28 april 2015 09:04
Ridsportplus

Hingsten och stoets roller, del 2

Vilka roller har hingsten och stona i en frilevande hästflock? Finns det några praktiska fördelar med att känna till det? Här är del två i artikeln om hingsten och stoets roller.

Hingsten och stoets roller, del 2
Lotta Gyllensten

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

Stona leder, vårdar och uppfostrar
Det är vanligt att hingsten knyter nära band till ett särskilt sto, som han kan leva med i många år. Han lever i symbios med henne och står ofta intill henne när han vilar. Detta ledarsto blir flockens fasta punkt; det är hon som har erfarenheten och letar upp nya betesplatser. Hon upprätthåller också ordningen bland såväl livliga unghästar som bland de andra stona. Det är oftast detta sto som tar initiativ till förflyttning och går i täten, medan övriga hästar går i en lång rad efter henne. Hingsten är placerad sist, för att kontrollera att alla hänger med.

Tuff ledarstil
Det lär finnas fall där ett ledarsto har hjälpt en skadad hingst att upprätthålla hans status inom flocken tills han var fullt återställd och vid full vigör igen. På samma sätt kan ett ledarsto kuscha en unghingst som tar över hjorden efter den gamle. Robert Vavra observerade hur ett ledarsto var rejält tuff i sin behandling av en unghingst och hotade honom på olika sätt. Hon körde även bort honom från vattenhål och bra beten.
Det finns i regel en kärna av ston som stannar inom familjegruppen, men ibland tillkommer något enstaka nytt sto från någon annan flock.

Fölningarna sker oftast mellan midnatt och gryning, eftersom det är en tidpunkt då flocken vilar och det är lugnt. Stoet behöver då inte riskera att övriga ger sig iväg utan henne.

Under de första timmarna efter fölningen försöker stoet hålla sig själv och fölet borta från kontakt med andra hästar, så att hon kan nosa igenom fölungen ordentligt. Det är för att hon ska kunna skilja den från andra föl och veta vilken som är hennes. Dessutom lär sig ungen på detta sätt vem som är hans mamma, detta är ingen medfödd kunskap, utan nyfödda föl är beredda att följa första stora rörliga ting i sin närhet.

Så snart fölet kommit på benen och etablerat kontakt med modern håller det sig intill henne. Med sina långa ben kan det galoppera fort och hänga med henne om det skulle krävas. Föl är ”följare” och lever mycket nära modern i flera månader, vilket skapar starka band dem emellan.

Under den tid fölet diar håller sig modern alltid inom synhåll. Fölungen tillåts visserligen att avlägsna sig allt längre sträckor från henne, men hon är alltid medveten om var den befinner sig. Hon kan ha viss hjälp av att någon eller några av fölets mostrar också håller ett öga på det, och kan ingripa om det skulle förirra sig iväg för långt.

Alla vuxna hästar upprätthåller gränserna för fölens och unghästarnas beteende, så att de inte tar sig för stora friheter. Detta sker i första hand genom hot som bakåtlagda öron, visade tänder eller en lyft bakhov. Det ska dock mycket till innan hotet verkställs.

Härmning
Det är genom att observera modern och härma henne, som fölungen lär sig att leva som en häst. Den smakar på gräs och dricker vatten för att hon gör det och observerar vilka signaler hon använder mot andra flockmedlemmar.

Detta kan man tydligt se också bland tamhästar, särskilt hos föl till ranghöga ston. Så snart fölet lärt sig att göra en likadan hotfull grimas som modern får det andra hästar – även vuxna – att vika undan!

Avvänjning sker vid cirka nio månaders ålder i den frilevande flocken. De unga stona fortsätter att intressera sig för vad modern har för sig, även efter att de är avvanda. De tittar nyfiket på vid betäckning och fölning och blir upphetsade och upprörda av allt det nya som sker.

Likaväl som att 1- och 2-årsstona håller sig i närheten och tittar på när deras mödrar fölar, håller de äldre stona ett vakande öga på ungstona när dessa ska föla första gången. Om något går på tok i samband med fölning; att stoet dör eller inte klarar av att ta hand om det, händer det att något av de andra stona tar över och ger det di. Förmodligen för att det ligger i flockens kollektiva intresse att föl överlever.

