”Jag vill rida mer och lära mig mer”

Att hävda sig bland Sveriges bästa unga hoppryttare är tufft. Emelie Edvardsson har radat upp segrar, placeringar och fina ritter på Sveriges stora arenor, men att kliva upp från utvecklingsgruppen har varit svårt. 

– Jag har alltid haft höga mål men känner att jag aldrig har lyckats fullt ut. Även om jag har fina hästar, är det svårt att mäta sig med en del av hästmaterialet som vi konkurrerar med. Jag måste vara 110 procent och min häst måste vara 110 procent för att vi ska ha en chans, säger Emelie, som bland annat ridit NM och finaler i Arena Youth Tour och Torstensons ungdoms-GP.

Hjärtehästen Strömmas Daquira, ”Quira”, har varit den perfekta förstahästen som fått hoppningen att kännas enkel, även om hon överhoppade sig och hängde lite med frambenen i början. Med ökad styrka och bättre ridbarhet har det bruna stoet klättrat stadigt upp till 1,45 samtidigt som Emelie har utvecklats som ryttare.

– Att jag har fått göra hela den här resan med min första storhäst känns väldigt roligt, säger Emelie som har haft Quira sedan 2020. 

Från platt fall till 1,50

Two Sides Off Lowe, tidigare riden av Stephanie Holmén, köptes samma år för att växla upp satsningen och bli Emelies stjärnhäst, men i stället blev det platt fall med en segdragen skada som tog lång tid att läka. Matchningen var inte heller den bästa.

– Jag var inte så rutinerad och hon var van vid toppridning, och det var lite för tidigt för mig med en så skarp häst.

När ”Tess” var borta kom Sixten DM till stallet. Att inställningen och hoppningen fanns där var tydligt, men också att det skulle krävas mycket jobb. Valacken har en tendens att gå på högvarv, ”men det har varit värt det”, menar Emelie.

I somras var det dags för 1,50-debut med en upprymd Sixten DM.   

– Han blev piggare och snabbare för varje hinder och i slutet rann det i väg lite. Men han hoppade väldigt fint och höjden var inga problem. Både han och jag måste bara orka hela vägen in i mål, men början på rundan var helt fantastisk, säger Emelie med ett leende.

Saknar utvecklingsgruppen

Att utvecklingsgruppen försvann vid uttagningen till årets YR-landslag känns mindre roligt.

– Landslagsledningen säger att de fortfarande har ögonen på ryttarna, men sammanhanget med samlingar och landslagsträningar är borta, menar Emelie.

Satsningen fortsätter dock med högt ställda mål. Efter studenten jobbade hon som beridare hos Sven Ingvarsson på Måsel, och nu är siktet inställt på jobb i Europa.

– Jag fick ett jobb men tackade nej på grund av för lite hagvistelse, så nu söker jag vidare. Jag vill rida mer och lära mig mer och jag kan inte köpa fem bra hästar. Därför får jag ta det här klivet och hitta ett annat sätt att ta mig fram på.

Med på äventyret följer Sixten DM, Tess är såld och Quira ska få ett nytt femstjärnigt hem.

– Quira och jag har gjort allt som går att göra ihop, nu är det Sixtens tur.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 4/2025.