst min gästkrönika i tidningen – ta och gör det. Här kommer lite till som inte rymdes i den lilla kolumnen som jag fått.

Jag tycker en hel del om de olika förslag som finns på hur dressyren ska förändras. En del känns ganska bra, annat är jag inte fullt så förtjust i. Vad tycker ni? 

Spara tid
En föreslagen förändring som jag tror kan göra skillnad är att på mästerskapsnivå korta programmen med två minuter från 6,5 minut som idag. Jag tror att man kan visa nästan alla dagens moment på den tiden, ryggningen tar ju i sig 30 sekunder så den kan utgå. Några föreslog att vi skulle ta bort halten! Absolut inte, säger jag. Målet är att du som ryttare ska visa en lydig, avspänd men ändå elektrisk spänstig häst, halten fyller absolut sin funktion som illustration av det. 

De kortare programmen behöver inte bli mindre avslöjande. Jag tycker att vi ska behålla 20 meter samlad skritt och lika mycket ökad, det är viktigt att GP-hästarna har tre gångarter. Det ger bättre effekt om vi bara visar varje moment en gång som med ökad trav och upprepade piaff och passage avsnitt i dagens program. Det blir mer spännande om varje ekipage bara har en chans på varje rörelse. Annars blir det bara mer cirkus om fokus på piaff-passage bara ökar, då har vi snart bara piaffmaskiner som andalusier och P.R.E-hästar kvar i sporten.

Publiken vet bäst?
Jag tror att vi ska involvera publiken mer i allt. I Aachen kunde publiken döma med på internet i varje ritt och det gör att det är enklare att relatera till. Vi behöver försöka göra det mer enkelt och lättförståeligt men dressyr behöver inte förändras i sig.  Vi har en bra sport, en riktigt bra hästsport men kommunikationen till publik och allmänhet kan bli bättre. För mig är det viktigt att både plats och procentsiffra går att relatera till ritterna som vi ryttare presterar. Idag får dock domarna för mycket stryk därför tror jag att det är bättre för domarutvecklingen att de får lämna sina siffror utan att det lämnar ut dem. Om en domare gör ett misstag, det händer ju alla, så kan det diskuteras internt i domarkollektivet utan att någon blir uthängd. Jag tror det kan bli bättre av det.

Knockout – njaee
Knockout-dressyr är ju på tapeten rätt ordentligt. Jag tror inte det är någon lösning på bred front. Dels krävs det flera banor när det är normala startfält, inte särskilt praktiskt. Sen behöver ju det finnas seedning för att inte det ska bli helt fel slutordning, det känns varken särskilt rätt eller särskilt rättvist i min värld.

Like it or leave it
För mig är det rätt enkelt, vi har en bedömningssport, så är det. Men så är det med konståkning också. Vi behöver bara försöka få till poängsättning och regler som funkar ännu lite bättre men sporten är bra. Dressyr när det är som bäst är magiskt och då drar det fulla hus – precis som i alla andra sporter. När det gäller vad vi ska visa upp så är jag ultra-konservativ. Det ska vara lösgjorda lydiga hästar i mjuk form, inget annat passerar min granskning. Det här med hatt eller hjälm borde kunna vara valfritt. Men rör för guds skull inte de klassiska rörelserna eller korta formaten till oigenkännlighet.

Dansa, pauza
Alla vet att jag gillar kür, så det kanske inte är breaking news att jag tycker att det ska satsas mer på det. Så varför inte en kort kür som i konståkning? Låt det vara 4,5 minut, alla måste göra alla rörelser men det blir ända spännande. Publiken älskar det, det blir ingen upprepning och det gör sig alltid i TV. I kürprogrammet får TV-tittarna alltid en naturlig variation, är det sen bra ekipage så har vi redan ett bra format. Krångla inte till det så mycket.

I alla händelser, vi dressyrälskare kommer aldrig att bli lika många som fotbolls- och hockeyfansen, så varför vända upp och ner på dressyrvärlden för det? Håll i hatten gubbar och gummor, ta det lugnt, jag tar Toy:en.

Må gott!
/Patrik