Kicki Sander om konsten att hantera ponnyföräldrar

Vi talar med Kicki Sander, tidigare landslagsledare, om konsten att hantera ponnyföräldrar

Året som gått har varit minst sagt rörigt när det gäller ledningsfrågan för ponnyhoppningen. Thomas Fasteus fick gå, mitt i förberedelserna inför EM. Pether Markne och Ann-Catrin Carlsson kastades in för att följa ryttarna till Ungern. Förbundet annonserade efter en ny ledare och berättade att det fanns flera sökande till uppdraget. Sedan hände ingenting förrän plötsligt Ulrika Bidegård utsågs till ny landslagsledare – och hon hade inte ens sökt jobbet.

Kicki Sander vet hur det är att vara ledare på landslagsnivå för ponnyryttarna – och deras föräldrar. Hon har anlitats i hoppgrenledningen i olika konstellationer.

Vad vill du säga till Ulrika Bidegård?
– Nu har hon en fantastisk möjlighet att få jobba med unga talanger, jättekul! Att ta ponnyerna på allvar och visa engagemang, tydlighet och kommunikation är det som krävs, och att se föräldrarna som en resurs. Alla kan göra någonting och tillföra positiv energi.

Vi tar ett scenario: Dottern är 16 år, hon blev inte uttagen till EM, livet är praktiskt taget slut, mamman ringer och gråter. Vad gör man som ledare?
– Det är svårast att vara den som blir den första utanför laget. Men som ledare ska man inte behöva hantera besvikna föräldrar, om man har förklarat reglerna tidigt. Fast ibland går det inte in. Det har hänt att vi fått Excelfiler från föräldrarna med barnens resultat, men det är ju inte alltid den med mest poäng som man tar ut. Ett år för länge sedan tog vi inte ut en ponny till NM. Vi visste att den kunde ha problem med vatten, men så kom ägaren med ett intyg från ponnyns tränare att den visst hoppade vatten. Den fick följa med – och så stannade den ut sig på vattnet.

Hur sköter man förberedelser och uttagningar så att det blir tydligt för alla vad som gäller?
– Att vara tidigt ute med tydlighet i alla kriterier. Att ha en plan innan säsongen börjar, och att se alla. En tydlig kommunikation. Ingen ska komma och säga att de inte hört, eller inte fått veta. Vi startade en Facebook-grupp, vilket var perfekt både för långsiktiga planer och för snabb information.

Hur fixar man sammanhållningen på tävlingsplatsen? Det är fem ryttare och fyra får rida i laget. När tar man ut, för att ingen ska bli jätte-ledsen?
– Vi vill förstås ha det bästa laget, för att om möjligt ta medalj. Det är inte bara att ta sig till ett EM eller NM, man ska också kunna prestera på plats. Även här är tidig och tydlig kommunikation viktigt. Man kan göra en preliminär uttagning, kanske att tre är klara, övriga två får avvakta. -Saker kan ju hända på plats. Man ska kunna ändra.
– När vi startade Baltic Cup ihop med danskarna blev det en viktig tävling, ryttarna kunde träna att rida i lag och vi kunde ha koll på kategori B- och C-ekipagen också.

Har klimatet blivit hårdare nu när mycket läggs ut på nätet, i stridens hetta?
– Ja, det är väl medaljens baksida. Vi har vår yttrandefrihet och alla behöver inte tycka likadant. Men om man har kommunicerat rätt saker ska man inte behöva bli uthängd.

Fakta

Ponnyproffs med oanad talang

Namn: Christina ”Kicki” Sander.
Ålder: 56 år.
Bor: Runestens gård, Grimeton, utanför Varberg.
Familj: Maken Stefan och deras dotter Evelyn, 28, som jobbar hos Otto Becker i Tyskland. Gör: Tränare, tidigare landslagsledare, ansvarig för GP-Ponnyn, engagerad i Agrias ponnyklubb.
Hästar: Ett antal unghästar och föl, plus minishettisen Anton.
Läser just nu: Försäkringsvillkor.
Inspireras av: George Morris utbildningssystem och Niels Bryunseels fina ridning.
Oanad talang: Är utbildad kläddesigner och gillar färg och form.

Expandera