”Kyra banade vägen för mig”

Finlands Henri Ruoste blev först sexa i Grand Prix på EM i Hagen tillsammans med Kontestro DB, och följde sedan upp det med att sätta personbästa i küren, där han också blev sexa på 82,60 procent.

Hur värderar du dessa två placeringar?
− Det var mina första starter efter OS i Tokyo, så jag är otroligt lycklig och min häst var helt fantastisk.

Vad hände i Tokyo?
− Under min första start var det en kameraman som tog skydd från regnet under en presenning, och det skrämde Kontestro. Resultatet räckte inte till en plats i finalen.

Brukar Kontestro se spöken?
− Nej, han är stabil, även om han är het. Det var ett av dessa olyckliga ögonblick som inte går att förutse eller träna på.

Kontestro har lite ovanlig bakgrund för att vara en Grand Prix-häst. Kan du berätta?
− Han har hoppblod och hade tränat och tävlat hoppning och fälttävlan, när jag tog över honom för fyra år sedan då han var sju år. Han är en naturtalang när det gäller svårigheterna i dressyr, och kraften finns där, men han har ännu inte gjort så många starter i dressyr.

Kommer du att fortsätta låta honom hoppa?
− Nej. Jag har absolut noll talang för hoppning, så det skulle inte bli bra. Vi rider en del på en utebana med fasta hinder, men utan att hoppa dem.

Hur gick det till när en grabb från Finland blev en av Europas vassaste dressyrryttare?
− Jag växte upp utanför Åbo i södra Finland med en hästintresserad mamma, som fick mig att börja rida. Så småningom gav jag mig iväg till England för att utveckla min ridning hos Kyra Kyrklund och Richard White. Kyra är det största som hänt finsk dressyr och hos henne lärde jag mig oerhört mycket. Hon banade väg för finska dressyrryttare, även om vi inte är så många ännu.

Hur kom det sig att du sedan blev stationerad i Tyskland?
− Det började med att jag var hos min goda vän Patrik Kittel för att försöka bli klar för EM 2011, men hästen var inte fräsch, så det blev inget. Men jag blev kvar där och för några år sedan byggde jag och min sambo upp en egen verksamhet.
− Kärnan i verksamheten är att utbilda, förädla och sälja dressyrhästar, men vi tar också emot elever, och så tävlar vi själva.

Var det inte möjligt att driva verksamheten hemma i Finland?
− Nej, inte som vi ville ha det. Om en tävling börjar en torsdag, kan vi åka dagen före. Från Finland får man åka helgen före, och sedan vara borta minst tio dagar för att vara med på ett meeting.

Hur är det att driva eget?
− Det är jobb nästan jämt, men det känns inte som att jag jobbar eftersom jag gör det jag älskar. Det handlar om att hitta en balans mellan att rida själv, ta hand om klienter och ge tid till eleverna. Och tid är en ständig bristvara.

Ni har också en son. Vad betyder det att vara pappa?
− Min son ger mig perspektiv på saker. När jag kom hem från Tokyo, mycket tidigare än jag räknat med, och fick umgås med honom, gick det inte längre att älta det som hände i Tokyo. Det var bara att stänga den dörren och gå vidare.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2021.