Malin Baryard Johnsson: ”Allt är inte bara guldmedaljer”

Malin Baryard Johnsson brukar inte hålla i clinics eller träningar speciellt ofta, men i samband med Jönköping Horse Show har hon gjort ett ganska unikt undantag. På söndag kommer hon att dela med sig av sin resa från ridskolan till internationella mästerskap.

– Vi kommer att gå igenom och prata om vad som hände från första början fram tills där jag är nu. Jag kommer inte enbart att sitta till häst och berätta vad jag gör, utan det kommer handla om mitt liv och hur det har varit, berättar Malin som är på plats i Jönköping.

– Jag har inte gjort så många clinics, så det här är ganska unikt. Det är tack vare Sylve Söderstrand som jag bestämde mig för att göra det. Och just nu passar det bra, jag kände att jag hade tid och möjlighet att göra det just nu. Jag har blivit duktig på att välja bort saker som stör mig eller som tar för mycket tid, men nu kände jag att det var på tiden att jag tog mig tid för detta.

Malin förklarar att hon främst vill fokusera på ridningen och familjen i sin vardag.

– Jag har fokuserat på att vara både världsstjärna och mamma. Då har det inte funnits på min lista att hålla i träningar, utan jag har fokuserat på mig själv och familjen. Jag har världens roligaste jobb, men också världens bästa familj.

Vad vill du att publiken tar med sig härifrån?

– Min ridning handlar mycket om känslan för hästen. Att inte göra det så komplicerat. Det är redan komplicerat så man ska försöka att inte konstra till det för mycket, utan göra det svåra så enkelt som möjligt. Framförallt att jobba på att hitta sin känsla för hästen, det är det viktigaste.

Vad vill du skicka med till de yngre ryttarna? Kanske något som du själv hade velat höra som ung?

– Jag tror att jag haft en förmån att först och främst haft turen att ha rätt ponnys och hästar på vägen. Jag har även fått väldigt bra hjälp på vägen som har passat mig där jag varit. Allt tar sin tid. Jag har haft stöttande föräldrar och jag har älskat det jag gjort hela tiden, ända sedan jag var liten. Jag är en hästnörd som älskar att tävla.

– Från början var jag en väldigt rädd ridskoleelev som bara ville rida på ridskoleponnyn Puff. Jag fick lov att göra det tills rädslan gick över och jag blev mogen för att ta mig an nya utmaningar med andra ponnyer. Alla är olika och jag tror det är viktigt att hitta en anpassad resa för sig själv. Om någon hade pressat mig för mycket när jag började så kanske jag hade blivit skrämd och inte fortsatt. Men jag fick göra det i min takt och då blev jag också en tuff unge. Därför tror jag det är väldigt viktigt att ha vuxna människor omkring sig som kan styra det rätt när man är liten.

Man utvecklas hela tiden, vad vill du fortsätta lära dig?

– Jag älskar att jobba med unga hästar och då måste man lära sig något nytt på vägen. Det handlar om en ny personlighet som man ska lära känna. Om jag ska hoppa en svår klass på en häst, så måste den och jag verkligen synka. Den resan är fantastiskt och väldigt lärorikt för mig. Som ryttare måste jag anpassa mig efter varje individ. Man får aldrig sluta vara lyhörd. Det här är det roligaste jag vet. Att jobba med hästar och hålla på med det. Fantastiskt att få ha detta som yrke. Men jag tycker det är lika fantastiskt att resa med Indiana och stå på pallen vid ett mästerskap som att åka hem till den gröna hästen som inte kan så mycket och börja jobba på en sådan resa. Allt är inte bara guldmedaljer. Det är det andra som är det stora och det jag älskar mest, att jobba med olika hästar och hitta varje hästs styrka och utveckla det.

Indiana i form

Utöver clinicen i Jönköping tävlar Malin även fem hästar på plats den här veckan. Sedan återstår ytterligare ett par tävlingar innan året är slut. Indiana är inte i Jönköping, men är i fin form och planen är att starta henne vid Global Champions Tour i Riyadh om två veckor. Sedan väntar Sweden International Horse Show för ryttaren innan det görs en plan för nästa år.

– Såklart skulle jag vilja rida OS i Los Angeles om fyra år, men det är samtidigt väldigt långt borta just nu. Men det är ingen omöjlighet. Indiana är dock 16 år, så hon kommer inte att gå ett OS till. Men hon är lika bra idag som hon var för fem år sedan. Hon är fortfarande en fantastisk häst, en av världens bästa. Vi har säkert en hel del tid kvar, men det gäller för mig att ha rätt plan med henne. Jag ser inga tecken på att hon har åldrats än så länge.