Malin Wahlkamp Nilsson: ”Jag fick sparka på mig själv för att starta”

Malin Wahlkamp Nilsson jobbar heltid hos Patrik Kittel i Tyskland och tävlar också där sedan många år.

Vad är det för hästar du skördat nationella Grand Prix-framgångar med?
– En heter Sam och ägs av Gestüt Peterhof som även fött upp honom. Han är nu tio år gammal och gjorde sin andra start i 3*-ig klass S, motsvarande unghäst-Grand Prix. Sam gick på över 72 procent  i båda starterna, han är ganska grön så det var kul. Sam står för träning i Patrik Kittels stall.
– Den andra är Zackson, som jag äger tillsammans med hans uppfödare Peter Ljungcrantz. Zackson är nio år, gjorde sin andra tävling i livet och debuterade i Grand Prix. Han har en otrolig inställning till arbete. Det tyckte jag redan när han var tre år, så jag sa att den här vill jag ha till mig själv. Han är bara med mig och jobbar. Han är så cool, bryr sig inte det minsta om tält, blommor, musik eller annat som händer runt banan.

Du har flera hästar i träning efter just Blue Hors Zack, du rider även Bergsjöholms Valbonne och startade Zouzo Majishan förra året. Är det här temperamentet typiskt för avkommor till Zack?
– Ja, jag har ett par avkommor i träning faktiskt. Jag tycker om Zack-hästar, de passar bra till mig. De kan vara lite individuella, men ändå lika på många sätt. När de är på jobb så fokuserar de väldigt bra på det. Det är kul när hästarna vill vara med och tycker det är lika roligt som jag tycker.

Din egen Zackson är bara nio år gammal, har du planer på att starta honom i den tyska unghästserien Louisdor som rids i Intermedaire II och den tyska versionen av kort Grand Prix-program?
– Jag har under de här åren varit väldigt fram och tillbaka: ”Nu ska jag göra det. Nej, det ska inte jag göra, jag väntar”. Sedan fick jag sparkat på mig själv till att starta i en Intermediaire II, det var två månader sedan. Då kände jag att nu är det nog dags att börja tävla. Jag vill gärna att det ska vara väldigt bra när jag väl tar ut en häst till start. Nu kände jag att jag måste börja tävla för rutin och vana. Då tänkte jag egentligen att jag skulle göra Louisdor med honom. Men sen började Grand Prix-delarna att komma på plats och så gjorde han ju det väldigt bra den här helgen. Zackson gjorde sin första GP-start på nästan 74 procent. Då kände jag att jag tror att vi stannar kvar på den platån och inte går ner igen, förklarar Malin.
– Det finns ingen stress, varken jag eller Peter har bråttom och vi vill inte sälja. Vi tar det, som vi har gjort i alla år nu, i Zacksons takt och när han känner sig redo. Vi får se om vi kan göra någon nationell Grand Prix till i juni. Sen får vi se vad blir efter det. Just nu rider vi ut, han går i hagen och får ta det lite lugnt. Han får säga till när han vill börja jobba igen och tills dess lullar vi runt lite grann och joggar. Ibland får jag bromsa, han ska vila lite längre än vad han själv tycker. Zackson är en arbetsnarkoman. Att komma ut och vara med och jobba, det är det bästa han vet, förklarar Malin.

Du arbetar heltid i Patrik Kittels verksamhet, hur ser din dag ut och hur har du din egen häst?
– Just nu rider jag mellan sju och elva hästar ungefär per dag, det är rätt lagom. Zackson står i ett inackorderingstall på en lokal ridklubb, där flera av de anställda har sina egna hästar. Vi är ett kul gäng där som håller på med vår ”hobby”. Tidigare hade jag fler hästar men nu behöver jag lägga mer tid på Zackson, och jag har min dotter också så man får lite grann dra i handbromsen, det finns begränsat med tid.

Hade du räknat med att Zackson skulle gå så bra i debuten? Innebär det någon ändring i planerna framöver?
– Om jag ska vara helt ärlig så har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra. Jag tror att vi tränar på lite grann och så får vi se hur det går.
– Peter Ljungcrantz är otroligt bra att ha häst ihop med. Zackson var här han var tre år, sen skickade jag hem honom efter tre veckor. Eftersom jag visste att jag själv ville ha honom så tyckte jag att det var mycket bättre att han fick gå på bete när han är fyra och vara häst. Sen kom han ner på hösten innan han fyllde fem och därefter har han varit hos mig. Det är inte så många uppfödare och ägare som har det tålamodet och väntar tills hästen är nio innan ryttaren tar ut den på tävling. Peter har frågat hur det går och kommer ner och hälsar på sin häst då och då. Jag skickar filmer och berättar hur jag tycker att vi ska göra. ”Okej”, säger Peter. Därför var det så kul att han kom ner och var med på tävlingen så fick han se debuten. Jag är väldigt tacksam över att ha ett samarbete med en sådan människa.

Ger det en liten trygghetskänsla att du har en häst som du får behålla, som du kan rida och tävla helt efter eget beslut?
– Ja, visst gör det. Du kan aldrig veta hur bra en häst blir i slutändan. Du vet inte det förrän du har börjat rida igenom Grand Prix-programmen. Det är många år innan du kommer dit men jag tycker att det kan vara väldigt roligt när du i alla fall är med på resan och kan ta beslut själv.

Det är ett spännande år i år, du har gjort ett antal fina starter med Bergsjöholms Valbonne också. Har du fått några löften om ytterligare starter i Nations Cup?
– Ja, vi ska lägga upp en plan när vi närmar oss mer. Jag har fått möjligheten att behålla Valbonne också nu och det är en fantastisk fin häst som jag tycker är jätterolig att rida. Jag tror att det är väldigt mycket kvar i honom. Vi har sagt att vi tar tävling för tävling, eftersom han fortfarande är ganska orutinerad. Nu har han fått ett par tävlingar under bältet och var fantastiskt duktig i Compiègne. Vi får se vad som blir nästa tävling, vi ska bolla det med Bo Jenå.
– Jag tycker att det är jättekul att ha en sådan häst. Det är en av de första gångerna som jag har en häst som jag kan vara säker på att kunna göra en satsning med. Jag och Patrik kan göra en plan och fokusera på vad som är bäst för oss. Det är jättekul, säger Malin som gläds åt att vara med i A-landslaget.
– Det har varit ett roligt år än så länge. Nu fokuserar vi med Valbonne på de här internationella tävlingarna. Jag håller öppet för vad det än blir, Nations Cup är så roligt att rida.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2023.