Hästägare går samman efter olyckan i Vattjom

Det var på nyårsdagens förmiddag olyckan inträffade som dödade fyra hästar i Vattjom utanför Sundsvall. De blev påkörda av tåget efter att ha kommit upp på rälsen (läs mer här). De fyra hästarna stod i samma stall och tre hästägare förlorade sina fyrbenta vänner.

Längs vägen i Vattjom ligger flera stall och i ett av dem har Anette Nyberg sin häst. Hon berättar hur olyckan chockade hästägarna i trakten.
– Det är så fruktansvärt det som har hänt. Det går inte att beskriva. Vi hästägare vet ju själva hur stor kärleken till djuret är och jag kan inte föreställa mig vad de drabbade går igenom, säger Anette.
Ägaren till stallet där Anette har sin häst känner i sin tur ägaren till det stall där de fyra hästarna stod. Stallägaren hade själv två av hästarna.
– Chocken sitter nog i fortfarande. Hon måste få bearbeta det här och det måste få ta sin tid, säger Anette.

Hon och andra hästägare i trakten lider med de drabbade och träffades redan på söndagen för att prata om det som har hänt.
– Det behövdes. Det som hände är så pass nära inpå och det var bra att få prata och gråta tillsammans.
Efter olyckan startade Anette en Facebook-grupp, Hästägare i Vattjom, för att öka sammanhållningen mellan stallen och det har bland annat SVT Nyheter berättat om. Med nu 17 medlemmar tror Anette att i princip varje stall längs vägen är representerat i gruppen. Genom gruppen kan medlemmarna lättare stötta varandra efter det som har hänt, men även få till framtida träffar.
– Tanken är att vi ska kunna träffas någon dag, kanske rida för en gemensam tränare eller bara ses för en uteritt eller en lunch.
– Det är en lång väg här och man känner mest det närmaste stallet. Jag tänkte att det kunde vara bra med en grupp så vi kan öka sammanhållningen. Gruppen kan vara ett sätt att snabbt komma i kontakt med varandra om något händer eller kunna hjälpas åt om det blir problem.

Anette berättar vidare hur de flesta stallen i Vattjom ligger nära järnvägen. Tågen fortsätter att susa förbi och blir en påminnelse om olyckan där fyra av ortens hästar dog.
– Visst är vi rädda. Vi har järnvägen åt ena håller och E14 åt det andra hållet. Vi har ju alltid vetat om det, men inte föreställt oss att hästarna skulle komma upp på järnvägen.
– Det är en stor oro nu. Vi kollar staketen och elen extra noga, men det går egentligen aldrig att vara helt säker.

I gruppen samlas hästägare från trakten.