Nina Känsälä: ”Vi måste vara öppna och visa vad vi håller på med”

Hästens välfärd är Nina Känsäläs fokus, i forskningen liksom i arbetet inom avel och som dressyrtränare.

Du är forskarstuderande hippolog vid SLU, inriktad på hållbar häst-välfärd. Hur kommer det sig?
– Jag är egentligen en praktisk person från ridhusets värld, har till största delen jobbat som beridare och är B-tränare i dressyr och ridlärare. Men jag har alltid velat lära mig mer och läste därför till en masterexamen i animal science. Där läste vi allt även ur perspektivet djurvälfärd. Det gav mig nya verktyg och en insikt om hur allt vi gör påverkar hästen.

Vilka insikter handlar det om?
– Vi kan alltid betrakta det vi gör med hästarna utifrån ett välfärdsperspektiv. Till exempel kan vi avla för eller emot djurvälfärd, likaså kan vi bygga stall och fodra för eller emot djurvälfärd. Det här synsättet gjorde mig mer beredd att se över alla interaktioner med hästen.

Varför är det viktigt?
– En del kanske inte tänker på att vi har samhällets ögon på oss, inte minst genom sociala medier. Tanken på hästarnas välbefinnande har funnits länge, men vi har i dag andra verktyg att både mäta och arbeta för det. Liksom andra sporter och verksamheter behöver vi ha vad som kallas för ”a social license to operate”. Det innebär att vi ska ha en öppenhet och visa vad vi håller på med. Argumentet ”så har vi alltid gjort” är förlegat. Det är viktigt att följa med i utvecklingen så att vår sport är hållbar och fortsatt accepterad. Vi vill ju kunna hålla på med hästar också i framtiden.

Vad innebär det för oss som utövare av ridsporten?
– Vi är alla representanter för sporten, oavsett om vi tävlar eller mest rider i skogen. Vi måste tänka ett varv till kring det vi gör och vara självkritiska. Det gäller också att ta till sig ny kunskap om exempelvis uppstallning, utfodring och inlärning.

Vad krävs för att hänga med i utvecklingen?
– Det finns mycket kunskap att hämta och intressant forskning. Men källkritiken är viktig, så att det verkligen är evidensbaserad kunskap. Vi behöver kvalitetssäkra det vi håller på med.

Hur har du tagit den här kunskapen vidare som tränare?
– Jag får rätt ofta höra att jag är mån om att även hästarna tycker träningen är rolig. Det betyder inte att det är kravlöst. Däremot är jag angelägen om en positiv inlärning, eftersom mycket av det vi gör bygger på negativ förstärkning. Hästen behöver få försöka utan att ha kravet på sig att det blir helt rätt från början. Om hästen bryter av från galoppen när jag ska samla den, har hästen faktiskt försökt korta sig. Om något kärvar är det bättre att förenkla och gärna rida kortare pass, snarare än att ”rida igenom” till varje pris. Hästen måste vara nöjd, för vi är trots allt två om ridningen.

Vad ska du göra i forskningen?
– Första steget är en enkät om hur sporten uppfattas, bland både olika grupper av hästfolk och allmänheten, i Sverige och i några fler länder i Europa. I den andra delen kommer några av de rapporterade välfärdsproblemen (om det finns några) att undersökas i kontrollerade studier.