Göran Casparsson: ”Ryttaren behöver acceptera hästens egenskaper”

I Ridsports serie Stafettpinnen skickade Kyra Kyrklund pinnen vidare till Göran Casparsson med frågan: 

Vilka har varit dina inspirationskällor inom ridsporten?

– Det finns många, både människor och hästar. Men när det handlar om människor var den första min pappa, Ernst Casparsson. Han var oerhört ärlig, fåordig och behöll för det mesta saker inom sig själv, om han inte hade något viktigt budskap att komma med. Han var en del av det svenska guldlaget vid OS i fälttävlan 1912 och var mycket talangfull. 

– Under min utbildning, som skedde till stor del på Strömsholm, fanns det flera lärare som var duktiga, alla på sitt sätt. Dag Nätterqvist var ambitiös, skicklig och självkritisk, men han vågade även vara kritisk mot andra som han visste kunde förbättras, samtidigt som han kunde vara generös med uppskattning när man gjorde rätt.  På ridskolan fick jag även rida för Gustav Boltenstern, som ridit flera OS. Han hade en förmåga att ge alla ingredienser för att kunna göra hästen rättvisa. Jag red även mycket för Hans Wikne, en skicklig hästkarl och människokännare. 

Hur tycker du att en bra tränare ska vara?

– En bra tränare ska tycka om hästarna och se till deras bästa, även när vi begär mer av dem i träningen. Den utbildning som tränaren ger ryttaren går i första hand ut på att visa vägen till en följsam sits och balans, avspändhet och lyhördhet. Ryttaren behöver acceptera hästens egenskaper. Hästar är av naturen flyktdjur och rädda för flera saker. Då gäller det att ta vara på deras känslighet, inte göra om den till något annat. Då känner hästen att man är deras kamrat.

Tina Due-Boje får ta över pinnen.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 21/2024.