Vänskapsband
Det händer ganska ofta att två ston knyter mycket nära vänskapsband med varandra. Sådana ston betar gärna alldeles intill varandra, vilar ihop och kliar varandra. Deras föl blir också bästa vänner.
Tecken på djup vänskap är att en häst vilar huvudet över den andres hals. Man kan också se att två hästar som trivs tillsammans tillåter sig att verkligen slappna av i varandras sällskap – de står med öronen lite lätt utåtvridna, hela nospartiet är slappt och mjukt och ögonen hålls lätt slutna. Båda hästarna utstrålar avkoppling.

Vavra observerade dock att det samtidigt fanns en del äldre ston som verkade trivas bäst för sig själv och alltid höll sig på behörigt avstånd från resten av hjorden, både när de betade och vilade. De var ”sig själva nog” och höll viss distans till övriga, utan att för den skull verka bortkörda.

Flocklivet kan skifta
Även om hästflockar i stort fungerar på ett visst sätt, finns undantag. De studier som gjorts har skett på hjordar av förvildade tamhästar på begränsade områden. Deras liv kan skilja sig lite åt. Till exempel ägnar sig vuxna Camargueston knappt alls åt att putsa varandra, medan det är en viktig del av det sociala umgänget mellan de andalusiska stona i Spanien.
Gemensamt är dock att ston spelar en viktig roll för uppfostran inom flocken.

Naturlig uppvaktning
Det är nästan alltid stoet som tar kontakt med hingsten, genom att söka upp honom när hon börjar blir brunstig. Kontakten inleds vanligen nos-mot-nos och fortsätter med att hingsten för huvudet längs sidan på stoet, nyper lite i frambenen och nosar vidare mot flank och bakdel. I brunstens inledningsfas kan stoet visa lätt aggressivitet, vilket verkar göra hingsten ännu mer intresserad. De har intensiv kontakt med varandra, närmare hundra gånger per dygn.

När stoet väl kommer i högbrunst, vidtar mer uppvaktning; hingsten plockar med varsamma läppar kring hennes läppar och längs hela sidan på ansiktet, fortsätter sedan att med tänder och läppar bearbeta stoet på halsen och manken, i flanken och längs bakbenen.

Uppvaktningen gör stoet mottaglig så att hon ställer upp sig för hingsten med sänkt rygg, breddade bakben och lyftad svans. När hingsten stigit upp på stoet tar han ett stadigt tag i hennes manke med tänderna.
Efter slutförd betäckning kliver stoet framåt så att hingsten kan glida av hennes kropp.

”Konsekvensanalys”
Vad betyder då kunskapen om hingstars och stons naturliga beteende för den vardagliga hanteringen? En hel del och den som är lyhörd för detta kan dels få ytterligare dimensioner i arbetet med hästarna, dels få fördelar av att rätta sig efter hästens natur.

Att ha hingst i stallet innebär att man måste tänka igenom rutinerna lite extra. Könskaraktären ligger latent och kan blossa upp vid oproffessionell hantering och miljöbyte. Samtidigt kan den som är observant få en inblick i en annan värld och upptäcka nya saker inom hästhållning genom hingsten. I hans värld spelar dofter och doftsignaler – även till icke närvarande individer – en stor roll, vilket inte är lika tydligt bland ston och valacker.
Tyvärr missförstås hingstar ibland och får leva ett mycket isolerat liv, vilket kan resultera i beteendestörningar, dåligt lynne och fertilitetsproblem.

Beteendeforskaren professor Sue McDonnell vid veterinärhögskolan i Pennsylvania, USA, har låtit sina studier av en ponnyhjord resultera i flera vetenskapliga artiklar, bl a om skillnaden mellan naturlig betäckning och styrd hantering.
Några exempel:
 1.    I den styrda hanteringen av betäckning vid hand, har man av tradition oftast försett stoet med språnglinor och hingsten har letts fram för kontakt med stoets bakdel, utan tidigare uppvaktning. Detta trots att det är ansiktskontakten som tycks vara mycket väsentlig för en hingst, det inte är förrän den frilevande hingsten haft denna kontakt med stoet som han blir upphetsad och får erektion.
 2.    Hingsten tillåts sällan bestiga stoet eller fantomen förrän han har erektion. McDonnells studier visar dock att en naturlig fas i hingstens betäckningsbeteende är att han hoppar dubbelt så många gånger på stoet utan, som med erektion. Hon anser att detta är en del av den naturliga parningsprocessen.
 3.    Genom språnglinor och ibland även brems, hindras stoet att gå framåt och får ofta stå med höjt huvud och sänkt rygg under betäckningen. Det naturliga är att hon står i sågbocksställning. Att stoet hindras att gå framåt medför även att det är hingsten som måste backa av henne för att komma ner, vilket medför stor belastning på bakbenen. Även vid tappning av sperma på fantom måste hingsten backa av.

