Hingstbloggen: ”Två riktiga klasshingstar i Verden”

Så är jag då hemma igen efter några dagar i ett brittsomrigt Verden, där jag njutit av fina 2.5-åriga  killar reggade i Hannoveraner-förbundet eller Rheinländerförbundet. Efter att ha förbesiktigats för knappt ett par månader sedan har de sedan skärskådats på ”Dreiecksbahn” i torsdags förmiddag, därefter longerats på eftermiddagen, varefter de gångartsbetonade hingstarna dagen därpå lösgalopperade och därefter gick på ring innan de fick sin dom, medan de avlade för hoppning ägnade sig åt att hoppa innan de förhoppningsvis kunde få tummen upp.

38 hopphingstar hade tagit sig hit, varav 34 kom till start. Nämnden godkände 21 hingstar och delade ut premie till 5 av dessa. Jag avstår från att uttala mig om hoppgänget, då jag satt i bilen på väg hem när de hoppade.

Bland dressyrarna delades det ut 10 premier bland de totalt 43 godkända, bland de 63 som kom till start av 66 anmälda.

Två hingstar stod ut som riktiga klasshästar, dels nr 54 (Cadeau Noir-Licosto-Damsey). Detta är första årgången för den Bonhomme-ägda Christ-sonen Cadeau Noir, vilken jag inte tror har betäckt speciellt mycket. Cirkeln slöts när Rebecca Gutmann från Stuteri Bonhomme ropade hem hingsten för 1.890.000 Euro efter en duell med Helgstrand-Schockemöhle. Den 168 cm store hingsten har en otroligt vacker sida, han är elegant o långlinjerad med ett tydligt könsprägel, har en lagom stor skritt, en underbar elastisk trav med en massa gummi o uttryck samt en härlig galopp. En riktig stjärna.

Lika bra för mig var katalog nummer 100 (Vitalis-Floriscount-Santino). Denne man såldes redan på förbesiktningen till 50% till Celle, medan resten ägs av Thomas Berger. Han mäter 169 cm, har även han fantastiskt könsprägel men är inte lika iögonfallande vacker. Dock är han för mig en fullständigt underbar individ och skulle jag välja mellan dessa två hingstar hade jag nog valt den här, jag har svårt att hitta något fel i hans funktionalitet.

Generellt var Vitalis-avkommorna otroligt fina, de ger ett vettigt intryck och verkar vara begåvade med tre goda gångarter, även om de inte alltid har de rappaste bakbenen. Ett gott exempel härpå är kat nr 98, sprungen ur Herwart von der Decken-Shau-vinnaren Black Baccara K (Bon Bravour-Rosario). En solklar premiehingst med vacker sida och härlig mekanik i samtliga gångarter, även om han kunnat vara lite kvickare bak. Priset för honom blev 720’ Euro.

Ibiza hade sin första kull ute här, men de har hittills inte imponerat, inte heller Borsalinos söner gjorde ett överdrivet positivt intryck på mig…

Här var en väldigt fin Benicio-De Niro-son, nr 45. Han hade en vacker sida och verkade lika vänlig som sin fader. Traven och galoppen höll båda fin kvalitet, medan han stundtals skrittade kortare steg med sitt ena bakben. Han såldes för 100’ Euro.

Bon Coeur hade en fin atypisk son med Licosto på mödernet. Atypisk så tillvida att det var en ädel inte så stor kvick hingst. Han hade tre bra gångarter, tilldelades premie och såldes för 50’ Euro, vilket känns relativt lågt.

Damiaschino (Danone-Fidertanz-Caprimond), årets fine Bundeschampion för 3-åriga hingstar, hade en betydligt sämre lillebror med här, som godkändes trots att han verkade ha en form av rörelsestörning bak i båda varven under sitt longeringsarbete.

Även Danones fader De Niro fick en son godkänd, nr 61 ue. Samarant-Rohdiamant, en ädel grabb med fin mekanik i sin trav o galopp, medan skritten inte var av bästa märke.

Jag blev väldigt förtjust i nr 65 (Don Nobless-Fidertanz-Weltmeyer), vilken för mig var en gedigen dressyrhäst med tre funktionella gångarter. Han såldes för 90’ Euro.

En som imponerade vid longeringen var nr 66 (Escolar-Lauries Crusador xx-Ferro). Han visade sig även fint lös, vilket även gäller för nr 68 (Farell-Fidertanz-Langata Express xx).

Nr 73 (For Romance-D’Avignon-Cavalier) var en individ som var väldigt uppsnackad före premieringen. Han är stor, 172 cm, med vacker sida och mycket gummi i sin mekanik. Dock har han för mig för veka kotor, vilket syntes tydligt på trekantsbanan. Vid longeringen gjorde han en enkel figur, medan han briljerade i löst tillstånd. Han såldes på auktionen för 240’ Euro till Celle.

Foundation hade i nr 75 en trevlig avkomma här med en mamma e. Dancier-Conteur. Det var en mjuk hingst med fin trav och galopp men med en lite begränsad skritt.

162’ Euro kostade Fürstenball-Weltmeyer-Shogun xx-sonen med nr 82. En väldigt snygg och trevlig premiehingst med mjuk gång, där skritt och trav precis som hos pappa höll hög kvalitet, medan galoppen var av mer begränsat slag.

Nästa premiehingst hamnade i Danmark, närmare bestämt hos Ib Kirk på Katrinelund, då Kristin G Andresen köpte den charmige Londontime-De Niro-Weltmeyer-sonen för 55’ Euro. Hingsten har tre fina gångarter utan att vara spektakulär, han verkar dessutom ha ett riktigt fint sinnelag.

Millenium hade tre avkommor här, varav två fina söner godkändes. De har generellt vacker sida och mycket elasticitet i sina gångarter, men ryktet att inte alltid vara de lättaste och villigaste att rida på ger lite smolk i bägaren. Den av sönerna som verkar fungera bäst under ryttare är Morricone, vilken här hade en tilltalande son ue. Fürstenball, vilken han i mångt och mycket påminde om.

Nr 92 (Quantensprung-Sandro Hit-Airport) tilldelades premie och såldes för 92’ kr på auktionen, men han var inte alls min melodi, ibland är det svårt att förklara varför….

En som däremot tilltalade mig var den inte alltför vackre Schwarzgold-Don Frederico-Bergkristall-avkomman med katalog nr 94. Jättestark mekanik i sin trav med fina knän och härliga bakben, medan de andra två gångarterna inte var av samma höga kvalitet. Hingsten tilldelades premie och såldes sedan för 160’ Euro.

För svenskt vidkommande kan nämnas att familjen Genfors Ampère-Dimaggio-avkomma inte godkändes, medan 2M2 Horses hade en Borsalino-Bonifatius-De Niro, vilken uppnådde godkännande.

Det fanns som vanligt ett gäng fina ridhästar, vilka inte hade typ nog som avelshingstar, men som sannolikt kommer att bli nyttiga i sporten, som tex nr 53 (Buckingham-Don Vino), nr 62 (De Niro Gold-Waterford) samt nr 80 (Fürst William-Wolkentanz). Alla dessa tre hade gärna fått följa med mig hem, men jag har ju så jag klarar mig…

Vi hörs från Oldenburg nästa gång!