Kim C Lundin: Störst, värst och mest under SWB:s unghästveckor

Unghästveckorna är över och förbi – vad har vi lärt oss?

Breeders Trophy i fälttävlan följdes av SWB Equestrian Weeks med hoppning och dressyr i delvis nya format för de yngsta hästarna. Det var glest i bänkarna på de flesta programpunkter och det behövs en rejäl utvärdering inför det stundande 10-årsjubiléet. 

Nästa år är det nämligen tio år sedan SWB gjorde omläggningen från det öppna championatet med Breeders Trophy, öppet för alla unghästar, till evenemang riktade till endast SWB-registrerade hästar. Till tävlingen 2019 antogs namnet SWB Equestrian Weeks, en internationalisering som först i år följts upp med en övergång till webb-tv-kanalen Clipmyhorse som produktionsteam och auktionsförrättare för hela produktion. 

Det är med andra ord bäddat för internationell marknadsföring i teorin, men för det hade det krävts speaker och domaromdömen på engelska rakt igenom och troligtvis en bättre ljudanläggning. För fina domaromdömen i all ära – de går inte särskilt bra fram i Stora Ridhusets högtalaranläggning. 

Olika i åldersgrupperna

Hoppveckan är i dag kanske lite mer än hälften så omfattande i årgångsklasserna som 2015 när det sista öppna championatet gick. Medan antalet 5-åringar minskat steg attraktionen att visa 4-åringar stadigt fram till i år. 

Dressyrveckorna har fått en ökad popularitet, men fördelningen mellan årgångarna skiljer stort. De 5-åriga hästarnas antal är halverat; minskat intresse eller en tuff kvalgräns? Svårt att avgöra. 3-åringarna var i år nästan tre gånger så många som 2015 men inte fullt så många som rekordåret 2023. 

I år visades samtliga 3-åringar utan ryttare, en ordning som känns helt riktig. Visningen på åttan fungerade för hopphästarna medan en del dressyrston inte kom in i rytmen. 

Tiden på sex minuter per häst med domaromdömen var väl snävt satt; hatten av för proffsdomarna Bo Jenå och Christina Olsson som klarade att hålla det pressade tidsschemat. 

Gångartshästarna fick omdömen på 30-45 sekunder medan hopphästarnas omdömen blev betydligt längre. De tre domarna Helena Torstensson, Mikael Nolin och irländske gästdomaren Richard Bourns överlade länge – under den här tiden var det helt tyst i manegen och med det även på live-streamingen – sedan följde mellan en och två minuter långa omdömen. Medan gångartshästarnas visning gick på speed blev de 3-åriga hopphästarnas dag otroligt utdragen.

Med tanke på att 3-årsfinalerna är en utställning, själva avelsvärderingen sker under unghästtesten, är det svårt att förstå de långa överläggningarna. Nu var det svårt att uppfatta kritiken på grund av dåligt ljud, lite beroende på mikrofontekniken, men även för att det inte gick att känna igen att samtliga hopphästar faktiskt fått 48 poäng eller mer. Det var respektlöst mot den lilla publiken på plats och tittare via live-streamingen. 

Två minuter mer och mindre

Med två minuter till för gångartshästarna, lite färre funktionärer i åttan och kanske mindre långpisk, kan vi få se dressyrtalangerna skritta också och ge alla hästar en chans att komma in i åttans rytm. 

Med två minuter mindre för hopphästarna och en strikt övervakare som tvingar domarteamet till ett snabbare omdöme, blir det också bra. Aldrig mer vill vi höra uttrycket ”för dagen korta framben” om en 3-årig hopphäst, vilket upprepades många gånger. 

Trots otroligt fina unghästar, bra ridning, två makalösa testryttare – Benjamin Werndl och Angelica Augustsson-Zanotelli – var det alltför lite publik på plats. Många utställare hade samlats i de uppvärmda gångarna och lilla ridhuset, men programmet verkar inte vara lagt för att maximera besök, locka till utställarvisiter eller fylla hallen. 

Bättre tidpunkt

Hästfolk är upptagna med sina egna hästar och stall morgon och kväll och de mest publikdragande aktiviteterna borde ligga klockan 10-16. 

Undantaget är auktionerna, som intas med alkohol och passar bäst kvällstid. 

Att lägga de 6-åriga hopphästarnas final utan fast tid, som sedan blev start kl 19.20, måste ha varit ett mindre bra rekord. Den mest spännande klassen på hela veckan inför närmast sörjande. 

Arrangemanget, i grunden skapat för att fördela pengarna insamlade i Breeders Trophy, förtjänar mer fokus på kärnvärdet – en skådeplats för det bästa bland svenskfödda unghästar. Men då krävs nog ett omtag.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 18/2024.