Maikel van der Vleuten: ”Så lyckas du med omhoppningen”

1 Förbered omhoppningen i grunden

– Först och främst måste du klara av att rida grundomgången korrekt – de grundläggande hjälperna måste fungera och du måste ha kontroll över hästen.

– När du går banan i grunden gör du upp en detaljerad plan, där du exempelvis bestämmer dig för att rida en kortare väg i stället för att ta ett steg mindre på en linje. Och någonstans lägger du till ett steg i stället för att rida på framåt. Då vet du att hästen lyssnar på dig och du kan också tala om för den vad den ska göra när det blir omhoppning – om den ska galoppera framåt eller svänga snävt.

– Ibland händer det att banan inte rids som du går den, du kanske hinner se några ekipage och inser att en linje är längre eller kortare i verkligheten. I det läget behöver du göra en plan för hästen du sitter på; steglängden och känslan skiljer sig åt mellan olika hästar och det är väldigt viktigt att du känner din häst. 

2 Visa ”luckorna” för den unga hästen

– Snäva omhoppningssvängar börjar redan med hästens utbildning i låga hoppklasser, där skolrundor med fördel har inslag av kortare svängar och ökat tempo. Inte hela tiden men kontinuerligt.

– Den unga hästen behöver tidigt få en uppfattning om var ”luckorna” finns, så att den genast letar efter nästa hinder efter en snäv sväng. Det är skillnad mot att se ett hinder 20 meter i förväg och det är viktigt att tänka på för alla som utbildar yngre hästar. För vissa hästar kommer det mer naturligt och för andra inte, och då blir det mer upp till ryttaren. Ibland hinner man knappt tänka vänster innan hästen har svängt.

3 Fram och tillbaka med små hjälper

– Noggrannhet i markarbetet är viktigt för att du ska kunna ha kontroll över hästen i ett högre tempo – så att hästen inte springer iväg och du kan ha den mellan hand och skänkel.

– Jag har turen att ha en lång galoppslinga som jag använder mycket. Dels gillar hästarna att länga ut i en större galopp, vilket gör dem mer uthålliga. Dels är det ett bra tillfälle att träna på övergångar, där målet är att hästen ska reagera på minsta lilla hjälp för att gå framåt eller komma tillbaka. Det är också ett bra sätt för häst och ryttare att lära känna varandra.

4 Träna dina naturliga instinkter

– Även om min pappa ofta var med, fick jag som junior ibland klara mig själv när jag gick banan. Jag fick stega själv och göra mina egna misstag, men det lärde mig också att vara flexibel.

– Det är bra att inte hela tiden bli matad med hur många steg det ska vara och vad man ska göra. Ibland kan det till och med vara bra att inte gå banan alls, i utbildningssyfte, så att man får möjlighet att träna sina naturliga instinkter. Oväntade saker händer – hästen uppfattar hindret sent eller skyggar – och då gäller det att snabbt fatta nya beslut.

5 Låt det aldrig slå över på ”rött”

– Att göra en bra plan för omhoppningen är förstås viktigt – men ibland fungerar den och ibland fungerar den inte. Bäst blir omhoppningen när banan bjuder in till rytmisk ridning i ett högre tempo. Det sliter inte mer på hästen att hoppa i ett snabbare tempo om det sker i en jämn och fin rytm.

– När jag får startsignal är målet att ge så mycket som möjligt, utan att det slår över på ”rött”. Ibland blir du trea och känner att du inte kunde ha gjort mer, utan att det hade känts dåligt. Och ibland blir du trea och känner att du kunde ha gjort mer och vunnit, men med en god känsla. Ibland ser du omhoppningar som inte känns bra i magen. Så vill du inte att det ska se ut eller kännas.

– Att rida som det är din sista dag i livet är aldrig en bra idé. Det viktiga är att göra det bästa du kan, men alltid så att du kan göra om det dagen efter.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 7/2025.