Sue McDonnell anser att många fertilitetsproblem skulle kunna undvikas om man tar mer hänsyn till det naturliga beteendet och i vissa stycken försöker efterlikna det.

Ston
När det gäller ston finns några andra aspekter att ta hänsyn till. En av dem är det viktiga band som knyts mellan sto och föl efter fölningen och hur man kan utnyttja att fölet så noga ger akt på stoets beteende och härmar henne. En grupp franska forskare har visat hur man genom att syssla med stona på ett positivt sätt, kan ge fölen förtroende för människor. Under fölens fem första levnadsdagar sysslade man dagligen med stona en stund – ryktade dem, pysslade med dem och handfodrade dem. Detta skedde i närvaro av fölen som såg på, men inte klappades eller hanterades på något sätt. Resultatet blev att fölen såväl vid en månads ålder som som ettåringar hyste tillit till människor och sökte kontakt. Jämförelse gjordes med en kontrollgrupp med andra ston med föl som inte hanterades över huvud taget. De fölen var mer skygga.

De franska forskarna menar att man nu kan glömma ”imprint training” (som går ut på att klappa nyfödda föl, utsätta dem för hårtorkar, vattenslangar och allt möjligt annat i syfte att vänja dem vid mänsklig behandling), och istället inrikta sig på att hantera stoet under de första dygnen. Utan att störa de viktiga banden mellan sto och föl får man ett tamt och tillitsfullt föl på köpet.

Något annat som är intressant att notera, särskilt för stoägare som varit med om den frustrerande situationen att stoet stött bort sitt föl och inte för sitt liv velat ge det di, är den engelska etologen Marthe Kiley-Worthington iakttagelser. Under närmare 20 års studier av sin egen hästflock har hon bland annat sett hur en mormor ”hjälpte” ett ungsto att slappna av och låta sitt första föl komma åt att dia. Det äldre stoet gick helt enkelt och ställde sig intill det lite nervösa ungstoet och fick henne på så sätt att sluta sparka efter fölungen som sökte di, och istället koppla av så att den kom åt spenen.

Forskarna tror att beteendet att stöta bort fölet beror på någon mental blockering eller att stoet blivit störd i sin etablering av kontakt med det. Därför är det intressant att ston i flock ston löst detta genom trygg kontakt.

Ston kräver stor privat sfär. En konsekvens av att ston har till uppgift att vårda och ta hand om kommande generationer, är att de är mer benägna att hävda sitt privata revir. Detta kan uppfödare som har ston på lösdrift intyga – det krävs större ligghall/utfodringsplats till ungston än till unghingstar! De senare kan stå tätt tillsammans och äta, medan ston bråkar mer sins emellan. Detta beror enligt etologerna på att ston är ”programmerade” att både skaffa föda till sig själv, till ett foster i magen och att producera mjölk till ett föl vid sidan. Det är alltså ren överlevnadstaktik att lära sig att roffa åt sig så mycket foder som möjligt.

Till fölston på lösdrift krävs i regel lite speciell inredning, eftersom de är ännu mer noggranna med att inte släppa andra ston för nära inpå sig. De motar gärna bort varandra från fodret. Därför bör man ha många ingångar och stort mellanrum mellan krubbor och vattenkoppar. Själva ligghallen behöver vara mycket stor (något stuteri har 600 kvm till 18 ston), om man inte har någon form av utfodringsspiltor som stona går in i medan de äter. Spiltorna kan vara utformade på olika sätt, t ex med mellanväggar och uppbindning eller bågar som fälls ner när stoet kommit på plats.

Stor areal att röra sig på är också viktigt för att minska aggressiviteten mellan stona.

Källor: ”Reproductive behaviour of stallions and mares: comparison of free-running and domestic in-hand breeding” och ”Sexual behaviour – current topics in Applied Ethology and clinical methods”, båda av Sue M McDonnell
Hästar i frihet av Robert Vavra. ICA bokförlag 1978
     Towards Equine/human symbiosis ur Equine Welfare av  Marthe Kiley-Worthington
Horse Watch – what it is to be Equine av Marthe Kiley-Worthington 2005
Hästens naturliga beteende och välbefinnande av Henrik B. Simonsen
Horses as Prey Animals av Deborah Harrell m fl.
Human-mare relationship and behaviour of foals towards humans av Henry, Hemery m fl.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 95 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

99:- i månaden